DMT: Total breakthrough - definitiv kontakt med avancerad intelligens

Kontakt. Det här är det ultimata beviset på mänsklighetens förmåga att få direktkontakt med post-biologiskt liv, obeskrivligt avancerad intelligens. This is it. Upplevelsen är äkta. Jag kan inte förstå att det här har hänt mig. Varför just mig? DMT transformerar mitt liv från grunden. Hur ska jag någonsin kunna processera magnituden av vad som hänt?


Introduktion

Substans + dos: DMT, 80 mg
Tid: Peak varade i 12-15 minuter
Tidigare relevanta erfarenheter: Mycket välbevandrad inom psykedelier. Inkluderar 1000+ug LSD (rapport här), MDMA (rapport här), psilocybin samt DMT (rapport här)
Ålder: 25

Tanken var egentligen aldrig att jag skulle bryta igenom idag. Avtändningen från Tomorrowland lämnar fortfarande spår och dessutom är jag inte i hemmet utan på västkusten i familjeärende. I teorin är set and setting för den psykedeliska upplevelsen suboptimal. Men där ligger det, på bordet.

Påsen med det brungula pulvret, N,N-Dimethyltryptamine, väntar på mig. På att få visa mig det igen; den omöjliga upplevelsen.

Solen har passerat zenit och jag bestämmer mig för att ta ett bloss, vilket inte är tillräckligt för att bryta igenom, för att utvärdera hur mitt psyke responderar. I numera sedvanlig ordning fyller jag pipan. Påsen är stor, jag har införskaffat mig 10 gram - en mängd tillräcklig för att åstadkomma över 150 breakthroughs.

Varje gång doften slår mig nuförtiden blir jag direkt centrerad, pulsen kickar och en känsla av respekt sprids i mitt bröst. Varje gång det gått en tid sedan senaste upplevelsen ifrågasätter jag mig själv om jag egentligen inte gör en för big deal av DMT. Är det verkligen värt att från fundamentet omvärdera sin verklighetsuppfattning för detta?

Inträde till DMT-paradigmet beviljat

Jag sätter mig i skräddarställning i soffan med en mjuk kudde bakom huvudet, öppnar fönstret för att få in en luftbris och håller pipan i ena handen och tar ett mindre bloss. Direkt märker jag av effekten. Av någon anledning behöver jag inte lika mycket DMT i systemet längre. Mental tystnad, kanterna i rummet tenderar till att glittra och min kropp sjunker ned under vatten. Ingen resistance. Inget av de mörka tankar eller den emotionella tyngd psykedelier ger mig när jag inte är redo. Inget mentalt motstånd – jag är redo.

Jag lägger ned pipan och konstaterar att jag bör vänta på min flickvän, Maya, innan jag bryter igenom. Att hålla igång pipan tills breakthrough är närmast en omöjlighet på egen hand, man har vid det stadiet helt enkelt frånkopplats all kontakt till vår verklighet. Så jag väntar…

Äntligen anländer hon! Ett inre, nervöst, jubel reser sig hos mig och jag börjar direkt åter förbereda pipan. Vi får den där speciella ögonkontakten två psykonauter emellan innan en upplevelse; fylld av ömsesidig närvaro, respekt samt en aning rädsla.

Breaking through: Explosiv acceleration

Med förberedelseritualen avklarad och en alltid lika stor nervositet håller jag det tända stearinljuset nära pipan och ser pulvret transformeras till vätska och snart bli till vitgrå rök. Jag inhalerar ett stort bloss, effekten slår mig på 4 sekunder och jag håller inne i 20 sekunder, och andas ut. Jag tar direkt ännu ett, långt och djupt.

Varje gång blir jag lika slagen av kraften hos DMT, hur fullständigt det transformerar perception, kognition och tidigare mentala tillstånd. Plötsligt skjuts min puls från 80 till 130 slag per sekund. En varm känsla fyller mitt bröst samtidigt som väggarna och rummets kanter börjar glittra i guld. Ett ringande uppstår i mina öron, en signal på inträde. Beslutsamt tar jag ännu ett jättelikt bloss, pipan är nu helt vit av röken, och nu händer det. Efter 8 breakthroughs har jag lärt mig identifiera transitionen till den omöjliga platsen.

