Citat:
Ursprungligen postat av axelinaoneandonl<br />
[QUOTE
Jag vill sympatisera med ditt inlägg här. Att erkänna att man visst är svartsjuk, i rimlig grad, för att den man älskar och lever med betyder så oerhört mycket för en. Det är sunt och det är naturligt.
Ja alltså, när jag skiljde mig sedan, så gick jag igenom en väldigt stor omställning, och sökte verkligen svar på hur människor reagerar, en sak jag förstod ganska snabbt är att spannet för vad som ryms inom begreppet "Normalt" är mycket större än vad man själv förstår att nå ut till.
Även beteenden som faktiskt är självdestruktiva är inom "Normal-Sfären" om man ser till just hur många som ägnar sig åt det.
Där fick jag också förståelse varför svartsjuka, som vi i vår kultur hela tiden gör så himla mycket för att förlöjliga och försöka förinta , absolut har ett syfte, varför den kan vara bra, varför det är viktigt att kunna prata om allt, (även onani).
Ja, jag vill hävda att det inte finns några ämnen som skall vara tabubelagda på arbetsplatsen från början.
Om du tar upp ett, och någon inte vill prata om det, så fine, respektera det.
Men att inte våga prata om det från början är enbart kontraproduktiv självcensur.
Självcensur är oerhört dumt.
Citat:
Jag fungerar likadant och vill hävda att man är kåt helt naturligt inom en äkta kärleksrelation (man och kvinna). Någonting är knasigt om man då inte är kåt. Men kåtheten är då inte enbart fysisk som kan avhjälpas via friktion, utan allomfattande.
Men samtidigt tycker jag förstås illa om dubbelmoral. Jag tycker att det är exakt lika fel med kvinnans som mannens uttalande om daglig onani. Manlig onani är inte bättre än kvinnlig. Där har TS rätt. Oseriösa män borde väl bli alldeles till sig i trasorna om någon kvinna frontar med att hon har så stark sexdrift som singel? Mitt råd till sådana män är att gänga er med sådana kvinnor. Så kanske ni inte behöver porren.
Ja, det enda som kan sägas säkert är väl just att detta (bland annat) visar just hur stort spannet är.
För en är det acceptabelt att prata om onani, för en annan inte.
För en är Porr i ett förhållande en motiverande faktor, för andra ett rött skynke.
Citat:
Personligen skulle jag inte uppmuntra ett dylikt samtal på en arbetsplats eller annorstädes. Däremot skulle jag känna tacksamhet över att varken jag eller min man har det behovet. Blotta tanken att min man skulle prata och skämta om onani på jobbet, eller i andra offentliga sammanhang, gör mig alldeles iskall.
Varför?