Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Jag är väl knappast den enda som klarar att läsa en handfull stycken på engelska, men visst jag har översatt lite.

Offren hade mycket svårt att tala om de sexuella övergrepp de utsatts för -- 5/10 dvs hälften klarade inte av det. Av offren som berättade gjorde 2/5 det tack vare ledande fråga, 2/5 gjorde det mellan polisförhör. Forskarna resonerar kring orsaken till att barnen inte omedelbart eller inte över huvud taget berättar om övergreppen. (forts nedan)

---

Undertecknad menar att Sjöbergsrapporten stödjer uppfattningen att barn kan behöva lite tid på sig för att berätta om sexuella övergrepp de har utsatts för -- samt att den är väl förenlig med teorin om att barn som gjort sig skyldiga till mordhandlingar inte nödvändigtvis och utan omsvep berättar allt vid första förhöret.

Observera att det inte är Sjöbergs minnesforskning jag är mest tveksam till utan snarare hans utanförvetenskapliga aktiviteter så som lukrativa (?) implantatvittnesmål vid rättegångar, samhällsdebatterande, 'oinitierade' hamrande på larmknappen etc.

----------------------

Rickard L. Sjöberg med kollega har jämfört dokumenterade sexuella övergrepp -- barnpornografi -- med vad som framkommit i förhör med offren för samma brott. Förövaren hade hittat offren antingen genom släktskap eller sitt arbete på dagis.

Trots användning av bland annat ledande frågor fann man en betydande tendens hos offren att förneka eller förminska upplevelserna. Ingen av barnen berättade om sexuella övergrepp som ej också fanns dokumenterade.

Av de 10 barnen var det
- 5 barn som aldrig förmådde berätta för polisen
- 2 barn som började berätta efter en ledande fråga
- 2 barn som berättade mellan första och andra polisförhöret, ev. utan ledande fråga
- 1 barn som berättade utan ledande fråga

---

3 av de barn som berättade uppgav att de hade svårt att dra sig till minnes alla eller delar av incidenterna. 2 av dessa uppgav att de aktivt försökt glömma händelserna och ej tänka på dem. Den tredje ansågs ha glömt delar, som t.ex. när och hur övergreppen började.

En ytterliggare mekanism som sågs i ett av barnen var avsaknad av adekvata begrepp för att förstå och kommunicera om övergreppen.

Den här är helt ok, bättre än ingenting alls: http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf
Varför tror du Kevin tillslut hamnade på SJ-pallen?
1. Egen fri vilja?
2. Lurad dit ut?
3. Utburen av någon?
4. Jagad av mördaren dit ut?
Själv tror jag på 4.

Just sexuella övergrepp på barn är en särskild sak. Det är väl känt att barn ofta förnekar att de blivit utsatta, ibland även när övergreppen finns dokumenterade på film , "det där är inte jag".
Sexuella övergrepp omges av starka tabun, ofta känner sig barnen medskyldiga. Skam- och skuldkänslor är mycket vanliga, förklaringar till detta finns naturligtvis.
Ett exempel är att när ett barn som utsatts för övergrepp genomgått en enkel läkarundersökning där även en försiktig, ytlig undersökning av genitalia ingått, och barnet sedan uppmanas att visa på vilka ställen på kroppen som doktorn vidrört, så visar barnet på olika berörda kroppsdelar, t ex axlar, knän, rygg, men avstår från att nämna eller visa på underlivet, det "finns inte".

Jag har väl inte så jättemycket till uppfattning om just det men kan väl tycka att rekonstruktionen i TV3:s Ondskan ser görlig ut. Bärandet börjar vid 22:55. https://youtu.be/nYJLBvt_eAs?t=22m55s

Jo jo men att döda sina kompisar är väl lite 'tabu' det med?

Inte minst efter att styvmamman förklarat vad som händer med kroppen när man leker stryplekar...

Är det Christian Karlsson som hörs vid 26:34 i TV3:s Ondskan?

[Ondskan 26:34] Barnröst: 'Jag ville att han skulle försvinna. Jag ville att -'

https://youtu.be/nYJLBvt_eAs?t=26m22s

Du jobbar i motvind, tjejen, med tanke på att killarna har ett vattentätt alibi som dina idoler inte kunde spräcka trots 14 förhör med en hel familj vittnen.

