Rysk TV-kanal: "Finland provocerade fram vinterkriget på uppdrag av Nazityskland"

Knasboll. Tyskland stödde nationalisterna, Sovjet republikanerna. Ett stort antal ryska piloter deltog i kriget, men givetvis på republikanernas sida. Spanska inbördeskriget var till mycket stor del ett proxykrig mellan Tyskland och Sovjet, dvs de där två länderna som du hävdar hade "gemensamma intressen". Vill du hävda något så sensationellt som att Stalin skulle ha stöttat Franco så bör du nog klämma ur dig någon länk eller litteraturhänvisning.

Okej, låt oss se om jag har förstått dig rätt. Du tycker att felet med Sovjetunionens strategi var att de satsade för lite på sin krigsindustri och att de inte gjorde något åt Hitler i tid? För att det skall vara någon logik i det resonemanget, givet västs agerande (svensk malmexport till Tysklands krigsindustri, klartecken till Hitler att ta över Sudetenland, de otaliga pakter olika länder ingick med Tyskland), så menar du alltså att Sovjet borde ha kört över Polen och invaderat Tyskland för att oskadliggöra Hitler?

Tja, i så fall har du ju en poäng.

Du skriver så mycket skit att man baxnar.
Samarbete med Hitler var ingen sista utväg. Stalins dödsfiende blev Hitler först den 22 juni 1941. I Stalins ögon alltså. Ja, Hitler pratade vitt och brett om utrotandet av bolsjevismen. Han skrev om det i Mein Kampf. Men det intressanta är hur Stalin själv såg på Hitler, inte vad du vill läsa in såhär i efterhand. Hitler var en nolla innan 1933 i Stalins ögon, han hade ingen makt, ingenting. På 20-talet, som du hänvisar till, är det högst tveksamt om Stalin ens lagt märke till att Hitler existerade!

Stalin var i många avseenden en märklig person, men i ett avseende var han lätt att förstå sig på. Han var pragmatiker! Och som sådan trodde han att Hitler också var det, ett klassiskt fel många gör. Man speglar sig själv i den andre. Stalin förstod inte i tid att Hitler lät ideologin övertrumfa pragmatismen, utan trodde att Hitler skulle agera precis så som Stalin skulle ha gjort. Stalin trodde att Hitler var i någon mening vad vi skulle kalla förnuftig, att han kunde manipuleras och mutas i något slags diktatorernas samförstånd, men sådan var inte Hitler. Stalin avvisade vid många tillfällen sina rådgivares varningar, och blev till och med personligt förolämpad av dem!

Det finns inga belägg för att Stalin försökte verka som någon slags fyrbåk mot nazisterna. Vad Stalin ville se var att Storbritannien och Frankrike (som han föraktade djupt p.g.a. de lade sig i i ryska inbördeskriget och öppet stödde de vita) fick på pälsen rejält av tyskarna, och att de var fullt upptagna med att bekämpa varandra. Stalin resonerade utifrån "fiendens fiende är min vän", och Stalins huvudfiende var faktiskt västmakterna.

Att Polen och Finland "råkade illa ut" var ingen geografisk fråga i första hand. Stalin närde ett djupt hat mot Polen sedan Sovjet förlorade kriget mot Polen 1919-1921, ett krig där Stalin var befälhavare över sydvästra fronten, och där Frankrike och Storbritannien stod på Polens sida (ytterligare ett argument mot att Stalin sökte samarbete med västmakterna). Stalin hade länge velat sudda ut Polen från kartan. I Finlands fall har argument om geografiskt läge en viss bäring, men det räcker inte som ensam förklaring. Även där fanns en klart uttalad ambition hos Stalin att återupprätta gränserna som gällde för Tsarryssland före 1917. Vilket för oss tillbaka till trådämnet, Vinterkrigets orsaker!

Västmakterna ingick aldrig några pakter med Tyskland. Det de (tyvärr) gjorde var att gå med på eftergifter åt Tyskland när Hitler ställde krav och hotade med krig om han inte fick som han ville. Utpressning alltså. Pakt? Ja, det var det Stalin som ingick. Stor skillnad på det!

Du gnäller om att Sverige bröt blockaden mot Tyskland och möjliggjorde upprustning. Sverige var (officiellt) neutralt. Om Sverige sällat sig till blockaden hade Sverige med en gång övergivit neutraliteten, och det hade både de facto och de jure gett Tyskland ett casus belli mot Sverige. Fegt? Jovars, men helt enligt spelreglerna för neutrala länder. Sverige såg till att leverera till västmakterna också, faktiskt enda sättet att spela om man ska vara neutral. Moraliskt en annan femma, men så är det.

Jo, helt riktigt. Stalin spelade dubbelt rätt rejält. Han var inte särskilt intresserad av Spanien, och stödet till republikanerna/kommunisterna var halvhjärtat. De var ju medlemmar i Kommunisinternationalen så Stalin var liksom tvungen, men i praktiken sket han i Spanien. Som sagt, Stalin var pragmatiker och såg inte Spanien som en tillgång annat än som övningsplats. Då tyckte han i stället att det var mer värdefullt att hålla tyskarna nöjda och glada.

Det militära utbytet mellan Tyskland och Sovjet var mycket intensivt under den här perioden, och man hade sambandsofficerare på plats i Berlin och Moskva, i Zossen och Frunze.

