Hur rättfärdigar man ett dyrt bilköp?

Ptja, det handlar bara om status och livskvalitet. Ditt tänk går att applicera på nästan allting. Så för mig är det inte annorlunda än att köpa mat eller dricka av högre kvalitet. Njutning är subjektiv och olika folk njuter av olika saker.

Rättfärdningen i detta fall är då enkel: Folk som njuter av dyra bilar får mycket värde utav det och jag tycker att de då har nog med anledning att utföra köpet.

Precis. Man lever bara en gång så varför kasta bort sina pengar på onödigt skräp istället för att bygga upp ett kapital och leva i frihet utan lönearbete?

Du verkar vara helt ute och cyklar i livet, vilket de flesta i din ålder antagligen är, så det är inget märkligt. Jag plockade ut de delar jag tyckte var värst i ditt inlägg.

För det första så är inte en bil något man är stolt över, speciellt inte om den är belånad. Saker man är stolt över är prestationer, t.ex utbildning, idrottprestation, musikalisk prestation eller att man är en bra förebild osv. Att äga en dyr metallkub på hjul gör dig inte till en bättre människa och imponerar inte på någon av betydelse. Om du blir stolt av att ha en dyr bil så bör du nog tänka igenom varför du känner dig värdelös utan bilen och hur du kan ändra på det. Du är en precis lika bra människa med eller utan bil, fast lite fattigare med bilen då.

Nästa fråga handlar om hur man motiverar det. Det finns bara två personer som du behöver motivera det för, dig själv och eventuella långivare. Om man har ett stort bilintresse osv så tycker jag absolut det är där man ska lägga sina pengar. Om du tycker att lyckan du får ut överstiger vad bilen kostar så är den värd det. Men tänk gärna igenom hur mycket 650k faktiskt är, för de allra flesta motsvarar det att man sparar i princip alla pengar man får över i flera år framöver. När du ska övertyga banken så handlar det om att du ska bevisa att du är kreditvärdig.

Ha. En Nissan GT-R ska man inte rättfärdiga - Den bara köper man. Man skiter helt enkelt i alla kommunister och vänsterpatrask som tittar snett på en. Har ägt en själv och fy fan vad jag njöt när jag ägde alla PK stollar i sina "fina" A4.

Ett mycket märkligt resonemang, själv anser jag snarare att det är rätt levt när man lämnar mer tillgångar till sina ättlingar än man själv fick av sina förfäder.

Det brukar sägas att vi förvaltar bara jorden åt våra barn, det gäller i lika hög grad tillgångarna anser jag.

Delar av avkastningen kan man däremot unna sig!

En sportbil eller helgbil skulle jag nog väga mot husbil, sommarstuga eller båt.

En dyrare vardagsbil kan vägas mot längre pendling, om det betyder billigare boende.

Varför? Det är väl bra att barnen lär sig att själv är bästa dräng.
Att sträva efter ett arv är bara trams. På samma sätt som att det är bäst att inte lämna något efter sig.

Ska man ha något får man kämpa lite. OCH sen njuta av det

Du skriver själv förklaringen, för att de skall slippa jobba som dräng exempelvis!

Smidigare och smartare att låta andra kämpa och plocka ut avkastningen via börsen.

Tidigare så lyckades jag med kreativa mentala akrobatkonster rättfärdiga ett importköp av en exklusiv bil. Vi sålde den efter fyra år och fick ca 41% av det vi köpte den för tillbaka.

Utöver det så vill jag minnas att helförsäkringen gick på 15-16 tkr per år samt väldigt dyra servicebesök med långa väntetider då de fick beställa delar från USA och ibland Tyskland.

Vi köpte visserligen den kontant men efter det så insåg vi vilket slöseri det var. Detsamma gäller en affärsbekant till familjen som köpte en Bentley för ett par miljoner. Han sålde den efter bara ett drygt år då han ansåg att det var en sådan kapitalförstöring.

Då har jag två följdfrågor till dig:

1. Vem är du att tala om för folk vad de får vara stolta över och inte? Om TS är stolt över en fin bil så är han det. Att vara stolt är en känsla, du kan inte tala om för folk att "de känner fel".

2. Vad är det för jävla trams att man bara kan vara stolt över prestationer? Att äga dyra och fina saker speglar oftast någon form av prestation. Jag är stolt över min Rolex t.ex. Det beror på att den är ett mästerverk, mycket fin och speglar den prestation det krävts för att köpa den. Inte fan är jag stolt för att jag tjänar mycket pengar och jobbar som ett djur. Jag är stolt över de extra höjningar i livskvalitet detta medför samt det jag kan köpa.

Ditt andra stycke håller jag dock helt med om.

Om man köper en klassisk bil vilket är en solid investering så är det rättfärdigat, köper man en ny bil för 650 lax så är man statuskåt och har ett otroligt dåligt affärssinne.

Hur en brutto inkomst på 50'000 är fördelad mellan två inkomsttagare i samma familj kan göra större skillnad för ekonomin netto än det gör skillnad att byta bil från en för 300'000 till en för 650'000.