Vad skriver Nina om det?

Polisen hävdar själva att barnen omöjligen kan ha burit Kevin utan att släpa honom i marken, speciellt inte genom den terrängen, och det fanns inga släpspår på varken marken eller Kevin. Detta har avhandlats i tråden vid upprepade tillfällen och är även något som RS har erkänt på senare tid:


Lustigt nog säger han emot sig själv:


Därmed faller polisens historia ihop eftersom den kräver att Kevin mördades vid bryggan, vilket då alltså inte alls nödvändigtvis har skett.

Det här är ett intressant grepp från Magro. I princip så erkänner han att barnen inte på något sätt har erkänt någonting och att man inte kan lita på deras vittnesmål, men det behöver man tydligen inte göra. Det behövs plötsligt inte längre några erkännanden i förhör för det är helt normalt att barn inte erkänner när de har gjort något förbjudet. Tyvärr så finns det två brister:

1. En långt mycket troligare förklaring är att barnen är oskyldiga, och då får man samma utfall, dvs inga erkännanden.
2. Det var dessa icke-existerande erkännanden och återupprepning av information som polisen redan tidigare hade gett barnen som togs som "bevis" för att de var skyldiga. För det fanns inga tekniska bevis som tydde på att barnen skulle ha mördat Kevin, snarare pekar allt åt det andra hållet.

Det är en obehaglig retorik vi ser från Magro. I princip är det ett fullständigt åsidosättande av allt var rättssäkerhet heter där barnen ska betraktas som skyldiga bara för att de har blivit utpekade. Bevis finns inte, vilket Magro vet om. Erkännanden finns inte, vilket Magro vet om. Något annat inkriminerande i förhören finns inte, vilket Magro vet om. Men Magro bryr sig inte. För givet omständigheterna är det väntat att inget av detta ska finnas, och därför kan man fälla barnen ändå trots att ingenting finns som pekar ut dem.

Angående att bröderna skulle ha burit, eller troligare släpat Kevin genom den oländiga terrängen säger en teknisk expert i dokumentären - jag har inte namnet nu, men en man i sextioårsåldern, rutinerad från tekniskt polisarbete, att det är omöjligt att de två skulle ha klarat att forsla Kevin den sträckan utan att någon skråma uppstått på pojkens kropp. Det fanns inga sådana skador, tillägger han, inga repor, inga skrapsår eller liknande.

Sexuella övergrepp på barn är vanliga, incest och pedofili existerar tyvärr i skrämmande stor utsträckning. Mörkertalet är sannolikt mycket stort, det går att läsa om sextio-sjuttioåriga kvinnor som till slut, ofta med professionell hjälpt, äntligen klarar att berätta om den hjärtesnälle och barnkäre morbror Olle med sin illaluktande snopp, eller det äckliga och skamliga som hände varje gång farfar var barnvakt. Och särskilt ofta om mammas nye charmige fästman, men som man aldrig vågade berätta om för någon, allra minst för mamma. Tysta som musslor.

Det här mordet/dråpet handlar om något helt annat. Bröderna påstår, till en början självmant, att de "sett", att de "vet", de beskriver hur de huggit Kevin i magen "med en jättestor kniv", de berättar att de "böttat" ner honom i vattnet från bryggan så att han drunknat, men försökt att med en pinne fösa honom tillbaka iland, de "vet" var mördaren bor och visar vägen till dennes bostad...
Tänkbara förklaringar till deras olycksaliga beteende har jag nämnt här tidigare.
Sexuella övergrepp på barn tar sig helt andra uttryck.

Jo jo, hemlighållits av norska myndigheter, mycket oklart där.
Vill du hänvisa till källor så får du nog lära dig att så länge det är någon Flashback användare som skriver: Detta är taget ur .... så är det inte något som ses som direkt pålitligt.

Jodå jag ska fortsätta med ryggdunkningarna (välförtjänta enligt mig) under tiden kan du passa på att svara på min fråga om RS "stenklara händelseförlopp", ok?