Tips på asiatisk film

Haha, sån jävla osis då att det är just dem två jag råkar se först av honom.


Tror jag har hört Sonatine nämnas någon gång, men du har rätt. Det är oftast de två förstnämnda man brukar höra mest av honom. Lyckligtvis är alla 4 filmer du nämner i ditt andra stycke med i projektet så jag kommer att se dem allihopa.

Finns det några bra Koreanska filmskapare (eller enskilda filmer för all del) som gör familjeorienterade-draman i stil med de Japanska?

Omgång B
#14 Eros + Massacre (1969), JAPAN

I två olika tidslinjer får vi följa dels anarkisten Sakae Osugi (Toshiyuki Hosokawa) och hur hans liv och kärleksrelationer i 1920-talets Japan tedde sig, varvat med hur ett par studenter över 40 år senare läser och försöker förstå Osugis liv retrospektivt i det sena 60-talets Tokyo.

Min första film av Yoshida och jag gillar det jag ser. Karln har en utmärk känsla för hantverket där fotot verkligen briljerar. Min enda kritik är att de ljusa scenerna är ibland på tok för ljusa och att man nästan inte ser vad som är på skärmen. Annars är det verkligen vackra och snygga scener vi bjuds på under filmens gång. Riktigt snyggt som ger en behaglig känsla filmen igenom.

Det händer inte så mycket annat än att vi får följa karaktärerna vandra runt i sina rum och prata, filosofera och diskutera. Det hade lätt kunnat bli långtråkigt och Eros + Massacre balanserar farligt nära att falla in i kategorin ”intellektuellt stimulerande men emotionellt icke tillfredställande”-filmer som t.ex. Sunna no onna eller Vivre sa vie hamnat i. De är båda intressanta på ett filosofiskt, intellektuellt plan men inte tillräckligt gripande eller fängslande för att jag ska bli känslomässigt berörd, imo. Som tur är så finner jag Eros + Massacre istället oerhört behaglig att titta på. Jag hamnar precis rätt i dess tempo, rytm, och låter de politiska dialogerna föra mig vidare genom filmens gång.

Det skulle faktiskt gå att skriva en hel avhandling på alla de tankar och idéer som filmen spottar ur sig. Anarki, frihet, kärlek och hur man kan uppnå dessa eller få dem att utveckla sin fulla potential i ett perfekt samhälle och på individnivå, verkar vara vad våra karaktärer strävar efter. Det är en högsvävande form av idealism som de försöker sammanfatta i ett slags manifest för att förändra världen. Men det som är fint i teorin är svårt att omvandla i praktik. Fri kärlek och öppna förhållanden håller inte direkt för svartsjuka. Sedan blir det en fråga om det ekonomiska, när någon så att säga praktiskt sett måste betala för uppehållet, så krävs det att denna någon också böjer sig för det kapitalistiska systemet och därmed är ojämlikheten ett faktum. Det finns säkert någon marxistisk maktstrukturkritik med dels den alldeles nyss nämnda infallsvinkeln och sedan all prostitution som förekommer i filmen, men det orkar jag (eller kan inte rättare sagt) gå in något djupare på.

Trots sin långa speltid kände jag ändå att det var väl investerad tid som väckte väldigt mycket tankeverksamhet hos mig samtidigt som den behöll ett rogivande lugnt och behagligt tempo med det vackra fotot. Jag blir sugen på att se mer av Yoshida efter denna och det kan inte båda något annat än ett gott betyg. Jag tvekar inte för att dela ut projektets andra fyra till Eros + Massacre.

Betyg: 4/5

Håller med om att den är lite väl ljus på sina ställen, vet inte riktigt vad som hände där, men kul att den gick hem. Dessa överdrivet ljusa scener förekommer inte i hans andra filmer (eller i de åtta jag sett av honom ska jag säga) så det är inget återkommande att störa sig på i filmografin. Tycker du slår huvudet på spiken i ditt omdöme eftersom det är precis samma saker som gör att jag älskar filmen.

Finns det några bra Koreanska filmskapare (eller enskilda filmer för all del) som gör familjeorienterade-draman i stil med de Japanska?

Kolla in filmer av Kim Ki Duk eller Kwon Taek Im...

Finns många bra där.

Har sett de flesta filmer Kim Ki-Duk har gjort men känner inte riktigt att han passar beskrivningen. Vilka tänker du på då?

Har du några specifika rekommendationer av Im Kwon-taek?

Mm, nästan så man undrar om det var något tekniskt haveri som inte upptäckes förrän det var försent. Typ överexponering eller vad den korrekta termen lyder.

Ja, kul att vi är överens om denna. Var rädd för att det skulle bli samma som med de typ två andra filmerna jag nämnde i recensionen men den här föll mig bättre i smaken. Vilken/vilka andra filmer av Yoshida skulle du rekommendera efter denna av dem som du har sett?

