Varför inte några revolutioner under alla våra svältperioder?

Som vi vet så drabbades svenskar otroligt ofta utav svältperioder, dåliga skördar och allt möjligt gjorde så vi var tvungna till att koka gröt på bark, lavar, läderremmar och våra egna halmtak. Stora mängder svalt. Frågan är då, när folket var i situationen där man inte hade något att förlora, varför tog man inte till extrema metoder för att få mat, varför inga revolutioner och upplopp som världshistorien annars är så fylld utav? Adeln och monarkin lär ha levt väldigt flott, stora tillgångar och mycket mat, trots detta så satt folket snällt hemma på gården och käkade soppa på gräs.

Jag tror att det beror på kyrkans makt som lärde att överheten, adel och kungar, hade sin makt från Gud. Dessutom var människorna försvagade av svält och alla krafter behövdes för att överleva. Vi var dessutom inte så många och vi levde rätt utspritt, det var svårt att få ihop en tillräckligt stor grupp flr att utgöra ett hot mot adeln och kungens krigare.

Även om vi var utspridda och därför inte kunde störta kungen, så fanns det väl inget som hindrade oss från att starta rövarband som kapade transporter och rånade de rika, något som faktiskt var ganska vanligt runtom i Europa iallafall.

Skiftet, hade sett till långt mellan gårdarna.

Långt mentalt emellan människorna, i ett glesbefolkat, kallt och mörkt land.

Ett folk som sedan urminnes fostrats till underlydande och våra riksdagsval än idag bekräftar den omständigheten fast Herrarna bytts ut.

Den svenska sävligheten och få som ville riskera få dingla.

Brist på högafflar.


Kryssa valfri.

Jodå, visst fanns det stråtrövare även här. Det finns berättelser om stråtrövare i skogarna utanför Uddevalla, det varnades för stråtrövare när man lämnade Vänersborg. De som blev "fredlösa" hade oftast inget annat sätt att försörja sig.
I engelsk och mellaneuropeisk berättartradition finns det många sagor och skrönor om modiga rövare som satte överheten på plats. Om stråtrövare var vanligare där än i Norden är väl oklart, vi har kanske bara hört mer om de engelska stråtrövarna.

Vi hade hungerkravaller vid slutet av första världskriget.

http://popularhistoria.se/artiklar/1917-18-sverige-i-uppror

Bönderna har alltid haft ett politiskt inflytande och varit representerade vid alla riksdagar. Adeln skulle gärna ha utökat sin makt, men ofta så använde kungen bönderna som en viktig del av sin maktbas. Karl XI genomförde till exempel reduktionen där gods som Drottning Kristina och andra delat ut till Adeln togs över av kronan. En liknande manöver skulle vara helt otänkbar i många mer normala europeiska länder vid samma tid.

Visst hade vi lite uppror emellanåt. Nils Dacke någon?

Grejen är väl att de flesta fattiga bönder aldrig såg något slott och så bor de utspritt är kontrollerade av kyrkan och försvagade av hunger. De hade ju inte lyckats med någon revolution, utan kungen hade ju bara kunnat skicka lite tyska legoknektar att göra lite exempel och sen är det lugnt igen.

edit:
Orkar inte läsa genom alla men någon lär väl handla om svält?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Uppror_i_Sverige

Plockade ut de jag såg, kan säkert vara något mer. Tog också med de artiklar som tar upp hungerkraballerna RabiatModerat nämnde.

1597: https://sv.wikipedia.org/wiki/Klubbekriget
1653: https://sv.wikipedia.org/wiki/Morgonstjärneupproret
1908: https://sv.wikipedia.org/wiki/Amaltheadådet Kan väl räknas in.
1917: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hunger-_och_militärdemonstrationerna_1917
Maj 1917: https://sv.wikipedia.org/wiki/Seskarö-upproret
Juni 1917: https://sv.wikipedia.org/wiki/Junikravallerna

Men bara efter en snabb titt på alla artiklar blir det tydligt att uppror, strejker och liknande för svensk del oftare handlat om missnöje med soldatutskrivningar, oönskade reformer från överheten, och löner och arbetsvillkor, än svält som enda faktor. Flera gånger har flera faktorer samverkat.

Förklaringen är att adeln var liten, samt att adel och kungligheterna under stora delar av vår historia INTE levde särskilt flott, samtidigt som bönderna redan under normala omständigheter hade en hel del makt och frihet.


Verkligheten var dock närmast den helt omvända.
Folket var under medeltiden INTE några livegna bönder och traditionerna och lagarna från äldre tider, som gav bönderna rätten att bära vapen (eller t.o.m. krävde att bönderna skulle äga). Danska försök under Kalmarunionen att försöka inskränka böndernas rättigheter och då f.f.a. deras rätt att bära vapen, resulterade i en hel del ihjälslagna fogdar och även rent inbördeskrig, varav det krig som (inte inleddes av men) kom att ledas av Gösta Eriksson (Gustav Vasa) resulterade i att dansken slutgiltigt kastades ut ur landet.

Så det är inte bara USA, som har grundats genom ett inbördeskrig, p.g.a. försök att inskränka vanligt folks rätt att bära vapen.

Jag såg att i många av fallen handlade det om skattehöjningar. Är folk fattiga så kan högt skattetryck bokstavligt betyda svält med. En dålig skörd och höjd skatt, även om de inte svälter nu så kan de nog se det på horisonten. Liksom du nämner soldatutskrivningar som innebär mycket förlorad arbetskraft vilket även det i förlängningen kan leda till svält.

Men ja de flesta krig, uppror och konflikter har ju uppstått på grund av en hel massa olika faktorer.


edit: Nu faller poletten ner för mig angående händelserna 1917. Jag har ju till och med skrivit en uppsats om det en gång. Potatisupproret var det namn jag var van vid dock och inte junikravallerna eller seskarö-upproret..

Enbart svält leder varken till revolution eller ens oroligheter, visar historien. Det är kombinationer som idiotisk kungamakt, religiösa oroligheter eller krigshot som tillsammans med hungersnöd kan leda till revolutioner.

Revolutionsåret 1848 hade hungersnöd som en av många orsaker (potatispesten 1845 drabbade hela Europa, inte bara Irland - och sedan drabbades spannmålsskörden 1847 av missväxt) - men de politiska faktorerna var minst lika viktiga, vilket exemplifieras av att Storbritannien inte såg tillstymmelse till revolution. Den brittiska ledningen hade nämligen varit smart nog att genomföra parlamentsreformen 1832 vilket gjorde "medelklassen" (läs: läkare och advokater) till den jordägande adelns jämlike i det politiska spelet. Och det var "medelklassen" som drev revolutionerna, inte halvsvältande kroppsarbetare.

Revolutioner kräver också upplevd orättvisa. Om kungen åt tårta medan folket svalt kunde det leda till revolution, men om folket i Årjäng såg hur skörden ruttnade bort svalt alla i Årjäng. Vad skulle de revoltera mot - vädret? En abstrakt kungamakt ingen hade sett?

Sedan förutsätter revolutioner i modern bemärkelse befolkningskoncentration, dvs städer. Och det var något Sverige de facto saknade in till 1800-talet. Likaså blev revolterandet mycket lättare med snabba kommunikationer som järnväg och telegraf - också uppfinningar från 1800-talet.