2017 var året då sommaren hastigt gick över i vinter, flyttfåglarna hade sedan länge begett sig söderöver. Regnet det strilade ilsket ned oavbrutet och gav en föraning om vad som komma skulle, kölden bet i deras afghankinder redan i mitten av september och löven lämnade dom gamla träden på Norra Bantorget tidigare än andra år, lövet i riksdagen hade sedan länge övergett ungarna.
Ja det var en jämerlig samling föräldrarlösa barn som kurade ihop sig under slarvigt uppsatta presseningar, presseningar som mest tjänade som vattenfångare innan dom släppte sin kylda last av vatten över dom redan stelfrusna barnen.
Stockholmarna hade sedan länge glömt bort dessa barn och gick som vanligt på sina gym och caféer utan att ägna stackarna så mycket som en endaste tanke. Ja det var ingen munter jul barnen hade att se fram emot.
Men det fanns ändå ljusglimtar, några av barnen fick ibland komma på hembesök hos äldre kvinnor i staden, det krävdes givetvis gentjänster för att få sig ett mål mat i värmen men det tyckte dom flesta var värt besväret. Så fort en tant visade sig på torget så tävlade ungarna med varandra, dom formade sina stelfrusna fingrar till handhjärtan och skrek 'käääääärleeeeek' så högt dom bara kunde i hopp om att just dom skulle ha turen på sin sida. Dom utvalda fick göra Marianne eller Anita sällskap till tvåan i Bagarmossen där det vankades ett mål mat och värme i sängen. Dom som hade mindre framgång hos kvinnorna fick leka med varandra och råttorna som gjorde barnen sällskap i mörkret. Just Norra Bantorget var känt för att vintertid hysa stora kolonier av brunråttor med gula tänder.
Lille Ali som aldrig fick följa med nån äldre kvinna hade sedan länge tröttnat på att sitta på torget strejka och göra handhjärtan, han hade istället återgått till sin gamla syssla, att köpa och sälja olagliga substanser till andra olycksbarn på den närliggande Plattan. Det som blev över räckte precis för att döva sitt dåliga samvete när han stelfrusen föll i sömn i ett töcken, natt efter natt.
OnT: Jag kan konstatera att det regnar i Stockholm vilket jag just idag inte har något alls emot utan tvärtom så glädjer det mig.
/Provokatör
Ja det var en jämerlig samling föräldrarlösa barn som kurade ihop sig under slarvigt uppsatta presseningar, presseningar som mest tjänade som vattenfångare innan dom släppte sin kylda last av vatten över dom redan stelfrusna barnen.
Stockholmarna hade sedan länge glömt bort dessa barn och gick som vanligt på sina gym och caféer utan att ägna stackarna så mycket som en endaste tanke. Ja det var ingen munter jul barnen hade att se fram emot.
Men det fanns ändå ljusglimtar, några av barnen fick ibland komma på hembesök hos äldre kvinnor i staden, det krävdes givetvis gentjänster för att få sig ett mål mat i värmen men det tyckte dom flesta var värt besväret. Så fort en tant visade sig på torget så tävlade ungarna med varandra, dom formade sina stelfrusna fingrar till handhjärtan och skrek 'käääääärleeeeek' så högt dom bara kunde i hopp om att just dom skulle ha turen på sin sida. Dom utvalda fick göra Marianne eller Anita sällskap till tvåan i Bagarmossen där det vankades ett mål mat och värme i sängen. Dom som hade mindre framgång hos kvinnorna fick leka med varandra och råttorna som gjorde barnen sällskap i mörkret. Just Norra Bantorget var känt för att vintertid hysa stora kolonier av brunråttor med gula tänder.
Lille Ali som aldrig fick följa med nån äldre kvinna hade sedan länge tröttnat på att sitta på torget strejka och göra handhjärtan, han hade istället återgått till sin gamla syssla, att köpa och sälja olagliga substanser till andra olycksbarn på den närliggande Plattan. Det som blev över räckte precis för att döva sitt dåliga samvete när han stelfrusen föll i sömn i ett töcken, natt efter natt.
OnT: Jag kan konstatera att det regnar i Stockholm vilket jag just idag inte har något alls emot utan tvärtom så glädjer det mig.
/Provokatör