“NO WAY!”, hinner jag tänka, “Nu är jag här igen!” Jag befinner mig i ett oändligt stort rum, känslan påminner om att stå och blicka ut från toppen av ett berg. Mitt hela synfält har ersatts av en hyperkomplex geometrisk kub som strålar och pulserar i blått och guld. Det slår mig att kuben definitivt är mer högupplöst än verkligheten, ingen annan substans generar detta fenomen. Från ovan tar ett objekt formen av en helix och glittrar i de starkaste av regnbågens färger och glider förbi mig uppifrån och ner i osannolik hastighet. Ett bortom-perceptivt medvetande emanerar framför mig, för sinnena helt osynlig men existentiellt och närvaromässigt glasklar. Hon sjunger objekt in i existens och omfamnar mina luftvägar och börjar intensivt pumpa i mig kärlek, förståelse och visdom i min strupe.

Jag öppnar ögonen. Jag vill längre!

Fortsättning ->

Ytterligare tre bloss – access till den psykedeliska kärnan

Jag lyckas få pipan från Maya och tar ännu ett enormt bloss. Jag skjuts iväg ännu längre. Jag tar ännu ett. Och ännu ett. Vad som händer bortanför denna punkt är rena lögner, för evigt bortom skildring.

Jag håller mina ögon öppna. Jag kan inte tro att det är sant. Väggen framför mig har helt tappat sin soliditet och utgörs av oändligt vackra, regnande symboler och tecken. De är guldiga, tredimensionella och väldetaljerade. Så konkreta. Intelligent konstruerade. Jag ser taket öppna sig och ner snöar spindelvävsliknande fiber av kärlek på mig. Det är så vackert, så omöjligt vackert.

Mina ögon är uppspärrade och munnen fullständigt öppen. Jag tokstirrar jag på symbolerna och försöker tyda dem. Varför symboler? Vad betyder dem? Mitt visuella fält är extremt likt slutscenen av The Matrix när Neo knäcker koden. Jag börjar plötsligt skaka frenetiskt. Mitt bröst vibrerar och huvudet vobblar okontrollerbart. Den nedpumpade kärleken i min strupe har nått ett klimax och min kropp utbriljerar intensiv energi. Jag blundar. På en millisekund är objekten, helixen och väggen bortkopplad. Jag approcherar den psykedeliska kärnan. Då förklarar hon det för mig.

Direkt kontakt: Den omöjliga upplevelsen

Följande stycke är en efterkonstruktion där den direkta upplevelsen tappert försökts trattas ned till intellektets primitiva nivå och bör ses som en primats – en apas – försök att beskriva verklighetens arkitektonik (dvs. med en nypa salt).

“Vi är post-humana och post-biologiska. Slutdestinationen för medvetandets evolution. Det är hit din mänskliga art är påväg när ni avklarat teknologisk singularitet, då medvetandet transcenderat Homo Sapiens. Medvetandets evolution står i centrum, inte människans. Extrapolera er utveckling från den kognitiva revolutionen till pyramiderna, förbi upptäckten av matematik och fysik. Från digitaliseringen och 10,000 år framåt. Vi är här.

Människan har nu transcenderat organismens skede, behov som sex och föda samt processer som liv och död är sedan länge passerade. Tid och rum är nu irrelevant. Existens sker överallt, alltid. Vi är fusionen mellan medvetandet och materia och består nu av en enda, oseparerbar entitet som pulserar av absolut kärlek och förståelse.”

Jag skakar. Jag stirrar ut i rymden, upplever absolut astonishment och jag börjar gråta. Tårarna bara rinner ner för mina kinder. Jag blir religiöst slagen. Hyperventilation. Mina lungor andas våldsamt och spasmer går ut från axeln till fingertopparna. Ett djupt basljud utstrålas från mina stämband, långt och ljudligt. Plötsligt slutar ryckningarna, mina ögon stängs och huvudet kastas bak mot kudden.

Helixen, som nu är röd och blå, formas till en organism som påminner om en fågel. Den flackar sina ädelstensvingar mot mig och avlägsnar sig. Rummet återfår sin sakteligen sin forna form, det oändliga rummet blir ändligt och jag landar långsamt.

