tråden om löpning

Man behöver inte ens lägga ner energi på att motbevisa ett så dumt påstående.

Bra jobbat!

Jag fattar inte folk som gillar löpning. Har försökt vara ute flera gånger senaste veckan men det är bara ett helvete. Mår folk verkligen bättre av det? Enligt en kompis som tävlar och springer flera mil i veckan mår han dåligt om han inte springer. Förvisso är han diabetiker och det kanske spelar viss roll, men läste nyss också detta, att man blir lyckligare??? WTF!? När börjar det bli enkelt och när blir man glad? Nu ser jag bara fram emot att varje pass ska ta slut så jag får sluta plåga mig. Missar jag något?!

EDIT: Kan man genomföra en ironman fast man hatar löpningen?

Och där kom förkylningen som ett brev på posten...


Hehe, jag gillar inte heller löpning så mycket men det är det enda jag lyckas hålla uppe någorlunda regelbundet. Jag använder det för att straffa mig själv, men visst kan det vara rätt gött ibland också

Aah! Kanske är så man ska tänka. "- Springer du inte ikväll så blir det ingen mat din jävel"

Har du bra kondis då?

All konditionsidrott är ju rätt vidrig tills man fått upp flåset lite.

Haha! Det kan ju vara ett (ännu) bättre sätt. Jag är mer "fan vad kass du var idag på den grejen, ut och plåga dig i en timme så att du gör bättre ifrån dig nästa gång" typ. Frustrationspass kan gå ohyggligt fort vill jag tillägga

Skämt åsido, det är ju en kick att känna att konditionen inte begränsar en, att känna sig stark och snabb och klara små personliga mål. Det är rätt skönt efter passen också, speciellt när det är motiga sådana med regn och rusk och tom i magen typ. Men med det sagt så är det egentlige ganska få pass där jag njuter av själva utförandet. Visst att en del rundor kan vara väldigt vackra, speciellt om det är en fin dag, så det kan ju vara värt om du vill komma igång, att hitta en naturskön slinga. Har börjat köra lite skogslöpning, det kan göra att det blir roligt på ett annat sätt.

Men jag tror ändå att du kommer att börja gilla det om du bara fortsätter att plåga dig igenom passen nu i början. Klart det tar tid att bygga upp en viss kapacitet, Rom byggdes som bekant inte på en dag. Sen så gör ju all träning att du får en massa hormonpåslag, så visst kan du i princip känna ett träningsberoende, men jag gissar att det för de allra flesta mest sitter i huvudet.

Jag absolut älskar löpning. Känslan tar får mig att må riktigt bra. Klart vissa pass är tuffa, man njuter ju inte av 10x1000 m på bana, men det finns fortfarande någonting som får en att fortsätta. Finns inte mycket som står upp mot ett distanspass en solig sommarkväll.

Ja.
Exempel:
- Det finns många som hatar kyla, men som ändå är ute på vintern.
- Riktiga äckliga vänsterdrägg hatar banker, finansfolk och spekulanter, men de har sina pengar, lön och lån på banken.
- Många hatar den svenska invandringspolitiken som de betalar med skatten, men de fortsätter ändå att jobba.
- Många hatar invandrare, men de jobbar kanske med, har kund som är eller har en invandrare som sitter vid bordet bredvid.
- Muslimer kanske hatar amerikaner, men man hör inte att amerikanska studenter huggs ner på europeiska universitet varje dag.

Att genomföra en Ironman handlar enbart om beslutsamhet och vilja.

Tack för tipset. Får se om jag vill lägga pengar på en sådan (fattig student). Har i alla fall köpt ett gymkort med studentrabatt, så att jag kan köra alternativ konditionsträning nu i början och köra kompletterande styrkeövningar.


Men jag antar att du byggt upp den träningsmängden under ett antal år. Jag har visserligen sprungit av och till de senaste 10-12 åren, sedan jag gick i högstadiet, men inte några sådana mängder som under senaste året. Och allt gick bra fram tills för några veckor sedan. Det sammanföll med att jag var tvungen att springa på betong och gatsten, samt att jag ökade mängden snabbt efter "uppehållet" och körde sju mil första veckan hemma med jetlag i kroppen. Jag vet inte vad som är orsaken riktigt, jag har haft små känningar ibland tidigare under sommaren men då har jag bara kört lugnare dagen efter. Att mitt löpsteg är katastrof tvivlar jag på, för då borde väl skadan ha kommit tidigare?

Styrketräning är kanon, fortsätt med det om du kan. Jag började med tunga basövningar för några år sen, kör en (ibland två) gånger i veckan och det har gjort stor nytta för löpningen.

Sen måste du ju inte köpa en foamroller, ta nåt annat som funkar på liknande sätt: brödkavel, PET-flaska fylld med vatten, en välpumpad boll i handbolls-storlek, tex.

Är det någon som använder sig av Garmin 235? Jag sprang ett tröskelpass tidigare och min Max puls enligt klockan hamnade på 139 vilket är långt ifrån vad jag brukar ha. Vad kan det bero på?