Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Har man inte tid så ska man givetvis heller inte släppa ifrån sig materialet, då är detta inte försvarbart och kan heller inte kallas whistleblowing. Att agera whistleblower förutsätter att man inte läcker mer än vad som är försvarbart för att visa på missförhållanden.

Om jag sitter på kritisk information om att t.ex. militär personal har gjort sig skyldiga till krigsbrott, men varken har tid eller möjlighet att sortera i en jättelik hög med information, skall jag då underlåta att lämna informationen vidare? Och därigenom agera så att förövarna klarar sig från att ställas inför domstol för sina krigsbrott.

Vem skall avgöra vad som är rätt? Du? Militären själva?

Du ställer krav som inte är rimliga. Men så kan jag inte heller se dig som någon whistleblower i något läge, överhuvudtaget.

Om du fått reda på något missförhållande så lär du veta vilken eller vilka (fåtal) filer det handlar om, dessa kan du då "läcka". Inte plockar du 10 000 random filer och släpper hej vilt? För då är man inte längre whistleblower utan sannolikt landsförrädare. Det är det som drabbat Manning och Snowden, oansvarigt stora och skadliga läckor, långt utöver vad som kan vara befogat av allmänintresset kontra hänsyn till den nationella säkerheten, ekonomiska kostnader etc. Agerar man så är det givet att man hamnar i hörnet 30+ års fängelse, med rätta.

Jag skulle givetvis vara beredd att blåsa i visslan om så behövs. Men en rimlig balans, dvs inte landsförräderi.

En annan ganska spännande idé är att man bestraffar de som begått krigsbrotten istället för de som avslöjar dem. Jag tror att den idén ligger lite mer i linje med det allmänna rättsmedvetandet.

Brott skall bestraffas för sig utan koppling till andra brott. Om någon avslöjar krigsbrott lär man gå fri från straff om det sker på ett ansvarsfullt sätt. Kombinerar man detta med massläckor utöver vad som behövs för att avslöja krigsbrottet så ska man skaka galler för den delen (men inte för avslöjandet av krigsbrottet i sig). Det är inte svårare än så. Sans och balans.

Nu fabulerar du om något du inte kan ha en aning om, ett fiktivt fall. Du fabulerar, som vanligt.

Eller så kan man helt enkelt betrakta det som så angeläget och hjältemodigt att sätta dit de riktiga brottslingarna som begår krigsbrott så att man får räkna med att man får med en massa annan information på kuppen. Rent moraliskt kan man se det som någon som tar beslutet att t.ex. förstöra egendom (en bil, ett hus, ett flygplan) för att rädda någon eller förhindra allvarligare brott. Det är högst tveksamt att se hjälten som skadeståndsskyldig för den förstörda egendomen.

Det handlar alltså inte om att brott ska bestraffas för sig. Ett visst brott kan ses som priset mänskligheten måste betala för att avslöja större brott.

Du förklarar så väl, vad det är som du tycker är det viktigaste. Ingen är förvånad.

Sans och balans är det knappast fråga om.

När Daniel Ellsberg läckte en stor drös dokument till amerikanska tidningar så vill jag minnas från en dokumentär jag sett att han ville visa på diskrepansen mellan vad som sas bakom låsta dörrar med vad som presenterades för folket. Det handlade som jag uppfattar det inte bara om att avslöja vissa speifika brott, utan att avslöja maktmissbruk. och "vårdslöshet med sanningen" och ett mönster av bedrägligt beteende. Själva volymen visar att det inte bara rör sig om en eller några få specifika händelser som behöver avslöjas utan ett förhärskande förhållningssätt.

Vill man avslöja en genomgripande ruttenhet i systemet så räcker det kanske inte med att lyfta fram en enstaka händelse eftersom denna lätt kan viftas bort som ett påstått undantag. Det kan säkert vara värdefullt att en granskande journalist får en större volym att arbeta med för att ur detta material dra sina slutsatser.

Hannes Råstam fick ju helt lagligt (såvitt jag vet) tillgång till en enorm mängd material rörande Quicks morddomar och terapi, och ur detta kunde han dra slutsatser som han inte hade kunnat dra annars. Han behövde till exemepl visa att det inte fanns någonting som Quick hade rapporterat som han inte först hade läst sig till eller som blivit föreslaget eller avslöjat av polis m. fl. under förhör eller terapi. Hade han verkligen kunnat avslöja rättsskandalen utan tillgång till detta stora material?