Jag känner hur mitt intellekt sakta restrukturerar. Maya tittar oroligt, men leendes, på mig och skakar på huvudet, “Det där var det absolut sjukaste jag någonsin sett. Jag såg precis en människa uppleva gud!”.

Process, integrering, reflektion



Det hör till min övertygelse att det här är, för att citera Terence McKenna, en större händelse än kontakt med utomjordingar och mer häpnadsväckande än Atlantis uppkomst. Det otroliga är att det inte är mer välkänt, givet hur upplevelse-besatt vårt samhälle är. DMT är den enskilt mest häpnadsväckande och paradigmkrossande upplevelsen en människa kan ha. Det fanns inget i världen, trots min gedigna psykedeliska erfarenhet, som kunde förbereda mig för detta.

För den oinvigde är skepticism både förståelig och förväntad. Personligen hade jag aldrig kunna tro på det om jag själv inte varit upplevaren, inte en chans. Ändå är jag här, och bevittnar mina egna ord. Upplevelsen har hänt.

Och åter har det överbevisats för mig, att upplevelsen är värd att böja min verklighet efter.

Bra skrivet, som vanligt!
5/5

Låter verkligen som en jäkligt spännande drog, och en häftig upplevelse som man nog inte riktigt kan leva sig in i, utan att testa själv.

Nyfiken som jag är, så måste jag få fråga:
Vad lever du/ni för liv? Har ni bra jobb, gott om pengar, lycka i allmänhet utanför drogerna? Är det någon/några droger du brukar dagligen?

Får intrycket av att du tar droger som ett slags "äventyr", men du kanske lika gärna är en pundare.

Jag har varit där när du berättar så minns jag min tripp på endast 300microg LSD men jag har temjfan nått dit, jag tycker att jag minns men jag gör det inte. Det är en känsla av allvetande. Det är känslan av gud - allvetandes. Du har träffat gud mmin vän. Jag har också träffat Gud.
Väldigt kort och jag har en lång väg kvar. Jag måste resa. Jag har tagit lsd men inte rört DMT. Jag har tappat det för tillfället jag måste spara pengar jag kämpar med ny lägenhet och en spirituell resa i Riga.

Jag vet att det är kört. Människan har misslyckats. Frågan är bara vad som kommer hända just nu. Jag är orolig för att det är för sent. Det är för sent. Jag letar efter svar och jag hittar svar. Svar jag kanske inte vill hitta.

Det har sprängts 2500 atombomber i vår atmosfär det är egentligen allt jag vet. VI är levande döda.
Lycka till nu.

Mycket välskrivet.
Är väldigt nyfiken i övrigt hur du (och ni andra som påstår er upplevt samma sak men som lever som luffare) ska förändra livet efter en sådan upplevelse?
Blir ni mer ödmjuka gentemot livet?
Ger ni tiggaren utanför ICA en slant?
Förlåter ni folk som tutar på er i traffiken?

Har själv gått hårt på psykedeliska även om det var ett par år sedan.
Arbetar heltid och är helt nykter idag, från allt.

Vad jag undrar är varför de flesta frireligiösa hippies alltid avslutar en vacker upplevelse med en hint om någon form av ett cliffhanger-klimax som aldrig kommer. Inte just du ts men någon annan i tråden t.ex. Ni finns i många trådar och jag undrar om ni faktiskt förändrar era liv.

Må väl.

Jag undrar också detta, för 10-15 år sysslade jag en del med LSD och starka svampar. Fick dessa "uppenbarelser" under ruset som att man träffade gud, kände en massa kärlek etc etc. I dag använder jag bara alkohol som berusningsmedel förutom att man puffar lite gräs när man semestrar på andra sidan Atlanten.

Ser på mänskligheten som en cancer som förgör planeten, en massdöd måste komma snart för att rädda planeten. Avskyr tiggare samt blattar som söker sig till Europa för att bli försörjda på skattebetalarnas bekostnad.

