Ursprungligen postat av
Ugglan.
Det är frustrerande att läsa vad Helenas föräldrar känner. Jag håller med Serephina om att hade det varit ens eget barn hade man tagit till vilka medel som helst för att klämma fram sanningen ur "mannen med pilotglasögon" - med risk för att själv ha åkt in några år för olaga tvång, hot eller vad brottsrubriceringen nu än hade blivit. Jag mår uppriktigt dåligt av att läsa om föräldrarnas - och familjens - helvete.
Man kan i artikeln också läsa om föräldrarnas frustration över polisen och jag kan bara hålla med dem. Polisen tar in en man, delger honom misstanke om mord - och släpper honom igen. Här ger man familjen först nytt hopp, sedan händer det inget mer och förhoppningarna grusas lika snabbt! Som pappa Arne säger: "Jag kan inte förstå varför det inte händer något mer nu. Han säger att han inte minns vad han har gjort under tidpunkten för Helenas försvinnande, men det kan inte vi acceptera. Den minnesluckan känns väldigt strategisk (min fetning), om han inte gjort Helena något, då finns det knappast något som kan vara värre att dölja. Det måste finnas i allas intressen att få fram om han är skyldig eller inte. Det finns inget mellanläge, säger Arne." Arne fortsätter sedan: "Det måste finnas olika hjälpmedel för att framkalla minnen. Det känns som om han får sätta agendan och det kan jag inte förstå, fortsätter maken."
Jag håller helt med: Detta är fullständigt åt helvete!
Mamma Gudrun säger: "Det känns otroligt provocerande att han ("mannen med pilotglasögon, min anm.) framställer sig som ett offer i den intervjun. Har han inget att dölja så förstår jag inte vad han är rädd för, säger Gudrun."
Jag håller helt med om detta också.
"Mannen i pilotglasögon" har observerats i Helenas närhet vid stängningsdags på stadshotellet och han har observerats på bron med Helena. Vi vet ju från Pernillas svar till vem det nu var här i tråden - och som jag sedan tidigare har skrivit om - att "brovittnet" har lämnat betydligt fler detaljer om "mannen i pilotglasögon" än att han hade bara just dessa glasögon. Så vilket f*n är då problemet? Polisen vet vem "mannen i pilotglasögon är" och han vet det själv - och inte bara det: Han vet ju att polisen vet! Varför i h*lvete då blåneka? Om han är oskyldig är det ju bara att säga som det var, kanske att "jo, jag gick med henne, men jag vände vid fängelset". Typ. Men inte. Det är ju självklart att han åtminstone är "skyldig" till att vara "mannen i pilotglasögon". Det behöver ju dock inte betyda att han måste vara gärningsmannen. Och är han då inte gärningsmannen måste det ju vara ännu enklare att säga att "jo, jag gick med henne, men jag vände vid fängelset". Men inte. Hela situationen är bara så patetisk. Polisen vet vem "mannen i pilotglasögon" är, han själv vet att polisen vet. Och här står hela skiten stilla! F*n, det är så att man vill explodera!
Men klart är ju att polisen med Lars Johansson i spetsen måste tuffa till sig. Det måste ju gå att sätta ännu mer press på mannen, och nog måste det väl gå att anhålla honom? Jag förstår inte. Läser man på polisens hemsida står följande:
"Anhållen
En person får anhållas i avvaktan på att domstol ska pröva en fråga om häktning. En person får också anhållas om det är av stor vikt för utredningen. Ett beslut om att anhålla någon fattas av åklagare. Senast klockan 12 tredje dagen efter ett beslut om anhållande måste åklagaren göra häktningsframställan till domstol."
Alltså, det måste ju gå att anhålla "mannen i pilotglasögon" och i syfte att öka pressen på honom?! Kom igen! Hur kul skulle det vara för honom att sitta i polisiärt förvar i tre dygn med hela omgivningen (familj, vänner, släkt, arbetskamrater) undrande? Tar man in honom på en fredag går ju hela helgens begivenheter åt skogen (kanske en kräftskiva så här års) - plus att han blir borta från jobbet på fredagen och måndagen. Det skulle kännas!!! Eller anhåll honom på till exempel en tisdag så ryker tre hela arbetsdagar. Det blir ju snyggt att förklara för arbetsgivaren, arbetskamraterna, familj och vänner!
Och som Gudrun avslutar: "Jag förstår att det inte går att ha en grupp som arbetar med ett fall om det inte framkommer några nya saker eller intet händer, men nu är det ett annat läge."
Exakt så, nu är det ett annat läge och har ju faktiskt varit det ända sedan 1998 - men allra mest nu när polisen väljer att delge mannen misstanke om mord. Polisen verkar inte förstå att man har satt press på sig själva. Lars Johansson: Snälla, agera!
Jag tycker också att polisen ska titta på hur den danska polisen gjorde alldeles nyss med den där "ubåtskaptenen". Man frångick de vanliga reglerna om förundersökningssekretess (!) och släppte mer information än vad man i vanliga fall gör för att snabbt komma framåt i fallet. Detta borde vara något för Lars Johansson att ta efter - särskilt som det har gått 25 år (!) och fallet måste få en lösning medan Arne och Gudrun ännu är i livet. Snälla, gör något!
Avslutningsvis kan jag tycka att familjen Andersson borde anlita en advokat för att utreda om Lars Johansson eller någon annan på polisen kan polisanmälas och åtalas för något slags tjänstefel i den situation som nu råder. Det är ju uppenbart i artikeln att familjen Andersson stör sig rejält på polisen. Det skulle antagligen inte leda någon vart, men det skulle kännas jäkligt obekvämt för Lars Johansson och eventuellt andra inblandade. På köpet skulle också den mediala pressen öka på polisen. Alltså, det förefaller som att inte ens familjen Andersson får veta något eller får något förklarat för sig från polisen. Jag får intrycket av att familjen Andersson på ett arrogant, nesligt och snudd på förödmjukande sätt bara puttas åt sidan. Usch!
Alltså: Anhåll "mannen i pilotglasögon" i tillåtna tre dygn och gör vad som göras kan för att bryta ner honom! Ta hjälp av en kvalificerad psykolog också! Platta till honom i typ ett tiotimmarspass varje dag!
