Citat:
Ursprungligen postat av
Pung
Den utpekade påstår att han hade en sexuelll relation med Hanna Wigh. Jag tror på det. Dels eftersom hon själv inte förnekar det, och dels för att det annars vore omöjligt att göra en sådan grej.
Skulle en vuxen riksdagskvinna med bevisat skinn på näsan bara stå helt still när en random kollega tvingar ner handen innanför jeansen och kör upp sina fingrar? I huvudstadens mest bevakade byggnad?
Var det den där armen på halsen som fick henne att frukta för sitt liv? I så fall rusar man väl därifrån så fort man får chansen? Det är en våldtäktsman och potentiell mördare hon beskriver, som inte drar sig för att överfalla henne ens i en byggnad full med vakter och kameror.
Istället fortsätter hon umgås med personen i ett år.
Det får liksom finnas gränser. Om människor beter sig irrationellt så ifrågasätts det med all rätt. Ett brott kan givetvis få människor att göra konstiga saker, men även ett påstått brottsoffers beteende måste kunna ifrågasättas och påverka trovärdigheten.
En vuxen normalbegåvad och frisk kvinna går faktiskt inte bara och "håller det inom sig" ifall en kollega plötsligt får för sig att penetrera henne. Det avviker från ett förväntat beteende. Det måste kunna påpekas. Den som vill få någon fälld med sina egna ord som bevis måste tåla att dessa ord ifrågasätts precis som alla andra bevis. En sådan granskning innefattat bland annat historiens rimlighet. Framstår det som rimligt att någon riskerar karriär, rykte, ekonomi och frihet för att han har ett sådant trängande behov att stoppa sina fingrar i Wighs fitta även om det så råkar vara i riksdagshuset?
Framstår det som rimligt att ett myndig kvinna som bevisligen kan stå upp för sig själv inte skulle tillkalla hjälp eller göra en anmälan när bevisning kunde säkras eller i vart fall efteråt undviker personen?
Om denna kvinna inte gjort något på ett år, utan istället kommer med anklagelserna i tv efter bråk med sitt parti som hon bevisligen vill hämnas på. Är det då inte en mer trolig förklaring att hon ljuger? Möjligen berättar om en faktisk händelse, men säger att handlingen var påtvingad istället för frivillig?
Det finns alltså en version som förutsätter att både utpekad gärningsman och brottsoffret agerat ologiskt. Och en alternativ förklaring som bara förutsätter att Wigh är beredd att ljuga för att skada de hon vill hämnas på.
När någons ord ska få någon fälld, måste orden ifrågasättas. Och om orden beskriver ett osannolikt händelseförlopp måste det kunna sägas att det är mer sannolikt att personen ljuger, i synnerhet när det finns motiv för det.
Det har blivit något snett i den svenska våldtäktsdebatten. Bara för att det ibland kan finnas rimliga förklaringar till att offer inte gjort motstånd, inte ropat på hjälp, inte berättat för någon, inte anmält direkt, betyder inte det att man inte ska ställa frågan varför. Finns det inga vettiga förklaringar så är det självklart att det påverkar trovärdigheten.
Detta fick mig att fundera. Det är ju möjligt att det är en faktisk händelse och att HW ej uttryckligen sagt nej och kanske var med på noterna.
Då kan det väl i efterhand klassas som våldtäkt?
(Har för mig att jag läst någonstans om något fall där man kom fram till att man faktiskt inte måste säga nej utan att man egentligen uttryckligen måste säga ja. Har dock ingen källa utan bara vagt minne, någon kan säkert tillrättavisa mig)