Jag drar upp det som ett argument för varför det kan vara värdefullt med ett stort material för att avslöja underligheter och avvikelser från hur en verksamhet är tänkt att skötas. Det är direkt fjantigt av dig att hacka på läckan och inte på de som missköter sig. Du skjuter på budbäraren. Manning (om det var han) läckte till en neutral organisation som han kände förtroende för, efter att, om jag minns rätt, ha försökt andra vägar, dvs att likt Ellsberg läcka till amerikanska dagstidningar.

Tack vare Wikileaks har allmänheten fått tillgång till filmen Collateral Murder, och Reuters har därmed fått veta vad som hände med deras två journalister som mejades ner genom att skjutas ihjäl från en amerikansk helikopter. Förstår du inte vikten av den typen av nyhetsförmedling? Varför ska mördarna gå fria medan budbäraren torteras och döms till 35 års fängelse? Är det en rättsstat som agerar så?

1) Du har ingen anledning att kalla dem för landsförrädare eftersom de inte förått ditt land (jag utgår från att du inte är amerikan).
2) Att avslöja (Manning) att amerikanska regeringen begått folkrättsbrott i Irak innebär ett ställningstagande för folkrätt och ytterst för den amerikanska demokratins överlevnad (det senare är ingen självklarhet längre)
3) Att avslöja (Snowden) att USA olagligt massövervakar medborgare i USA, samt dessutom både medborgare och regeringar i andra länder, tex i Tyskland, Sverige och Ecuador, innebär ett ställningstagande mot maktmissbruk i USA och för sunda förbindelser mellan länder.
4) En stor del av det material från USA som Wikileaks publicerat skulle förmodligen varit offentliga handlingar om svensk tryckfrihet och offentlighetsprincip gällt i USA. Men du gillar kanske inte den svenska grundlagens princip att medborgarna har offentlig tillgång till alla regeringens handlingar, som inte uttryckligen är hemligstämplade, och att den som läcker hemliga handlingar har källskydd och inte får spåras. Två principer som tjänat Sverige väl i 250 år nu. Slåss för dem i stället!

Det är ynkligt av dig att sätta dig till doms över Manning, Snowden och Assange, vars motiv du illvilligt vantolkar. Det är vämjeligt att läsa dina anklagelseakter.



.

Jag hänger upp mig på att det inte kommer något klart besked från USA.

Anser man att militära hemligheter har röjts? Om så är, vilken är skadan?

Frågan är vad en militär hemlighet är och vad som ska ses som skada. 8 juni 1972 träffades ju en grupp sydvietnameser som flydde från byn Trang Bang av en napalmbomb. Fotografen Huynh Cong Ut tog den välkända bilden med bl.a. den svårt brända flickan Kim Phuc springande mot fotografen.

Detta skadade många amerikaners vilja att ge stöd åt fortsatt krig och kan ha förkortat kriget.

Detta skulle kunna ses som negativt för USA:s krigsmakt. Men med facit kan väl ingen tycka att det skulle varit fördel för någon om kriget som blev minst 2 miljoners människors död skulle ha fortsatt längre.

Men man kan tycka att den som offentliggör material bör kolla detta i förväg så man vet vad det är man publicerar.

Jag vänder mig mot att du anser att det bara är grova krigsbrott som får avslöjas. Varför inte allt maktmissbruk och bedrägligt beteende? Man skulle ju lite krasst kunna dra till med ett ekonomiskt argument. De som är med och betalar skatter vill kanske veta hur de som har hand om dessa medel sköter sig. Och i och med att presidenten som commander-in-chief är ytterst ansvarig så kan avslöjanden om bedrägligt beteende inom militären komma att rättvist påverka opinionen och kommande val. Många länder samarbetar med USA militärt, och många länder påverkas i onlika grad av USAs benägenhet att alltid hitta nya länder på andra sidan jordklotet att åka till och skjuta ihjäl en massa människor. Kort sagt, det är i allas intresse att avslöjanden får göra. Om militären inte på ett tillfreddställande sätt själva sköter granskningen av sitt agerande, då måste andra göra det.

De läckor Manning fälldes för skulle ju aldrig ha inträffat om militären hade skött sig och haft en högre standard på sitt beteende. Det är kanske det som är kritieriet. Läckorna skulle aldrig ha behövts och aldrig skett om det inte funnits saker att uppröras över.

Precis som att du beskyller JA och försvarar Marianne för att Marianne har misskött brottsutredningen, så verkar du lägga skulden på den som läckte och faktiskt försökte göra något åt missförhållandena, samtidigt som du försvarar de som begick de riktigt allvarliga brotten, vilket bland annat bestod i att skjuta ner två av Reuters journalister som var där för att rapportera. Själv skulle du förstås bara ha tagit det med ett enda stort LOL om det varit du som bevittnat det, eftersom du totalt saknar moralisk ryggrad och tycker det är rätt att skjuta ner budbärare.