Absolutismen vs. Relativismen

Du postulerar att det finns en "relativ objektivitet?"
Belägg?

Det finns (varierande) kvantitativt och kvalitetativt epistemisk underlag för olika versioner av icke-absolut metafysik ... i vilket jag också inkluderar icke-absolut filosofisk materialism och icke-absolut filosofisk idealism.

Däremot finns det knappast något annat underlag för "absolut" metafysik än diskutabla spekulativa, semantiska resonemanger eller rent av a priori-antagande.

Ja.


Det är möjligt att ... i ett slutet, metafysisk system som kanske är "absolut", kanske inte ... enligt parametrerna i detta slutna system kunne konstatera objektivitet.

En sån "lokal" objektivitet är dock inte representativ för andra tänkbara metafysiska modeller.

Jag tolkar detta som att du genom att utvidga gränserna för verkligheten försöker fastslå att varat inte har något absolut för att det hela tiden kan vara relativt den tidigare gränsen.

1. Jag har inte ansvaret för den spekulativa semantikens eskapader; jag kan bara bemöta den med bl.a. epistemologi.

2. "Absoluthet" är a priori-premissat.

Man kan kalla alla filosofiska teser för Apriori. Det är inget argument vare sig för- eller emot.
Logiken är i många fall absolut. Som tex matematiken. Att ting och entiteter existens utanför vårt medvetande är mer eller mindre bevisat på vissa plan. Att påstå att så inte är fallet är en form av solipsism.

Visst ... och sluta i solipsism.

Varför inte skapa någon ism som sammanfogar dessa ismer? Att både absolutismen och relativismen är möjliga på samma gång?

Vissa företeelser är givet relativa. Frågan här, om jag uppfattat det rätt, är huruvida allt är relativt eller inte. Relativismen i sin rena form menar att inget är absolut och att det inte finns en objektiv verklighet.

En fortsättning på frågan är hur denna verklighet ter sig. Verkligheten som vi människor upplever den finns inte utan oss själv, men det lär med säkerhet finnas en verklighet utan oss.
Emanuel Kant förklarade det i sin tes med "Tingen för oss – och tingen i sig".

Inte alla filosofiska resonemang gör det. Ganska få.
Relativismen slutar dock i solipisim då den förnekar objektiv existens och sanning. Då finns bara jagets egna varseblivningar kvar.

´

Solipsism är för den trångsynta som inte förstår eller kan känna på sig andras medvetande och uppleva det andra upplever.

Så enkelt är det. Ditt eget medvetande är som en gren på ett stort träd där allas medvetande tillhör samma rötter. Det är därför samtal med andra kan verka som att man pratar med sig själv ibland. Att man så att säga kan räkna ut vad den andra svarar hela tiden.

Men just därför är ödmjukhet bra. Se mitt citat om universum nedan.

MIN version av relativism förnekar inte objektivitets-konceptet.