Miss Khavari vädjar stort till aktivistromantik och "white guilt"-känslor och DN hänger troget på, På båda hållen finns hipstervänstern med och scriptar vad som ska sägas och berättas, och hur:
http://www.dn.se/sthlm/det-racker-inte-att-visa-sitt-stod-man-maste-gora-nagot/ (premium-artikel av den djupt involverade Emma Bouvin)
I artikeln skriver Emma Bouvin att hazarerna insisterar på att ingen enskild person ska få för mycket ljus på sig, det är minsann stejken som är viktigast - samtidigt gör Emma både i huvudtexten ich i bildspelet allt för att måla ut Khavari som en idol, en folktalare och organisatör av guds nåde. Nästan varenda bild i bildspelet har huckletjejen centralt placerad och en storögt beundrande bildtext.
Citat:
Ursprungligen postat av DN
Bild 8 av 10. Alla vill krama Fatemeh. De här kvinnorna försöker övertala Fatemeh att börja med politik. De säger att hon borde bli politiker.
Gabba Gabba Hey!
Edit: Nej, det nåste bli ett citat till - DN:s sentimentala personcentrering och satsning på "personal stories" som får axla rollen som argument når en paroxysm i den här biten:
Citat:
Ursprungligen postat av DN
Den första veckan i Sverige hörde hon en man tala och hon gillade hans röst, hans sätt att prata, även om hon inte förstod orden.
– Jag frågade min storebror vem han var och han berättade att det var statsministern, Stefan Löfven. När min lärare senare frågade vad jag ville bli när jag blir stor sa jag ”jag ska bli Stefan Löfven”. Alla skrattade åt mig. Jag blev jättearg, men jag menade ju ”jag ska bli som en Stefan Löfven”.
Efter detta började skolkamraterna kalla Fatemeh för Stefan Löfven.
– Alla sa ”godmorgon Stefan!” och jag kände att de såg mig som Stefan, jag kände att det gav mig makt, säger Fatemeh och ler åt minnet.
– Men när han gjorde klart att han inte skulle ge någon andra chans till ensamkommande barn, då skämdes jag. Den dagen när alla sa ”hej Stefan”, så svarade jag ”Vem är Stefan? Jag är Fatemeh.”
*facepalm* Det här sättet att skriva kommer raka vägen från narcissistiska fanzines, egobloggar och kvällstidningar.