22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg (2017-05-22)

Hade jag varit P. , så hade jag antingen tagit mig en resa för pengarna ner till Italien ,eller annars köpt mig finaste trummsetet någonsin (om det nu går att göra det för 7000 ?)

inte använt pengarna till att betala matkuponger inne på Psyk. Nope ...inte en chans ...

Tror man som ung blir lite splittrad inombords om man på en utbildning finner goda vänner som är lik en själv i tänket ,då blir det man haft i sitt föregående liv inte lika betydelsefullt ,utan man blir som sagt splittrad i valet och kvalet om vad eller vilka man skall satsa på ,i sitt resterande liv ,inte alls lätt ,särskilt inte om man har en fin relation med sin bror etc.

Separationsångest kan man ju få när man skiljs från sina vänner ....eller hur ..

Tycker inte man ska uttala sig om att man som förälder skulle ha agerat si eller så om man hade hamnat i den situation som Ps föräldrar är i. Har man någongång varit i kris VET man att man oftast inte alls tänker eller agerar på det sätt man hade trott innan. Vi kan helt klart tycka att Ps föräldrar har agerat konstigt/felaktigt i flera lägen men tror att det enbart är dumt att dra några slutsatser av det.

Edit:Har man inte varit i situationen som dom befinner sig i kan man omöjligt sätta sig helt och fullt in i hur det skulle vara och hur man skulle agera.

Så är det förstås.

Men de allra flesta fallen är inte "osannolika", och överträffar inte verkligheten. De fallen hör man inte så mycket om, just på grund av att de är så vanliga och inte sticker ut.

Det här fallet sticker redan ut genom att en vanlig kille plötsligt och för oss oförklarligt går av tåget mitt i en resa hem till föräldrarna. Det blir extra "illustrativt" för oss läsare genom övervakningsfilmen från Hallsberg och genom att vi kunnat följa fallet genom den rätt bisarra HP- gruppen.

Tror att det inte finns några andra konstigheter i det här fallet mer än det ovanstående och att Patriks föräldrar trott på att Patrik irrat runt i Sverige och inte hittar hem. De har också varit betydligt mer offentliga än snittet av föräldrar till försvunna.

Jag säger inte att de är svin det jag menar att kanske de ville få P intagen för att han blev annorlunda. Han fick stipendium och han fick pris för bästa solist. Kanske var det så att han kände att ville börja leva sitt liv utan föräldrarnas kontroll. Jag skriver kontroll eftersom de visste exakt hur mycket pengar han hade + vad han hade på sig.
Jag säger inte att det handlar om miljoner... men lite kan vara mycket för många om man har det i sin budget. Givetvis behöver det inte vara så. Men ändå känns det som att P ev. frigjorde sig på ett eller annat sätt. Och med det död eller levande!!

Yadayadayadayada.

Och om man ha varit i den situationen, får man ha en åsikt som går stick i stäv med din åsikt då? Får man tycka att de anhöriga har agerat märkligt och också dra slutsatser av det trots att det sticker i dina ögon?

Det är inte dumt att dra slutsatser, fullkomligt normalt. Diskussioner och meningsutbyten leder ofrånkomligt till att läsaren drar slutsatser baserat på egna erfarenheter, sunt förnuft, logik och lite magkänsla.

Nu börjar tråden att spår ur rejält, han kanske ville......skulle...etc. Han är försvunnen och det bästa är väl att försöka hitta honom ! Allt annat är totalt nonsens. Han har inte använt vare sig telefon eller bankkort, sedan han försvann. Bättre då att försöka att komma fram till hur vi kan finna honom !

Förlåt! Självklart får man tycka precis vad man vill. Jag tycker också att väldigt mycket är märkligt... men tänkte bara att det var dumt att dra några direkta slutsatser av just deras agerande och att säga att "JAG hade som förälder gjort si eller så" när man faktiskt inte vet hur man hade gjort om situationen uppstått med ens egna barn. Jag tror att man som förälder tror/hoppas/ önsketänker att man känner sina barn extremt väl men tror tyvärr att det oftast inte är så.

Okej!
En mindre gradskillnad på uttalandet. Men "poängen" är i stort sett detsamma.