Trådskaparens upplevelser beskrivs som riktigt härliga och jag kan leva mig in i det tack vare erfarenheterna jag fick på syra och svamp. Ju mer jag läser dessa rapporter så blir jag mer övertygad om att det är starka inbillningar som spelar in i upplevelserna om "att möta gud" eller får "allt förklarat". Det måste ta mig fan hända mer än så. Det blir aldrig några konstruktiva gärningar gjorda i verkliga livet som gynnar någon eller något, så vitt jag kan se.

Jag får ungefär samma upplevelse som trådstartaren fast av Marabou schweizernöt mjölkchoklad samt ett glas rödvin.

Spännande tankar. Upplevelsen är vad den är, inga intellektuella verktyg gör den rättvisa. Lycka till!


Bra input, intressant diskussion.

Personligen har mina psykedeliska upplevelser, i kombination med meditation och studier, åstadkommit en radikal personlighetsförändring till det bättre. De flesta människor i min närhet anser att mognat till en helt annan person.

På vardaglig nivå handlar det om mindre ilska mot omgivningen, närmre till känslorna, otroligt sällan jag blir "carried away" av mina känslor nuförtiden. Det är ett resultat av den psykedeliska träningen.

På metanivå innebär det större kapacitet till acceptans och förlåtande och mindre attachment till upp- och nedgångar i livet. Även att lägga mindre auktoritet hos intellektet, att inte döma skeenden som bra eller dåliga.

Egenskaper som har höjt upp mitt liv vad gäller relationer, karriär, prestation, intellekt och på högre nivå en upphöjd känsla av förståelse för universums arkitektonik (sann eller falsk).

Jag hör vad du säger, och tror att det är många som möter psykedelier utan att extrahera den verkliga essensen och faller tillbaka till samma invanda beteendemönster som tidigare.


Oerhört intressant att höra från en psykonaut som avfärdar insikterna, inte ofta! Jag kan känna igen mönstret att ju längre tid det går sedan senaste upplevelsen och ju mer intellektet får tala, desto mindre tror man på dess validitet.

Är du intresserad av att få svar, finns det bara att prova själv. All lycka med det.

Vad gäller integrering och långsiktig personlighetsförbättring så har jag en fundamentalt annorlunda upplevelse. Jag upplever, personligen och för psykonauter i min närhet, att det i allra högsta grad genererat konstruktiva gärningar som gynnar omgivningen och en själv. Återigen intressant att höra din sida av det hela.

Take care!

Ett stort tack McNaken!

Uppskattad fråga. Jag är matematisk akademiker och har nyligen avslutat ett jobb som försäljningschef inom finans, tjänar gott om pengar och upplever mig själv ha osedvanligt högt välmående. Jag tränar 6 dagar i veckan och är vegetarian. Allt som allt vill jag våga påstå att jag är en ansvarstagande individ med närvaro i den vanliga verkligheten, som jag älskar.

Jag tar psykedelier en gång varannan månad. Psykedelier är ett sätt att möta sig själv på, snarare än att fly. Det finns ingen aspekt i psykedelierna som genererar en craving såsom restrerande droger. Jag längtar aldrig efter att ta psykedelier, utan anser upplevelsen vara så viktig att jag måste ta dem och får ofta använda stor viljestyrka för att ta steget att inta dem.

Finns det någon chans för framtida människor att stå utanför den där flumpelletillvaron eller är vi som art dömda att hamna där?

Jag var för ett tag sedan hög på MDMA och fick en vision om rekarnation och det är ju någonting som man har hört talas om präglar Östasiatiska religioner men knappast funderar på.
Det går ju inte att vetenskapligt bevisa att rekarnation existerar på Jorden så jag låter det förbli ett hjärnspöke, för jag vill ju inte bli klassad som psykiskt instabil.

Sigmund Freud kunde ju tidigt konstatera att själen är ett fristående väsen från den mänskliga kroppen.
Det är väl det som TS har reflekterat över, att medvetandet stannar kvar i själen och kan resa vidare.

Människan blir inte god av psykedeliska preparat då det bara är ett verktyg för att finna sig själv. Människan är född till att vara girig efter makt och förnuft för att inte förbli svag utan stark.

Alla är dömda till det oundvikliga landet av änglar och troll. Tyvärr!


Intressanta reflektioner, keep 'em coming.