Citat:
Ursprungligen postat av
Provokatör
Konstigt att dom inte krävt att mästerförhandlaren ska komma till Medis, han är tillräckligt korkad för att tro att han läst av opinionen korrekt just nu, här finns det godhetspoäng att inhämta.
Steffe är besviken på att ingen vill att han kommer men skulle han få frågan är han där på fem minuter.
/Provokatör
"PS" Bra analys gällande avsaknaden av kritisk och konsekvensneutral rapportering i etablerad missmedia.
Citat:
Ursprungligen postat av
sherm
Herregud, hon har till och med det fenotypiska utseendet av en södertörnsutbildad kulturvänsterkofta. Wolodarski skulle självfallet inte anställa något mindre än så å familjen Bonniers vägnar. De överträffar sannerligen sin egen förträfflighet får man lov att säga, men att människor villigt suger i sig smörjan övergår mitt förstånd. Godhetsknarkare kan väl knappast motstå fixen.
Av det här lilla twitterutbrottet misstänker jag nästan att någon med utgångspunkt i det jag skrev kontaktat DN-journalisten Emma Bouvin.
Citat:
Har fått ett mejl om hur "Emma Bouvin" inte ställt en enda "kritisk" fråga i sin rapportering om sittstrejken. Det har Emma Bouvin visst.
https://twitter.com/emmlof/status/896398452141285378
Nu skrev jag visserligen att kritiska frågor ställts men endast i syfte att förstärka den verklighetsbild som Emma Bouvin vill att vi ska köpa - och det ÄR en vinklad bild som framträder i helheten (ordval, bildval, twitter) något jag rätt tydligt redogör för:
(FB) 100 ensamkommande "barn" har samlats på Mynttorget (Flyttat till Medborgarplatsen)
Problemet är att den journalistadel som Emma Bouvin tillhör inte förmår se detta. För henne är det hon presenterar den objektiva verkligheten - hon förmår inte se att de val hon gör skapar en vinklad bild som i längden kommer att undergräva förtroendet helt för henne och hennes gelikar. Världen är mer komplex än den förenklade bild av "utsatta afghaner" som hon förmår prestera och allt färre köper emotionell rapportering av typen
"På ett liggunderlag sitter två unga, tunna män med sorgsna ögon".
I skuggan av helheten duger det inte att stampa med sin lilla twitterfot och argt meddela att man visst ställt kritiska frågor eller ta till halmgubbar som
"Ja... samt idén att jag skulle fråga varje person jag intervjuar om de verkligen får vara i Sverige, eller om de inte borde sticka hem." (som om det var något som framfördes).
Man blir inte mer trovärdig för det.