Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

För hundrade gången. Tycker du att Peter Santesson och hans val av ämnen i sina artiklar utstrålar fanatisk tro på politisk korrekthet? Du pratar om den enda man som hade ryggrad nog att stå upp för Rödakorsetdamen mitt i den värsta PK-febern.
Det är fullständigt idiotiskt att tro att Demoskop under Santessons ledning skulle manipulera opininsundersökningar.
Ernman, Arnstad, Lindberg och du har mycket gemensamt. Er politiska övertygelse har helt slagit ut er vänstra hjärnhalva. Enda anledningen till att jag föredrar dig framför dem är att din bild av ett framtida samhälle stämmer mer överens med min. Men ni är precis lika farliga individer för ett samhälle byggt på sans och förnuft.

Ser att många spänner bågen så den.bågnar..här.
Det är inte realistiskt att anta att SD skall nå trettio procent i riksdagsvalet 2018.
Det finns ingenting historiskt som pekar emot annat än att partiet når 25-26 procent.
Slutsatser dragna från ett direkt undermåligt material som egna observationer i bekantskapskrets osv bör nog lämnas därhän.
Det torde vara orimligt att förvänta sig mer än 25 procent i riksdagsvalet 2018.

Instämmer. Det är lätt att drömmarna skenar iväg och att de med all sannolikhet lyckas fördubbla sig igen är i sig nog imponerande. Naturligtvis är många förbannade och oroliga över det som varit och det som ska komma, men alla dessa kommer inte att rösta på SD. Speciellt inte nu när M och S lagt om politiken. Inget är iofs omöjligt, men då talar vi om oförutsedda händelser som skakar om samhälle och system. Dock kan jag tänka mig att SD kan komma att bli enormt stora i vissa städer där välfärden krackelerat fullständigt. SD:s stöd på landsbygden och i mindre och mellanstora städer lär väldigt tydligt på hur illa ställt det är på många håll i Sverige.

Man ska nog vara på det klara med att även om SD lär stanna på runt 25% så kommer det att skicka chockvågor genom landet. På vissa håll lär de få uppåt 50%.

Ja det verkar som att det enda som eventuellt skulle kunna få SD på fall är SD själva.

Jag gillar inte SD, särskilt inte dess ledning.

Men just den här toppstyrningen som alla avhoppare gnäller över, den upprör mig faktiskt väldigt lite. Självklart finns ingen interndemokrati, självklart rensar man ut de som inte rättar sig i ledet, givetvis skapar ledarskapet en lojal pyramid under sig.

Hur skulle annars en organisation kunna fungera? Även med ständig toppstyrning springer folk och freestylar. Någon röstar ja till asylboenden och en annan vill arrangera skolresor till Auswitch, men andra vill stå med k-pist på Öresundsbron och köper böcker av NMR.

Nu råkar jag iofs sympatisera mer med de konfrontativa. Men det hör inte hit. Om ett parti vill bygga en image så måste alla företrädare fösas in att hålla sig till den rollen.

SD vill bli "legitimt" hos de antivita (vilket jag alltså tycker är en dålig taktik). Men har man bestämt sig för den linjen kan man givetvis inte ha medlemmar som ger pengar till NMR. Lika självklart som NMR inte kan ha medlemmar som säger i debatter att "vi måste kunna ta emot flyktingarna på ett bra sätt".

SD har haft ytterligheter åt alla håll. Kärringar som vill bussa invandrare till vita skolor för att få mer blandning och andra som pratar om k-pistar. Framförallt har de haft konstiga gubbar som tar det sämsta från båda läger. Senila farbröder som mest verkar få vilja säga negerboll och att bögar har "kloaksex", men kombinerat med det hunsade mobboffrets reflex att alltid backa från vad han har sagt. Extremt ocharmigt, den förvirrade morbrodern på släktmiddagen som alltid säger dumma saker, blir utskälld och skäms.

Det är säkert omöjligt i en stor organisation att få alla att vara konsekventa med den image man vill ha. Men fundera på hur det hade varit utan en blixtsnabb partipiska.

Alla vet egentligen att stora organisationer måste styras med järnhand för att få kolossen att ens någorlunda röra sig i gemensam takt och riktning.

