Men jag vill faktiskt ändå lägga skuld på Harrysson, en stor skuld.
Efter förhöret (se ovan) som följdes att ett liknande förhör med Christian samma dag, fanns alltså ytterligare ett förhör - som inte finns dokumenterat, visst är det märkligt

där polisen säger sig ha fått ett (en sorts) erkännande. Vad som sagts där vet man alltså inte, men det måste rimligen ha varit så att pojkarna som nu äntligen fått lösningen, fått nycklarna till hur dödandet gått till: alltså strypning genom tryck mot Kevins hals, troligen med ett verktyg, antagligen en pinne, att de nu äntligen kunde "svara rätt". Borta var nu framtvingade berättelser om nypningar, en spark, dränkning med åtföljande räddningsförsök, ramlande, påstådd kännedom om vem mördaren var och var han bodde och andra desperata fantasier.
Nu kunde de kanske nästan beskriva händelsen så att poliserna och alla andra blev nöjda. Bröderna hade nog inte en aning om vilken katastrof detta (eventuella, vi vet inte)"erkännande" skulle komma att föra med sig.
Men. Även om Harrysson idag säger sig inte minnas att det var hon själv som ingående beskrev Kevins halsskador, att dessa medfört "att han slutat andas" som hon säger i dokumentären, så borde hon då, strax efter det äntligen lyckade "avslutet" har varit mycket medveten om att hon, Harrysson, stått för att avslöja "detaljer som bara den som gjort det kunde veta".
Men hon sa inget.