Citat:
Om jag ska agera djävulens advokat:
Tesen
med JM som enda vuxna närvarande (enligt henne själv)
är en svaghet i beviskedjan. Frånvaron av bevis på annans närvaro utan ens en gärningsbeskrivning kan nog inte tas som bevis på hennes gärning med det enda stödet av hennes egen utsaga, som inte avsetts som ett erkännande. Rent teoretiskt kan hon inte ens veta om hon var ensam där. Hon kanske skyddar en verklig gärningsman, genom att ljuga, vilket hon påvisats ha lätt för. Man kan inte döma någon till mord p g a en lögn.
Återstår anstiftan. Frågan är om man kan döma till anstiftan av en gärning som inte går att beskriva och vars gärningsman inte är känd eller ens med säkerhet existerar. Talrika förberedelser och motiv skulle kunna styrka anstiftan. Men det kan hävdas att hon umgåtts med planer, som den okände gärningsmannen uppfattat och i missriktad lojalitet omsatt i handling utan faktisk uppmaning från henne. Då är vi nere i stämpling.
Ett problem med ett sådant försvar vore förstås, att JM faktiskt driver tesen, att det handlade om en naturlig död och att det är mindre trovärdigt att efter upptäckten av kiselalgernas betydelse helt ändra inställning.
Tja, varför skulle just jag veta hur det kommer att gå ?! Jag tror att hon är skyldig till mord, men jag tvivlar starkt på att hon genomfört det själv.
Din åsikt att det handlar om en sammantagen sannolikhet är naturligtvis rätt. Dock är det mycket svårt att omsätta denna idé i hållbara kalkyler. Ditt sätt att räkna är för simplistiskt - man måste tillämpa kalkyl med betingade sannolikheter, man måste ta hänsyn till beroenden mellan variabler. Det blir snabbt komplext. Till slut måste man kunna ansätta sannolikheter på tillräcklig konfidensnivå. Jag tror att det måste stanna vid en tankefigur. Det hela påminner mig om en situation för många år sedan, när jag skulle välja mellan flera jobberbjudanden (those were the days). Jag satte upp en stor formel med plus- och minusfaktorer och fann att jag borde välja jobb 1. Genast fick jag känslan, att det måste vara något fel i mina antaganden, ändrade och fick resultatet jobb 2. Samma känsla…. Jag lärde mig något på detta – i sådana situationer bör man samla in lagom mycket fakta i målet och så känna efter vad som känns bra. Riktigt så enkelt är det förstås inte för domstolen, som måste motivera sitt beslut, men de måste förstå att de har en uppgift av samma karaktär och att det hänger på deras omdöme, erfarenhet och förmåga att hålla en viss nivå samt koncentrera sig på väsentligheter.
Tesen
med JM som enda vuxna närvarande (enligt henne själv)
är en svaghet i beviskedjan. Frånvaron av bevis på annans närvaro utan ens en gärningsbeskrivning kan nog inte tas som bevis på hennes gärning med det enda stödet av hennes egen utsaga, som inte avsetts som ett erkännande. Rent teoretiskt kan hon inte ens veta om hon var ensam där. Hon kanske skyddar en verklig gärningsman, genom att ljuga, vilket hon påvisats ha lätt för. Man kan inte döma någon till mord p g a en lögn.
Återstår anstiftan. Frågan är om man kan döma till anstiftan av en gärning som inte går att beskriva och vars gärningsman inte är känd eller ens med säkerhet existerar. Talrika förberedelser och motiv skulle kunna styrka anstiftan. Men det kan hävdas att hon umgåtts med planer, som den okände gärningsmannen uppfattat och i missriktad lojalitet omsatt i handling utan faktisk uppmaning från henne. Då är vi nere i stämpling.
Ett problem med ett sådant försvar vore förstås, att JM faktiskt driver tesen, att det handlade om en naturlig död och att det är mindre trovärdigt att efter upptäckten av kiselalgernas betydelse helt ändra inställning.
Tja, varför skulle just jag veta hur det kommer att gå ?! Jag tror att hon är skyldig till mord, men jag tvivlar starkt på att hon genomfört det själv.
