Till er som har misslyckas för att ni inte har haft snus eller substitut hemma, sedan gett er iväg och införskaffat dessa och inte längre kommer på rätt spår i tankarna igen, utan ni kan inte längre låta bli att ta preparatet, jag har lite för er att grunna på:
Jag skrev till en person här ovan om att spara högst 1 dosa om det kanske hjälper denne att koppla av stressen av att inte ha tillgång till snus/substitut. Ett förnämligt tips till denne och alla andra som gör så vore: Förstärk det hela genom att skriva en lapp med texten "TÄNK EFTER LITE TILL FÖR FAAN! ÄR DETTA VERKLIGEN VAD DU VILL?!" och lägg den ovanpå snuset, den ska vara tydlig och läsbar direkt dosan öppnas. Det ger dig en extra chans när/om locket skulle flyga av på dosan att bromsa dig själv. För dem flesta är det kanske helt fel att ha tillgång till snus eller substitut när de ska sluta, allt måste bort! För andra(mig själv inräknat) ger det ett lugn att det inte är omöjligt för mig att ta en precis när jag vill om jag skulle vilja. Men vem fan vill snusa egentligen? Bara slavar under nikotinet! Men ändock skönt att veta att "jag kan ge upp".
Ni vet ju hur det är annars, har man ingenting och man får en fix ide att skaffa så föreligger det en risk att man skaffar, eller hur? Ni vet också hur man är beredd att klättra över lik för att få tag i det? Tanken med att ha en säkerhetsventil, dvs en dosa hemma och sluta med disciplin är för att: Om du är helt utan snus/substitut men sedan sätter du igång att jaga snus då kommer du efter genomgångna strapatser vare sig du köpt eller blivit bjuden till sist sitta där med en snus eller cigarett i munnen.
Hur många har inte misslyckats för att de gett sig iväg för att köpa en dosa bara för att som det brukar heta 'ta en enda snus'? Massor! Det går inte hålla emot längre när man väl står där med sin nyköpta fina glänsande dosa och man öppnar locket och möts av doften. Jag gjorde de här misstagen själv flera gånger. Fimpade ALLT hemma. En gång när jag försökte sluta förr i tiden hann jag fan inte ens betala för snusen innan jag hade tryckt upp en massa snus i käften. Kassörskan våga knappt titta på mig. Jag hade druckit ett par öl och fick inte köra dit. Kollade på klockan och tänkte "shit, affären stänger om 20 minuter". Det var sista chansen. Inget nattöppet! Jävlar vad jag sprang. Jag var den siste in i butiken innan väktarn låste dörren för folk som kom utifrån, jäklar vad svettig jag var när jag stod i kassan. Det här hände dag fem utan snus.
Har aldrig sprungit så fort eller kämpat så eländigt för något. Jag tyckte så synd om mig själv och det fanns där och då absolut INGET som skulle fått mig avstå snusen, tror inte ens om mitt liv hängde på det. Det enda som kunde trösta var snusen och jag fullkomligt åt den. Nästa dag var jag deppig, körde och köpte en ny dosa, för jag hade gjort åt med en hel dosa på tre timmar. Sen tog det ett år till nästa gång jag försökte sluta(misslyckades den gången också)
Jag tror att om man hela tiden kan ta, men i grund och botten verkligen inte vill ta är det mycket lättare att låta bli om man har hemma. Det kaotiska i att försöka skaffa händer inte, eftersom man har, men inte vill. Inte för alla, men om ni misslyckats enligt ovan så är det värt ett försök