Den stora tråden om att vara White Trash

Åk till Grums eller Säffle så ska ni få se.

I en vanlig WT-familj där röker morsan röda eller gröna Level. Hon har sönderblonderat alternativt svartfärgat, slitet hår och lite fett på armar och mage. Röd Helly Hansen-jacka ska hon minsann ha också. 25 år och två- eller trebarnsmorsa. Hemmet har hon givetvis dekorerat med diverse väggord i snirklig, kursiv stil, och mycket vitt, grått och svart. USA är coolt, och dess flagga får gärna pryda diverse plädar, mattor och prydnadskuddar. Trots att det gått tio år sedan hon gick ur nian beter hon sig precis likadant idag. Gick hon gymnasiet gick hon antingen barn och fritid eller vård och omsorg, och är hon inte mammaledig idag jobbar hon som undersköterska på ålderdomshem, och snackar alltid skit om gamlingarna med sina WT-kompisar.
WT-farsan är ungefär i samma ålder och har känt WT-morsan sen de gick på mellanstadiet tillsammans. Han har häng på byxorna, Fristads-jacka och skateskor, och han brinner såklart för gamla Volvo-bilar från 80-talets senare hälft och 90-talet. Dessa skruvar han alltid på när han inte är ute och "raggar" med sina WT-kompisar och häller i sig kopiösa mängder öl samtidigt som det är han som kör. Får han tag i USA-blinkers till sin 740 är han lyckligast på jorden.
WT-barnen heter Tindra, Nelly och Kevin och är riktigt ouppfostrade småtelningar. Äldsta flickan är i sjuårsåldern och har redan iPhone och sminkar sig till skolan. Pojken får ofta titta på när pappa WT skruvar på bilen, för han måste ju lära sig att skruva Volvo!

När WT-föräldrarna är barnlediga åker de på raggartur och dricker vodka med fanta utanför donken, precis som de gjorde när de var 15.

Vi har ett bekräftat WT här på Flashback:

(FB) Förlovade efter 4 dagar


Bara att hon kallar det för att "fria förlovning" skvallrar om hennes utbildningsnivå.

Nu har jag inte kollat tråden utan svarar bara om det du citerar. Jag tror att det där är ett troll. D.v.s.: hon finns inte.

Jag kan göra en rolig input i denna tråd. Vill börja med att säga att ni som skriver här verkligen har lyckats pricka in (ibland på tusendelen) de olika wt karaktärer som jag dagligdags ser på orten där jag bor.

För några år sedan började vännerna schappa från stan. Alla skulle vidare till större städer. Själv kände jag inte för det. Jag började känna mig ensam som enda personen kvar. Tog beslutet att flytta hem till orten där jag en gång växte upp i nån slags naiv tro att man kanske skulle finna den där inre ron av att ha funnit sin plats på jorden där. Men nej. Värsta draget i mitt liv. Man började springa på barndomsvänner o noterade att hälften redan hade minst 2 barn o hus. Alla med ambitiöst namngivna barn vars uppsyn inte alls matchar föräldrarnas intentioner. Jag noterar hur barnen är blekfeta, rastlöst tuggandes på nåt innegodis med en iphone i handen. Föräldrarna har illasittande kläder, samma frisyrer sedan skolgången för 20 år sedan. Alla kör gamla, slitna bilar. Den stora händelsen varje helg verkar vara att samlas på den lokala pizzerian där man super sig redlösa o beter sig på precis samma vis som när vi var barn. Alla har samma smeknamn som när vi var barn. Arbetsveckan ägnas sedan åt att samtala om alla busigheter som sades o gjordes på pizzerian eller efterfesten hemma hos någon ungkarl där man spelade thule hela natten så det hördes i hela grannskapet. Sedan svänger samtalsämnet o alla pratar om gräsklippning o storslagna renoveringsprojekt (som aldrig blir av). Alla är jävligt händiga om dom får säga det själva. Ändå ser det ut som satan inuti husen när man kommer på besök. Nån jävla utsutten skinnsoffa i vidrig färg pryder vardagsrummet. Känner man på skinnet så är det som sandpapper. Vidriga tapeter som inte harmonierar med nånting o alldeles för mycket saker på väggarna.

