Fula människors rättigheter?

Det där håller jag nog inte alls med om. Varför skulle ett fult utseende betyda att människan i sig är värdelös? Jag pratar inte om fula människor som helt enkelt blir fula för att de är lata, tjocka och ohygieniska. Jag pratar om människor som är genetiskt fula och inte kan ändra på det oavsett hur mycket de anstränger sig.

Om du upplever att fula människor är fula på insidan kanske det rent av är en konsekvens av ett jobbigt liv som ful?

Ni har väldigt bra tankar här, men jag gör ett försök att driva vidare diskussionen!


Jag vågar ändå påstå att det finns människor som är biologiskt fula och som aldrig kan ändra på sina gener. Och hur subjektivt är det egentligen? Om 9/10 rankar en person som snygg, och 9/10 rankar en annan person som ful, så finns det väl ändå en allmän gräns mellan ful och snygg även om två personer råkar säga emot? Men visst är det svårt...


Jo, visst är det orättvist, men borde inte samhället ändå jobba för rättvisa? Eller menar du att vi skulle sagt samma sak till svarta på 1800-talet? "Livet är inte rättvist, slit på jävla neger."

Vi kan arbeta för att inte vara så ytliga ja, och behandla varandra väl. Men relationer är inte en rättighet eller något som går att göra rättvist på det sättet. Jag kan vara ledsen att jag inte har en chans på en het kille, men attraktion är inget man kan styra över.

Vad babblar du om?
Hur skall "samhället jobba för rättvisa" när det gäller kärlek?

Rasblandning gone wild! Definitivt en diskrimineringsgrund men det känns som vi glider ifrån utseendebaserad diskriminering (som enligt lagens mening inte är någon diskriminering) över till etnisk diskriminering vilket kanske är en annan tråd.

Ps. Tack för skrattet!

Det har funnits samhällen som tittat på detta. Barnafödslohus med utvalda kvinnor och avskaffande av fri familjebildning var några av lösningarna som var på tapeten.

Mäns behov på bekostnad av kvinnors frihet och rättigheter mao ...

Jo tjena.

Vare sig män eller kvinnor hade direkt några rättigheter i Soviet.

Men vem som helst kan vara ful, till och med en homosexuell.vem är ful då? Är inte alla människor fula? Då kan ju lika gärna alla bestämma och ha rättigheter

Den här tråden har oerhörd relevans och man skulle önska ett reflekterande och självständigt resonemang i frågan. Självfallet finns det prototyper, färdiga mallar, på vad som kan anses som ett allmänt vedertaget bra utseende och vilka utseenden som förpassas till ytterkanterna. Man brukar med visst fog säga att vissa utseenden kan enbart uppskattas av en mor.

Det finns mycket seriös forskning som kan påvisa att människor med ett fördelaktigt utseende har det betydligt lättare på det socioekonomiska planet än människor som inte anses snygga. Människor är svaga för yttre påverkan och det yttre förhindrar inte sällan vidare intresse för personen bakom ytan.

Jag personligen märker lätt om en person är helt påverkad av mitt eller någon annans yttre. Detta ger mig en känsla av att den personen inte är trovärdig, inte seriös, inte intelligent, osv. Jag har lätt för att se hur utseenden påverkar människor, då jag som ung var en person som i princip alla uppfattade som vacker och snygg. Jag fick då väldigt tydligt erfara skillnaden i bemötande och livschanser då jag genom åren fick ett mer alldagligt och ordinärt utseende. Skillnaden var enorm.

Jag skulle tro att just kvinnor, som varit uppvaktade skönheter som unga, får uppleva och se verkligheten i vitögat på ett väldigt tydligt sätt när de åldras. Det kan vara en tämligen grym process men kanske är den nödvändig. Om där enbart var utseendet, så innebär det ju en störtdykning för dessa kvinnor. Men förstod de tidigt att de inte kunde leva på sina utseenden så kan det går bra för dem.

Precis: föds man ful, kommer man förr eller senare att bli förbittrad, och denna bitterhet kommer att leda till att man utvecklar diverse karaktärsbrister. Ens yttre fulhet kommer m.a.o. att spegla ens inre fulhet. Det omvända gäller också: föds man med karaktärsbrister kommer man förr eller senare att börja handla på ett sådant vis att man blir ful. En människas inre och yttre befinner sig allt som oftast i harmoni med varandra.

Jag påstår inte att detta betyder att fula människor är värdelösa, utan bara att den bästa lösningen är att begrunda sina egna själsliga brister och försöka att lösa dem. Att tala om rättigheter och lägga ansvaret på den andre är ingen bra idé (f.ö. också tecken på karaktärsfel: ovilja att ta eget ansvar och ovilja att acceptera sitt öde), eftersom att det inte löser några problem: oavsett vilka rättigheter och privilegier den fule får, kommer han att fortsätta att vara ful, och denna fulhet kommer att fortsätta vara en ständig stötesten och göra honom ful i själen.

Jo du har en chans på en het kille.