Din åsikt att det handlar om en sammantagen sannolikhet är naturligtvis rätt. Dock är det mycket svårt att omsätta denna idé i hållbara kalkyler. Ditt sätt att räkna är för simplistiskt - man måste tillämpa kalkyl med betingade sannolikheter, man måste ta hänsyn till beroenden mellan variabler. Det blir snabbt komplext. Till slut måste man kunna ansätta sannolikheter på tillräcklig konfidensnivå. Jag tror att det måste stanna vid en tankefigur. Det hela påminner mig om en situation för många år sedan, när jag skulle välja mellan flera jobberbjudanden (those were the days). Jag satte upp en stor formel med plus- och minusfaktorer och fann att jag borde välja jobb 1. Genast fick jag känslan, att det måste vara något fel i mina antaganden, ändrade och fick resultatet jobb 2. Samma känsla…. Jag lärde mig något på detta – i sådana situationer bör man samla in lagom mycket fakta i målet och så känna efter vad som känns bra. Riktigt så enkelt är det förstås inte för domstolen, som måste motivera sitt beslut, men de måste förstå att de har en uppgift av samma karaktär och att det hänger på deras omdöme, erfarenhet och förmåga att hålla en viss nivå samt koncentrera sig på väsentligheter.
Du kanske kan få representera JM i HR?
Klart vi önskar att det fanns en 100% objektiv metod. Här som oftast i övriga livet är det inte så.
Min syn på faktavärdering kontra intuition är, ungefär, att om intuitionen består av 95% (eller mer) mer eller mindre omedveten faktavärdering och resten något som vi inte vet exakt vad det är, så är det bra.
Vi, eller kanske snarare TR och HR måste utgå från föreliggande fakta och utgående från dessa göra en sannolikhetsbedömning. JM-Aki-fallet är mer komplext än många andra fall eftersom det finns så många olika inslag. Du och jag kommer till olika slutsatser och så är det naturligtvis ibland. Jag är tillfreds med att TR gör samma bedömning som jag och jag hoppas att HR också gör det. Vi får se.
Jag tar ett exempel från ett annat fall som jag tycker illustrerar hur tolkningar kan göras.
En handgranat exploderar i samband med ett brott. En misstänkt har setts vid platsen där granaten exploderade, men det finns fler där. Ingen har sett den misstänkte kasta granaten. På splitter från granaten påträffas fingeravtryck och DNA från den misstänkte. Den misstänkte hävdar att han tagit i granaten hemma hos en kompis och att det är då hans fingeravtryck och DNA hamnat där.
Den misstänkte frikänns eftersom rätten anser att det inte kan uteslutas att hans historia är sann.
– Är det ett rimligt domslut?
– Borde den misstänkte avkrävts en berättelse om den som han påstod var den verkliga innehavaren av granaten?
Jag tycker att det är stora skillnader mellan det här fallet och JM-Aki-fallet, men det finns vissa likheter. Det är osannolikt att den misstänkte granatkastaren är oskyldig, men möjligheten kan inte avfärdas.
Den stora skillnaden mellan granatfallet och JM-Aki är att det finns kanske ett tjugotal indicier som pekar mot att JM har mördat Aki eller sett till att få honom mördad. Några indicier är starka, men flera av indicierna är svagare än DNA+fingeravtryck på granatsplitter, men vi måste värdera allt tillsammans. När jag gör det så kommer jag till att det bara finns en möjlig slutsats. JM är skyldig till mord eller anstiftan till mord på Aki.
–
Citat:
Om jag ska agera djävulens advokat:
Tesen
med JM som enda vuxna närvarande (enligt henne själv)
är en svaghet i beviskedjan. Frånvaron av bevis på annans närvaro utan ens en gärningsbeskrivning kan nog inte tas som bevis på hennes gärning med det enda stödet av hennes egen utsaga, som inte avsetts som ett erkännande. Rent teoretiskt kan hon inte ens veta om hon var ensam där. Hon kanske skyddar en verklig gärningsman, genom att ljuga, vilket hon påvisats ha lätt för. Man kan inte döma någon till mord p g a en lögn.