STORA ASIENPROJEKTET

Omgång B
#15 Boat People (1982), HONG KONG

Den japanska fotografen Akutagawa (George Lam) åker till Vietnam för att fotografera och dokumentera hur landet ser ut efter kriget. I början är det glada skolklasser som sjunger och leker i takt med den socialistiska agendan, men det dröjer inte länge förrän förtrycket och våldet visar sig alldeles öppet.

Boat People är en sån där viktig film som tar upp samhällsfrågor kring människors värde, demokrati, och grundläggande friheter och rättigheter. Med det sagt så är det en stundtals väldigt jobbig film att se på. Små barn som sprängs sönder när de plockar upp en gammal granat, arbetslägren ute på fälten där röja minor är det dagliga slitet samt den rent allmänt dekadenta tillvaron med fattigdom, stöld och misär som kännetecknar alla som inte är oerhört välbeställda inne i staden. Jag fattar inte hur den japanska fotografen tillåts fortsätta ta sina bilder. Visst, soldaterna/polisen skäller alltid ut honom att man inte får ta foton men tydligen fungerar hans pass eller beskyddare tillräckligt bra för att låta honom fortsätta. Hade det varit i Kina hade det kanske varit en annan sak…

Jag känner mig kluven till filmen då ämnet den tar upp är som sagt viktigt och något som alla bör känna till, men samtidigt är det ju inte direkt någon nyhet att totalitära regimer behandlar sina invånare som skräp. Nu kom filmen iofs ut 1982 så jag kan anta att den var mer aktuell då för 35 år sedan än vad den är idag, men jag kan inte släppa känslan att den är något daterad och typ slår i öppna dörrar.

Roligt i alla fall att se Andy Lau dyka upp igen för tredje gången i den här omgången. Oväntat att stöta på honom igen så snabbt. Hong Kongs leading man eller vad?

Jag är hård och ger Boat People en stark tvåa. Den är svagt godkänd just för att det är ett viktigt ämne den tar upp men som film har den nästan inget som gör det värt för mig att se om den i framtiden.

Betyg: 2.5/5

Trodde nästan att det var högst chans att du skulle känna så om just denna av filmerna som jag håller väldigt högt men härligt att det inte blev så.

Eros+Massacre är första delen i en trilogi (men det visste du kanske) och andra delen, Heroic Purgatory (1970), är favoriten efter denna. Den avslutade delen har jag inte sett så det är något jag blev ganska sugen på att ta tag i snart. Efter den är det nog A Story Written With Water (1965) eller Woman of the Lake (1966) som jag håller högst men allt jag har sett har varit sevärt. Väldigt stabil i det avseendet om man gillar stilen och formen.

Haha, ja det är sjukt hur vissa filmer bara klickar med en och medan andra saknar det där lilla extra som man måste kämpa för. Har lärt mig dock att tålamod oftast lönar sig när man ser de här mer utmanande filmerna. Har tidigare förväntat mig någon form av instant gratification med typ Tarkovskij vilket ju är helt fel approach till arthouse-filmer.

Tackar för tipsen! Visste faktiskt inte det där om trilogin. Får säga som till alprazolam_ att jag lägger dem definitivt på min watchlist när hela det här projektet är över. Både Yoshiba, Kobayashi och Teshigahara är tre regissörer jag fått upp på min radar nu vad gäller japansk film. Och Kitano såklart.

Sonatine är bra, hade helt fallit ur hjärnan. Den är uppskattad av många i tråden.

Getting any? tycker jag också bör ses om man ändå betar av Kitano's filmer.

Var precis på väg att tipsa om Tokyo Sonata nu. Dessa stunder av hjärnsläpp... Är det koreanska filmer i den stilen som du efterfrågar? När du säger att du inte direkt tänker på Ki-Duk så fick jag intrycket att du efterfrågar lite varmare / normala filmer och inte depraverade och mörka filmer av den typ jag förknippar med Ki-Duk; utan mer åt Koreeda hållet eller liknande? Tänker så det knakar men kan inte minnas att jag sett någon.

Hehe men Tokyo Sonata är precis typen av film jag menar så det hade varit ett bra tips om det var Seoul Sonata. Ja precis, syftar mer på något man ser i Koreedas familjeorienterade filmer eller vad Ozu och ibland Naruse osv sysslade med. De behöver inte nödvändigtvis vara varma (Tokyo Sonata är ju inte speciellt varm) men ja, lite mer realism-osande porträtteringar som ger inblick i den Koreanska familjen likt nämnda filmskapare gör om Japan. Traditionen verkar inte riktigt finnas i Korea men man känner att det måste finnas någon/några filmskapare som gör det.