I det militära är det enkelt. Där behöver man inte låtsas. Men i det civila måste man lyckas med konststycket att låtsas gilla "ifrågasättande", "interndebatt", "kritik", "självständighet" och "interndemokrati". Men mellan raderna ändå visa att ledarnas ord gäller. Ofta betyder det att chefen har "samtal" med anställda och lyssnar och nickar, och sen gör som han redan bestämt. Gärna med någon sarkastisk gliring till den som klagat mest högljutt. För på något sätt måsta man visa att ifrågasättanden inte är önskvärda. Det får inte organisationen att "utvecklas".

Alla måste låtsas gilla de som "ifrågasätter". Men aldrig har det hänt att någon blivit befordrad för att han ifrågasatt så mycket.

SD är precis som alla andra organisationer, företag och partier. De måste låtsas uppmuntra medlemmar att ifrågasätta, och samtidigt rensa ut folk som inte håller sig i ledet. Att det är så mycket uteslutningar och klagomål på bristande interndemokrati beror bara på att ledningen ännu inte helt lyckats piska in alla i att vara lydiga kuggar i hjulet som krävs för att snurra åt ett håll. SD är ganska ungt som riksdagsparti. Tids nog kommer paritet ha stökat undan "interndemokrati"-tjafsarna, och då kommer det inte tjatas om bristande interndemokrati längre.

Att SD:s ledning driver partiet åt fel håll både taktiskt och ideologiskt är en sak. Men själva styrningen som sådan är precis som i alla organisationer. Man gör sig av med bråkstakar på olika sätt, bråkstaken tycker det är orättvist och klagar på att ledarna inte uppskattar ifrågasättanden. Till slut lyckas man frysa ut bråkstaken eller bli av med personen på annat sätt. Bråkstaken ska hämnas och säger att det är organisationens förlust som inte kan utvecklas utan nu längre när inte de är där och ifrågasätter. Och organisationen svarar att det är tråkigt att personen känner så, och tycker det är skönt att ha fått bort honom, och fortsätter sedan med sitt. Bråkstaken står jämte ett tag och förutspår organisations kollaps för alla som vill höra. Efter ett tag när kollapsen inte kommer så tröttnar bråkstaken. Same old, same old.

Folk har sparkats från MacDonalds och Apple och förutspår att företagen kommer gå under på grund av sin "företagskultur som tystar kritiska anställda".

Instämmer. Det är lätt att drömmarna skenar iväg och att de med all sannolikhet lyckas fördubbla sig igen är i sig nog imponerande. Naturligtvis är många förbannade och oroliga över det som varit och det som ska komma, men alla dessa kommer inte att rösta på SD. Speciellt inte nu när M och S lagt om politiken. Inget är iofs omöjligt, men då talar vi om oförutsedda händelser som skakar om samhälle och system. Dock kan jag tänka mig att SD kan komma att bli enormt stora i vissa städer där välfärden krackelerat fullständigt. SD:s stöd på landsbygden och i mindre och mellanstora städer lär väldigt tydligt på hur illa ställt det är på många håll i Sverige.

Man ska nog vara på det klara med att även om SD lär stanna på runt 25% så kommer det att skicka chockvågor genom landet. På vissa håll lär de få uppåt 50%.

Hur har du stökat till det nu då? 50% är den enda relevanta siffran. SD är inte part i decemberöverenskommelsen om att största block ska få regera helt utan opposition.

För det andra, om SD ska uppnå ett sådant sjukt valresultat 2022. Ja då krävs det att M tvingas samarbeta helt med S så att väljarna får uppfattningen om att SD verkligen blir det enda oppositionspartiet

Det gör de redan.

Nä just det. Vad får dig att tro att det kan förändras? Vad som händer i verkligheten är uppenbarligen totalt irrelevant för dem. Så för att förstå dem måste vi bortse från all information och avstå från att använda logik. Är du bra på hypnos?


M behöver inte alls "aktivt" stödja sossarna. Skulle krävas att M blir vågmästarparti i så fall, typ M=15% och SD=35%, men nu går ju M mot 10% och de kanibaliserar i hög grad på samma väljarpool. Om det skulle behövas skulle de självklart aktivt rösta för VPK-regeringen utan att få någonting i gengäld, absolut. Förhandla med sossarna gör de så klart i hemlighet, och moderaternas taktik är ju att alltid ge efter till 100%, med 100% måluppfyllnad historiskt. Det vore en ytterst subtil teknisk skillnad mot DÖ som partiledningen inte bara självmant infört utan även fortsätter att lyda mot partistämmans beslut. Moderater är så dumma i huvet att de inte bryr sig om den där lilla detaljen med att Moderaterna aldrig mer kommer att ha minsta form av inflytande i politiken.