Återstår anstiftan. Frågan är om man kan döma till anstiftan av en gärning som inte går att beskriva och vars gärningsman inte är känd eller ens med säkerhet existerar. Talrika förberedelser och motiv skulle kunna styrka anstiftan. Men det kan hävdas att hon umgåtts med planer, som den okände gärningsmannen uppfattat och i missriktad lojalitet omsatt i handling utan faktisk uppmaning från henne. Då är vi nere i stämpling.
Ett problem med ett sådant försvar vore förstås, att JM faktiskt driver tesen, att det handlade om en naturlig död och att det är mindre trovärdigt att efter upptäckten av kiselalgernas betydelse helt ändra inställning.
Tja, varför skulle just jag veta hur det kommer att gå ?! Jag tror att hon är skyldig till mord, men jag tvivlar starkt på att hon genomfört det själv.
Din åsikt att det handlar om en sammantagen sannolikhet är naturligtvis rätt. Dock är det mycket svårt att omsätta denna idé i hållbara kalkyler. Ditt sätt att räkna är för simplistiskt - man måste tillämpa kalkyl med betingade sannolikheter, man måste ta hänsyn till beroenden mellan variabler. Det blir snabbt komplext. Till slut måste man kunna ansätta sannolikheter på tillräcklig konfidensnivå. Jag tror att det måste stanna vid en tankefigur. Det hela påminner mig om en situation för många år sedan, när jag skulle välja mellan flera jobberbjudanden (those were the days). Jag satte upp en stor formel med plus- och minusfaktorer och fann att jag borde välja jobb 1. Genast fick jag känslan, att det måste vara något fel i mina antaganden, ändrade och fick resultatet jobb 2. Samma känsla…. Jag lärde mig något på detta – i sådana situationer bör man samla in lagom mycket fakta i målet och så känna efter vad som känns bra. Riktigt så enkelt är det förstås inte för domstolen, som måste motivera sitt beslut, men de måste förstå att de har en uppgift av samma karaktär och att det hänger på deras omdöme, erfarenhet och förmåga att hålla en viss nivå samt koncentrera sig på väsentligheter.
Tesen
med JM som enda vuxna närvarande (enligt henne själv)
är en svaghet i beviskedjan. Frånvaron av bevis på annans närvaro utan ens en gärningsbeskrivning kan nog inte tas som bevis på hennes gärning med det enda stödet av hennes egen utsaga, som inte avsetts som ett erkännande. Rent teoretiskt kan hon inte ens veta om hon var ensam där. Hon kanske skyddar en verklig gärningsman, genom att ljuga, vilket hon påvisats ha lätt för. Man kan inte döma någon till mord p g a en lögn.
Återstår anstiftan. Frågan är om man kan döma till anstiftan av en gärning som inte går att beskriva och vars gärningsman inte är känd eller ens med säkerhet existerar. Talrika förberedelser och motiv skulle kunna styrka anstiftan. Men det kan hävdas att hon umgåtts med planer, som den okände gärningsmannen uppfattat och i missriktad lojalitet omsatt i handling utan faktisk uppmaning från henne. Då är vi nere i stämpling.
Ett problem med ett sådant försvar vore förstås, att JM faktiskt driver tesen, att det handlade om en naturlig död och att det är mindre trovärdigt att efter upptäckten av kiselalgernas betydelse helt ändra inställning.
Tja, varför skulle just jag veta hur det kommer att gå ?! Jag tror att hon är skyldig till mord, men jag tvivlar starkt på att hon genomfört det själv.
Din åsikt att det handlar om en sammantagen sannolikhet är naturligtvis rätt. Dock är det mycket svårt att omsätta denna idé i hållbara kalkyler. Ditt sätt att räkna är för simplistiskt - man måste tillämpa kalkyl med betingade sannolikheter, man måste ta hänsyn till beroenden mellan variabler. Det blir snabbt komplext. Till slut måste man kunna ansätta sannolikheter på tillräcklig konfidensnivå. Jag tror att det måste stanna vid en tankefigur. Det hela påminner mig om en situation för många år sedan, när jag skulle välja mellan flera jobberbjudanden (those were the days). Jag satte upp en stor formel med plus- och minusfaktorer och fann att jag borde välja jobb 1. Genast fick jag känslan, att det måste vara något fel i mina antaganden, ändrade och fick resultatet jobb 2. Samma känsla…. Jag lärde mig något på detta – i sådana situationer bör man samla in lagom mycket fakta i målet och så känna efter vad som känns bra. Riktigt så enkelt är det förstås inte för domstolen, som måste motivera sitt beslut, men de måste förstå att de har en uppgift av samma karaktär och att det hänger på deras omdöme, erfarenhet och förmåga att hålla en viss nivå samt koncentrera sig på väsentligheter.