Jag har insett en sak. Här kommer jag aldrig passa in. Varje dag är en vånda. Jag slås av hur dessa människor helt verkar sakna några som helst intressen i livet. Inte träna. Fy fan för att träna. Inte läsa. Inte skriva. Inte idrotta. Allting verkar cirkulera kring att uppbära nån slags manlig myt om sig själv. Att spela sin roll i gruppen. Nånstans tror jag dessa stackars satar drömmer om mer här i livet. Men livet förspills åt slentrianen. Och jag då. Vem är jag i detta sammanhang? Den där jävlen som tror han är nåt. Med sina bilar och frisyrer. Med sina jävla kläder och skor. Folk glor snett på mig. Det verkar provocera bland wt folk att någon kör sin egna stil. I wt kretsar måste man promt vara som alla dom andra killarna i gänget. Kärnan i alla wt gäng är rädslan för att sticka ut samt den nästan pennalist liknande mobbningskulturen om någon i umgängeskretsen någon gång skulle byta frisyr, köpa ny bil eller båt eller på annat vis visa minst tecken på att våga vara sig själv.

Har märkt att det i 9 av 10 fall endast är WTs som skriver sitt fulla namn på Facebook. T.ex "Anna Maria Linnea Jonsson".

En ofta bortglömd men ack så vanlig WT-modell är den med högre utbildning. Hen har flyttat ut från sin hemmiljö och "sett världen", läst till någon kandidat på högskolan. Spenderat några månader på resande fot i Afrika, Australien, Indochina eller liknande hipsterhålor. Utomlands och på högskolan har han medvetet adopterat beteenden från "coola" människor. Han apar efter de som hen själv beundrar eller är kåt på. Hen reformerar sina ideal och uppfattningar utifrån hur hen upplever att andra reagerar på dem, med avsikt för att upplevas som en god och vis människa med alla de "rätta" värderingarna. Typiskt är att det blir godhetsapostleri, miljövurmande, bistånd, djurrättsaktivism etc.

Vanligtvis drivs de av självhat, de hatar sin hemort, sverige, västvärlden, föräldrarna, religös eller politisk bakgrund, sin gamla skola eller en kombination av dem.

Resultatet blir ofta ett typexempel på en fake. En falsk person. Detta är kanske den värsta WT-modellen av dem alla eftersom den har klätt sig i socialt kamoflauge för att kunna smälta in bland bättre folk.

Ofta är de dessa typer som klagar högst över så kallad white trash eller lantisar. Ungefär som att de mest hetska homofoberna ofta är smygbögar.

Det är inte WT du beskriver, utan mer medelklassungar och även barn till lägre medelklass/arbetarklass som blivit "lärda och upplysta". Ungar till WT som tar sig vidare i livet, är närmast att betrakta som maskrosbarn.

wt människor skriver ofta "Mamma till tre" "Fru och mamma" eller "Stefans älskling" på sina fb. De titulerar sig efter sin familjesammansättning. Jag är ju först och främst mig själv, Louise sen är jag en massa annat. Skulle jag titulera mig efter min sambo skulle det ju vara som om jag vore helt livegen och inte är något utan honom.

Håller verkligen inte med om att detta skulle vara något med någon viss samhällsklass att göra. Det finns kvinnor - förhoppningsvis majoriteten - i alla samhällsklasser, som sätter familjen före jobbet. Inget konstigt i det.

Nu missförstår du mig. Givetvis gör nog de flesta det man jag syftar på de kvinnor som ser sig enbart som en mamma och fru inget annat. De har inget annat att beskriva sig själv som, vilket jag anser en smula tragiskt. Av de fb profiler jag sett som har som jag beskrev är det uteslutande wt. Att leva för sin partner fullt ut och anse att hen är hela ens liv är tragiskt. Då anser man sig ju inte vara någon om man skulle vara singel. Att man hela tiden måste ha någon för att känna att man lever, är någon och typ känna sig behövd.

Jobbar gärna på "Mammaledig", inte sant?

Det kan man ju tycka, men jag vände mig emot att du kategoriserade dem alla som WT. Är en direktörsfru (tänk frun till en börs-VD) som är hemmafru, och sköter markservicen och makens representation också WT, bara för att hon inte har någon yrkestitel? Sedan håller jag med om att hon nog inte skulle registrera sig på sociala medier med epitet som "Henkes fru".