Citat:
Ursprungligen postat av
liketothink
Om det nu var någon form av olyckshändelse, antingen att han slog henne och hon föll och bröt nacken eller att hon ramlade själv och bröt nacken, så skulle nog vem som helst bli rätt chockad. Efter att försökt med upplivningsförsök som sedan misslyckats skulle nog de flesta undra hur de skulle hantera detta. Kontakta polis självklart, men en normalintellektuell skulle nog undra om man själv samtidigt inte skulle kunna bli misstänkt beroende på hur skadorna såg ut. En del skulle kanske resonera som så att det är enklare att dumpa kroppen och skylla på att man släppt av henne vid hamn än att behöva gå igenom alla polisförhör och massmedial uppmärksamhet. Han hade kort tid på sig att bestämma sig och var nog i chock, om ovanstående nu var fallet.
Uppenbarligen har han ljugit om att han släppt av henne vid hamnen, eftersom han ändrat just det vittnesmålet, och det är givetvis skumt. Tyder på att något har hänt.
Jo, alla kan få panik. Men det är skillnad rent samvetsmässigt på att
med uppsåt aktivt mörda någon pga hon vägrat ha sex med honom/hon har kommit på honom/annat än att
utan uppsåt råkat mörda henne då hon försatte honom och henne själv i livsfara genom att agera som hon gjorde. Detta skiljer sig i hur man agerar långt senare, hur man svarar i förhör osv. Hade han agerat i nödvärn och känt att han haft en moralisk rätt att mörda henne så borde ju detta vara bland det första som slinker ur en ärlig och i överlag harmlös människa. "Hon gjorde bort sig på båten och jag var tvungen att rädda mitt eget liv". Han kan alltid komma tillbaka till den här punkten också: Sen fick jag panik, det svartnade för ögonen och jag kastade henne överbord. blabla. Jag menar, allt han har gjort skulle isf kunna motiveras av nödvärnsagerandet.
Jag har aldrig mördat någon uppsåtligen och jag har heller aldrig mördat någon i nödvärn, men jag kan föreställa mig att mitt samvete skulle se radikalt annorlunda ut från det ena till det andra. Hade jag mördat någon med uppsåt så hade jag försökt dölja mina spår så systematiskt och rationellt som möjligt i den mån jag kunnat. Hade jag agerat i nödvärn så hade jag snarare varit så behjälplig som möjlig för polis och rättsväsende eftersom jag anser mig haft både moralisk och juridisk rätt att med våld hindra henne från att förinta oss båda.