Ursnyggt välformulerat inlägg!
Det är precis så här man måste resonera, som djävulens advokat. Klart tanten är skyldig till Akis död men hur säkra är bevisen?
Vi har ju ett par fall i närtid just gällande mord där det gått åt helsike fel i skuldfrågan - Quick x 8 mord, Linna, Kevin fallet och Kar*m fallet nedan.
I Tomm* Kar*m fallet vaknade TK av att någon stod över hans sambo i köket och knivhögg henne till döds, vederbörande sprang iväg. Polisen kom och grep TK som satt häktad i 2 månader. Först 1/2 år senare, när TK fortfarande var misstänkt, begicks ett nytt mord och de båda mordoffrens psykiskt sjuke fosterbror kunde gripas. Men utan mord nr. 2 hade antagligen TK aldrig blivit frikänd.
Man bör läsa om hans upplevelser nedan.
http://www.aftonbladet.se/incoming/article20191854.ab
Det måste vara rättssäkert och "buller proof" att döma någon. Även om det i fallet med Aki inte kommer drabba någon oskyldig om JM döms så kan vi inte bortse från rättssäkerhetskraven även här.
__________________
Senast redigerad av Solglittret 2017-08-08 kl. 11:23.
Senast redigerad av Solglittret 2017-08-08 kl. 11:23.
Citat:
Var väl därför AH sa "förmodad" stroke, det kan ju lika gärna betyda att bara JM förmodar att hon haft en stroke [b]
Skäl för straffreduktion som Amanda Hikes framförde
Ännu ett par detaljer som förvånade mig i går. Amanda Hikes tog ännu en gång upp den stroke som JM påstår att hon har fått tidigare och att den ska användas som ett argument för att JM ska få ett tidsbestämt straff.
I RPU-protokollet står det bl.a.:
"Genomförd hjärnröntgen visar inga tecken på hjärnskador."
Jag antar att en stroke hade upptäckts på en hjärnröntgen, kanske lite beroende på typ av hjärnröntgen. Jag antar att det är en magnetkameraundersökning och att den granskats av någon med rätt kompetens och att en tidigare stroke då bör ha upptäckts.
Skäl för straffreduktion som Amanda Hikes framförde
Ännu ett par detaljer som förvånade mig i går. Amanda Hikes tog ännu en gång upp den stroke som JM påstår att hon har fått tidigare och att den ska användas som ett argument för att JM ska få ett tidsbestämt straff.
I RPU-protokollet står det bl.a.:
"Genomförd hjärnröntgen visar inga tecken på hjärnskador."
Jag antar att en stroke hade upptäckts på en hjärnröntgen, kanske lite beroende på typ av hjärnröntgen. Jag antar att det är en magnetkameraundersökning och att den granskats av någon med rätt kompetens och att en tidigare stroke då bör ha upptäckts.
Citat:
Ja, det är egentligen helt otroligt hur flyktingsexskandalen används som skäl för straffreduktion. Väljer man detta så visar det verkligen på att INGA skäl finns för att reducera straffet. Osmakligt, ger nog en motsatt effekt mot vad syftet var. [b]Amanda Hikes ville också att JMs straff skulle reduceras för att JM uppmärksammades i media i samband att JM "blev uthängd" när det uppmärksammades i media att hon hade sex med "sina" ensamkommande. Är det rimligt att begära straffreduktion med hänvisning till detta?
Jag ska inte bli domare, men jag hade nog plussat på ett år eller två för detta... –
Jag ska inte bli domare, men jag hade nog plussat på ett år eller två för detta...
–Men, är ju JM:s värld, JM:s ord via AH - är ju så djävla synd om Mördar-Johanna för allt hon drabbats av pga elaka människor. Och så "stroken" som grädde på moset - är som att hon skriker "tyck för fan synd om mig istället för att anklaga mig och vara elaka".
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera