Citat:
Ursprungligen postat av
MeggieCleary
Finns nog många olika anledningar till detta känslomässiga engagemang. Tror inte att det handlar så mycket om sex, mer om ensamhet, att få känna sej behövd igen efter att barnen flyttat hemifrån osv. Dessa vuxna barn väcker säkert moderskänslor hos många liksom brottslingar gör hos vissa kvinnor, man vill hjälpa och rädda.
Ja, och dessutom en längtan efter att Sverige som land ska "rädda världen" och "besegra fascismen". När farföräldrarnas Sverige "inte vågade gå i krig mot Hitler" utan kompromissade - vilket för vänstern blir att vi nästan var nassar själva - så kan man i varje fall föra en ärofull kamp mot rasismen nu, nämligen genom att beskydda så många afghaner och somalier som möjligt, och gå bananas mot alla som har en mer kritisk syn, t ex Katerina Janouch. Att afghanerna och MENA-iterna överlag inte har några verkliga asylskäl förtränger man med rabiata hänvisningar till formeln om "allas lika värde".
Den här ambitionen att vara en moralisk stormakt är ett allvarligt kognitivt problem för Sverige, och den kör dessutom för full maskin i helt oträngt mål. Afghanerna *är* inga flyktingar; hjälp till flyktingar och asylsökande bör ges i deras etniska närområde, det är både humanare och mer kostnadseffektivt; och de här grupperna har näst intill inget att tillföra vårt land, nu eller i framtiden. Flummandet kring att vi ska vara en moralisk stormakt gör det svårare att agera vettigt i en mängd politiska frågor.