22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg (2017-05-22)

Har någon mer än jag kollat in hans profil på facebook och märkt att den är rensad? Hur kommer detta sig?

...Funderar på om det även gällde Patrik,att han typ"kommit tillbaka " från psykosen en del efter natten. ,och faktiskt stod där vid vägkanten och letade efter väskorna för att sen försöka ta sig tillbaka till station och vidare hem ?

Varför frågade inte hundägaren om han behövde hjälp dit han skulle ? Eller en enkel fråga: -Hej , hur mår du.?Vill gärna hjälpa dej,.vad skulle du vilja ha hjälp med? Jag kanske kan hjälpa dej att lösa problemet till en viss del....? (Något åt det hållet ...)
Man behöver bara visa medkänsla så brukar själva samtalet lösa sig....
Eller vad tycker ni ?

(Förkortad text). Jo, men samtidigt gick man väl ganska snabbt ut med att han kunde drabbats av psykos? Det kan definitivt gjort att folk dragit öronen åt sig. Rädsla och okunskap om psykiska åkommor är vanligt och hundägaren kanske blev osäker på en ev. aggressiv reaktion.

Men visst borde vi alla bli bättre på att hjälpa till, absolut.

Jag tror inte hon visste att han var försvunnen.

Har någon mer än jag kollat in hans profil på facebook och märkt att den är rensad? Hur kommer detta sig?

Jo det hade nog yttrats i början på utredningen, och de hade antagligen stått och väntat på honom i Mjölby då utan att han dök upp

Föräldrarna har gått ut med, att De väntade på Patrik i Malmö för, att hämta honom på stationen!

De kanske tänkte att de borde ha gjort så? Men det var i Malmö de väntade på honom.


Ja, så var det ju.

(Förkortad text). Jo, men samtidigt gick man väl ganska snabbt ut med att han kunde drabbats av psykos? Det kan definitivt gjort att folk dragit öronen åt sig. Rädsla och okunskap om psykiska åkommor är vanligt och hundägaren kanske blev osäker på en ev. aggressiv reaktion.

Men visst borde vi alla bli bättre på att hjälpa till, absolut.

Jo precis,och det betyder att det kan inte ha varit sin mamma ha sa det där uttalandet till....eller hur.

Uttalandet löd ju.:
-Vi ses i Mjölby.

(Mamman o pappan stod och väntade i Malmö)


Så vem sa han det till.?

Thats the big question.!

Men det kan också ha uttalats.: -Vi hörs i Mjölby !
och då kan det mycket väl ha varit sin mamma han sa det till.

Kunde kvinnan till 100 %verkligen höra det som verkligen yttrades....?

Ja ibland blir man alldeles utom sig när man tãnker på hur ensam och utlämnad han måste ha kännt sig.Man får rysningar utmed ryggraden näst intill.

Nu måste jag få skälla lite grann på oss svenskar.
Varför har vi problem med att kolla upp hur folk mår ?
Det hör faktiskt till ren hyfs att fråga om folk behöver hjälp.!

Jag såg en A-lagare falla omkull på en cykelväg igår , när jag var på väg hem ifrån stationen där jag kollat efter Patrik.och A-lagarn hade tokigt nog lagt sin inköpta pizza ovanpå kartonglocket bakpå pakethållaren.
Så han och cykeln, även halva pizzan for i marken,han låg under cykeln och kunde inte röra sig speciellt bra.

Jag tänkte att eftersom jag aldrig lyckas hjälpa Patrik,kan jag väl åtminstone hjälpa denne stackare.
Jag gick fram och frågade om han slagit sig och om han behövde hjälp med något.
Jao det skulle vara bra sa han och stoppade en stor bit pizza i munnen som han hittade på marken.

Herre min je tänkte jag,band hunden vid närmaste lyktstolpe, reste upp hans cykel,la pizzan till rätta i kartongen, tog tag i hans hand och fick honom på fötter.

Jag frågade vart han skulle och han pekade på en husport längre fram,jag sa:lita på mig,och rusade med cykeln o pizzan till den porten,sprang tillbaka,plockade upp hans gitarr (ifodral)ifrån marken,lossade min hunds koppel och gick stillsamt bredvid honom till sin port.

Det jag vill säga med mitt svammel är att VI måste orka bry oss i andra människor,INTE köra med kommentarer som:Sköt dej själv och skit i andra.
Det bådar verkligen inte gott för dem som förrirrat sig bort i fel stad osv.

En annan gång satt en ung kvinna utanför försãkringskassan och mumlade om att hon var tvungen att köpa fågelfrö till sin undulat,jag var en bit ifrån och ett pensionãrspar gick förbi buttert,de sa till mig att-fy alkoholist sittandes här mitt på dagen.

Jag tänkte att ne nu måste vi se till och hjälpa denna tjejjen och gick fram.
Av någon anledning frågade jag om hon var diabetiker, OCH det var precis vad hon var.
Fram med dextrosolen och fixa henne.

Det gick bra.Det enda som jag fick avråda henne ifrån vara fågelfrö-köpet,bättre att hon gick hem. Tyvärr är man som diabetiker sådan att när man väl kommit tillbaka till sina sinnes fulla bruk, brukar man vilja (man är ju normal igen då) fullfölja det man höll på med innan blodsockerfallet.

Funderar på om det även gällde Patrik,att han typ"kommit tillbaka " från psykosen en del efter natten. ,och faktiskt stod där vid vägkanten och letade efter väskorna för att sen försöka ta sig tillbaka till station och vidare hem ?

Varför frågade inte hundägaren om han behövde hjälp dit han skulle ? Eller en enkel fråga: -Hej , hur mår du.?Vill gärna hjälpa dej,.vad skulle du vilja ha hjälp med? Jag kanske kan hjälpa dej att lösa problemet till en viss del....? (Något åt det hållet ...)
Man behöver bara visa medkänsla så brukar själva samtalet lösa sig....

Suck,,,,,,vi måste ta oss TID till att bry oss om våra medmänniskor när det än händer...okii.Det kan ju gälla liv och död. !!

EDIT : Det kan ju varit så att kvinnan med hunden var i äldre ålder, så att hon inte vågar prata med ungdomar, och det kan jag förstå..

Men just Patrik,även om han ser sjuk och sliten ut, ger ju hans person mer ett intryck utav värnlös grabb, ingen farlig aggressiv Rambo-typ precis, om man säger så...hmm....?


Eller vad tycker ni ?

Ja det va ju tanta på tåget och Patrik som sa "vi ses i mjölby" till varann...