Jag gillar inte SD, särskilt inte dess ledning.

Men just den här toppstyrningen som alla avhoppare gnäller över, den upprör mig faktiskt väldigt lite. Självklart finns ingen interndemokrati, självklart rensar man ut de som inte rättar sig i ledet, givetvis skapar ledarskapet en lojal pyramid under sig.

Hur skulle annars en organisation kunna fungera? Även med ständig toppstyrning springer folk och freestylar. Någon röstar ja till asylboenden och en annan vill arrangera skolresor till Auswitch, men andra vill stå med k-pist på Öresundsbron och köper böcker av NMR.

Nu råkar jag iofs sympatisera mer med de konfrontativa. Men det hör inte hit. Om ett parti vill bygga en image så måste alla företrädare fösas in att hålla sig till den rollen.

SD vill bli "legitimt" hos de antivita (vilket jag alltså tycker är en dålig taktik). Men har man bestämt sig för den linjen kan man givetvis inte ha medlemmar som ger pengar till NMR. Lika självklart som NMR inte kan ha medlemmar som säger i debatter att "vi måste kunna ta emot flyktingarna på ett bra sätt".

SD har haft ytterligheter åt alla håll. Kärringar som vill bussa invandrare till vita skolor för att få mer blandning och andra som pratar om k-pistar. Framförallt har de haft konstiga gubbar som tar det sämsta från båda läger. Senila farbröder som mest verkar få vilja säga negerboll och att bögar har "kloaksex", men kombinerat med det hunsade mobboffrets reflex att alltid backa från vad han har sagt. Extremt ocharmigt, den förvirrade morbrodern på släktmiddagen som alltid säger dumma saker, blir utskälld och skäms.

Det är säkert omöjligt i en stor organisation att få alla att vara konsekventa med den image man vill ha. Men fundera på hur det hade varit utan en blixtsnabb partipiska.

Alla vet egentligen att stora organisationer måste styras med järnhand för att få kolossen att ens någorlunda röra sig i gemensam takt och riktning.

I det militära är det enkelt. Där behöver man inte låtsas. Men i det civila måste man lyckas med konststycket att låtsas gilla "ifrågasättande", "interndebatt", "kritik", "självständighet" och "interndemokrati". Men mellan raderna ändå visa att ledarnas ord gäller. Ofta betyder det att chefen har "samtal" med anställda och lyssnar och nickar, och sen gör som han redan bestämt. Gärna med någon sarkastisk gliring till den som klagat mest högljutt. För på något sätt måsta man visa att ifrågasättanden inte är önskvärda. Det får inte organisationen att "utvecklas".

Alla måste låtsas gilla de som "ifrågasätter". Men aldrig har det hänt att någon blivit befordrad för att han ifrågasatt så mycket.

SD är precis som alla andra organisationer, företag och partier. De måste låtsas uppmuntra medlemmar att ifrågasätta, och samtidigt rensa ut folk som inte håller sig i ledet. Att det är så mycket uteslutningar och klagomål på bristande interndemokrati beror bara på att ledningen ännu inte helt lyckats piska in alla i att vara lydiga kuggar i hjulet som krävs för att snurra åt ett håll. SD är ganska ungt som riksdagsparti. Tids nog kommer paritet ha stökat undan "interndemokrati"-tjafsarna, och då kommer det inte tjatas om bristande interndemokrati längre.

Att SD:s ledning driver partiet åt fel håll både taktiskt och ideologiskt är en sak. Men själva styrningen som sådan är precis som i alla organisationer. Man gör sig av med bråkstakar på olika sätt, bråkstaken tycker det är orättvist och klagar på att ledarna inte uppskattar ifrågasättanden. Till slut lyckas man frysa ut bråkstaken eller bli av med personen på annat sätt. Bråkstaken ska hämnas och säger att det är organisationens förlust som inte kan utvecklas utan nu längre när inte de är där och ifrågasätter. Och organisationen svarar att det är tråkigt att personen känner så, och tycker det är skönt att ha fått bort honom, och fortsätter sedan med sitt. Bråkstaken står jämte ett tag och förutspår organisations kollaps för alla som vill höra. Efter ett tag när kollapsen inte kommer så tröttnar bråkstaken. Same old, same old.

Folk har sparkats från MacDonalds och Apple och förutspår att företagen kommer gå under på grund av sin "företagskultur som tystar kritiska anställda".