Vet inte om jag skrev "västmakterna" där (vad det nu spelar för roll), men de som ingick pakter med Tyskland var Polen 1934, Kina 1934, Frankrike 1935, Japan 1936, Italien 1937, Spanien 1937, Estland 1939, Lettland 1939, Rumänien 1939. Alla dessa var innan MR-pakten. Lägg därtill att ingen gjorde något åt Anschluss, att väst gav klartecken till Tyskland och Polen att stycka Tjekockoslovakien, och så då svenska malmleveranser.

Okej, man får alltså frikort för att agera omoraliskt bara man sätter etiketten "neutralitet" på det man gör? Låter som en ganska barnslig ovilja att erkänna att vad man än gör, i den situation som rådde, så påverkar man krigsförloppet på ett eller annat sätt.

Nu fabulerar du väl lite väl mycket? Stalins linje var kollektiv säkerhet och att försöka åstadkomma en enad front mot nazisterna. Tyskland skulle ringas in genom att Frankrike och Storbritannien skulle hålla västflanken och Sovjet den östra. Det är ett historiskt obestridligt faktum att detta var vad Stalin, via sin judiska utrikesminister Litvinov, försökte åstadkomma. Detta ändrades inte förrän samtalen med väst bröt samman, och väst istället valde att låta Tyskland och Polen gemensamt stycka Tjeckoslovakien, vilket klargjorde att väst helt enkelt inte gick att lita på. Efter Munchen-debaclet och invasionen av Tjeckoslovakien var det ju grönt ljus för Hitler att expandera österut. Polen var i det läget fortfarande lierat med Tyskland. Då kom omvändningen och beslutet att istället komma till en uppgörelse med tyskarna, för att försöka skjuta upp kriget och stärka den egna positionen inför det som väntade. Du får gärna förklara för mig vad sovjeterna i det läget borde ha gjort istället - bara sitta och rulla tummarna?

Jag fabulerar inte alls. Nu tänker jag inte försöka förklara mer, du vill inte ta till dig något annat än att din store idol farbror Stalin var en hedersman som blev grovt sviken av alla och som, likt påven, var ofelbar i sin gärning.

Litvinov var jude? Jo, och det har exakt vad med saken att göra? Det tyckte Stalin var jättekul att skämta om med tyskarna vid sammanträden och middagar. Han tyckte det var extra kul att begära att Litvinov skulle gå bordet runt och skåla med Ribbentrop och diverse andra tyskar vid olika tillfällen, eftersom den diplomatiska seden krävde att tyskarna skålade tillbaka och var tvungna att önska Litvinov välgång och lycka. Litvinov själv avskydde tillställningarna eftersom Stalin skämtade så grovt tillsammans med tyskarna på Litvinovs bekostnad, han blev helt enkelt grovt mobbad och förnedrad av Stalin. Så mycket omsorg visade Stalin Litvinov och andra av judisk börd i sin närhet. Stalin sket fullständigt i nazisternas antisemitism, han fann den t.o.m. väldigt underhållande stundvis. Själv var Stalin inte direkt någon judevän (han var i själva verket en klassisk antisemit), men han var pragmatiker, så hade han nytta av judiska ministrar och tjänstemän använde han sig mer än gärna av dem. Men han påminde dem ofta och mycket om att de var judar och vad han tyckte om judar. Han lät dem förstå att de tillhörde samma folkslag som Trotskij, och att det i hans ögon räckte för att göra honom misstänksam. Ibland hotade han dem med att skicka dem till Tyskland bara för att skrämmas. Molotovs hustru Nina, som var judinna, fängslades eftersom hon var just judinna.

Har du något mer att komma med som berör trådämnet?

Se det på vilket sätt du vill. Inte barnsligare än att med näbbar och klor försvara en av de mest hänsynslösa och blodbesudlade regimerna i världshistorien. Sverige var neutralt och kunde inte vara part i någon blockad utan att hiva sagda neutralitet över bord. Du påstår att Sverige aktivt bröt mot blockaden, vilket är en faktisk omöjlighet. Sverige ingick aldrig något avtal om blockad som de hade kunnat bryta mot, vare sig åt det ena eller andra hållet. Därför fick Sverige också se en hel del av sin handelsflotta sänkt av bl.a. Tyskland, de attackerade nämligen svenska handelsbåtar på väg till Storbritannien. Men en sådan detalj kan du nog tänkas ha bortsett ifrån.

Jaha, nu börjar du bygga halmgubbar också. Stalin är inte min "idol", jag har aldrig kallat honom en "hedersman" (eftersom han var en massmördare), och ingenstans i något enda av mina inlägg påstår jag att han var "ofelbar".

Men okej, jag noterar att du fick slut på argument och inte såg någon annan utväg än att börja bygga löjliga halmgubbar att attackera istället.

Egentligen ingenting. Liksom Stalins antisemitism inte hellar har något med saken att göra. Det var naturligtvis inte därför han såg Tyskland som fiende. Det var f.ö. inte det skälet som motiverade någon annan av de inblandade i kriget heller. Det är ju en ren efterhandskonstruktion, men det blir ju himla spännade Hollywoodproduktioner av det.

Halmgubbe igen. Jag försvarar inte Stalinregimens diktatur, utrensningar, avrättningar eller deportationer. Inte någonstans i något enda inlägg har jag skrivit någonting som rimligen kan tolkas på det sättet. Ren fantasi från din sida. Det vi diskuterar här är deras agerande i det schackspel som föregick andra världskriget. Bara det, inget annat.

Så varför var det så viktigt för dig att dra in Litvinov och påpeka att han var jude? Halmgubbar eller? Seså, elda på samovaren nu och låt oss vuxna prata ifred.