Citat:
Ursprungligen postat av
.CYG.
Tack för ditt förtydligande.
Stämmer inte heller med hans närmast fokuserade intryck vid räddningen!
Hade han fått en psykos på ubåten så hade denna drivit omkring helt planlöst och blivit rammad av ett fartyg. Allt medans PM hade virrat omkring i sitt eget universum och samtalat, skällt på osynliga medarbetare, skrattat högt åt deras skämt osv. Mellan varven har han befunnit sig hemma, legat på sängen och samtalat med osynliga hustrun eller varit inbegripen i ett resonemang med sina katter som övergår till ett rasande resonemang med von Bengtson varpå PM i ilska kastar grejer omkring sig. Stått och samtalat med sig själv i spegeln i tron att han är intervjuad i TV osv.
Helt irrationellt och för utomstående bisarrt beteende.
Han kan inte heller befunnit sig i chock särskilt länge.
Det första som händer efter en olycka är att man är väldigt handlingskraftig.
Adrenalinet pumpar och man gör nödvändiga saker för att rädda personen.
Är det för hemskt stänger psyket av. Det blir liksom helt blankt. Kroppen går på autopilot från faran eller traumat. Då hade ett troligt scenario varit för PM.s del att han ville bort från ubåten.
Att han hoppat i vattnet och börjat simma planlöst bort från ubåten. Bara bort. Kroppen går på autopilot medans hjärnan är helt avstängd utan förmåga att planera. Någon slags primitiv överlevnadsinstinkt.
Hade han verkligen velat ta livet av sig så fanns det ju inget som hindrade PM från att ta kontakt med myndigheter. Vad är det värsta som kunde ha hänt? Om han verkligen ville dö så hade han ju ingenting att förlora på det. Finns det något värre än döden?
För en Narcissist är det nog att bli avslöjad. Han vill isåfall bli ihågkommen även som död, som den stora Raket-Madsen och inte avslöjad som en våldsbrottsling efter sin död. Så om han för en stund övervägde att sänka sig i Nautilus så måste alla bevis bort från båten först.
Ja,den där filmen som dansk tv spelade in med Madsen när han steg i land.
Den tycker jag alla ska se den om och om igen för den säger så mkt.
Jag tror den där filmen kommer att användas i framtiden som utbildning inom psykiatri.
När PM går och samtalar med en rapporter. När det blir en liten paus tittar Madsen upp mot himlen och ler. Han ser ut som att han går och myser. Väldigt självbelåten, ser närmast självgod ut som. Som att han inbillar sig att han har kommit undan med det perfekta brottet. Hur smart han är och att allt går som han planerat.
När han sedan står med polisen skvallrar hans kroppsspråk väldigt mkt.
PM ser ut som en liten kille som kramar sin snuttefilt och nappflaska i famnen (värmefilt och vattenflaska). Hans grandiositet blandas med tvivel och osäkerhet. Titta på hans ögon. Titta på vad han gör. Lyssna på vad han säger. Han gör en Freudiansk felsägning som avslöjar honom.