Gammla stereoinspelningar

Lyssnade lite på beatles "strawberry fields". Hela beatet ligger max panorerat åt vänster.
Varför gjorde man så?

Var det så att man spelade in allt i mono, och sedan mixade man ut det under mastringen på typ L, R och Center kanaler?

Jag undrar om tekniken verkligen var så dålig, för har man L & R så borde det inte vara någon konst att skapa villken panorering man vill, tycker ju jag.

Eller är det ett konstnärligt genidrag?

På 60-talet var 4-track standarden i de flesta studios, dvs du har endast 4 spår tillgängliga.

Antagligen spelade de in de mesta live på 4 kanaler först för att sen bounca ner de 4 spåren till ett spår för att sen ha "tre spår extra" för t.ex gitarrpålägg, stämmor/körer osv.

För att den första inspelningen inte skulle bli för grötig panorerades antagningen trummor,gitarrer,bas ut på "hörnen" för att bredda och lägga sången centrerad

När en teknik är helt ny och världsomvälvande så har människan alltid en tendens att överdriva användningen av den nåt kopiöst innan man stillar sig och får lite koll. Typ autotune, digitala filmeffekter osv.

Fast i just detta fallet med panoreringar i psykedelisk musik gjorde man det för att det blev apahäftigt att lyssna på när man tagit LSD och rökt på. Och det gav även icke drogade lyssnare ett uns av ett hum om hur drogupplevelser kan förändra musiken.