Politiska konsekvenser av IT-skandalen på Transportstyrelsen

Annars skulle det ju vara kul att läsa minnesanteckningarna från alliansens och SD:s möte om hur man skulle lägga upp taktiken inför misstroendeföklaringen.

Alla tycker det är minst sagt onödigt att släppa på säkerheten i handhavandet av uppgifter som dessa.

Men jag har så svårt att se de slutgiltiga farorna här. Hoppas någon kan förklara med ett detaljerat och komplett resongemang från någon av de uppgifter som läckts. Hittills har jag förstått eller antagit att man är rädd att ryska styrkor mha läckan ska komma åt svenska stridspiloter och på så sätt slå ut svenskt flygvapen inför en rysk attack mot Sverige. Är det så man resonerar? Lägg gärna fram mest troliga farhåga här.

Jaså, lyder genusfrågan under juristerna? Ditt inlägg är lite konstigt. Annonsen är helt sjuk. Vad gäller broarna råder jag dig att konsultera en militärhistoriker, jag säger ingenting.

Jag tycker Jakob Heidbrink på ett pedagogiskt sätt beskriver varför det blev som det blev.

Jag har citerat delar från FUP:en som tyder på lagbrott här: (FB) Politiska konsekvenser av IT-skandalen på Transportstyrelsen



Jag anser att strålkastarljuset inte bör riktas mot enskilda politiker, utan mot det erbarmligt dåliga it-säkerhetstänk som präglar precis alla Sveriges myndigheter. Den som tror att "avstegen" som Maria Ågren tog skulle vara undantagsfall är otroligt naiv. Hon var tillräckligt smart för att veta att det hon gjorde var fel, men dum nog till att dokumentera det. Det är därför hon blev fälld i domstol.



Jag är livrädd för att hamna i myndigheternas register. Men om någon annan vill offra sin anonymitet för att anmäla Staffan Widlert så har den personen mitt fulla stöd. Jag tycker det är uppenbart att FUP:en innehåller tillräckligt med graverande uppgifter för att få honom fälld.

Jag tycker Jakob Heidbrink på ett pedagogiskt sätt beskriver varför det blev som det blev.

Citat nedan är delar från bloggen:

Runt 2013 tröttnade Transportstyrelsen på Trafikverkets leverans av IT-administration och funderade på att lägga denna på en annan part. Planerna konkretiserades kort därefter och beslut om upphandling fattades. För denna upphandling anlitades ett konsultbolag, Kontract AB. Detta konsultbolag ansåg sig veta vad det höll på med och såg till att utmanövrera alla andra, inklusive Trafikverket, som skulle ha kunnat yppa åsikter om processen.

Upphandlingen skedde under 2014 och 2015 vann IBM kontraktet. I SÄPO:s förhör med Transportstyrelsens säkerhetsansvarige David Heed finns antydningar om att säkerhetsaspekten i det hela inte beaktades i tillräcklig grad i upphandlingen. Visserligen var IBM Sverige säkerhetsklassat, men det stod klart att en del av tjänsterna skulle levereras från utlandet. Även där skulle alltså personal och organisationer behöva säkerhetskassas.

Problemet var att vissa av dessa länder inte känner till säkerhetsklassning av svensk modell och att därför denna drog ut på tiden (SÄPO kan ju inte vara verksamt på främmande territorium). Exempelvis saknade IBM:s organisation i Tjeckien säkerhetsansvarig, vilket i sig redan formellt utgör ett hinder för säkerhetsklassning. Av anledningar som framgår senare kan också anmärkas att IBM hade svårt att ens uppfylla avtalskravet att all kommunikation skulle ske på svenska. Tidsnöden ökades genom att Heed enträget och mot sina chefers klart uttalade önskan vägrade att säkerhetsgodkänna personer som inte klarerats av SÄPO.

På sommaren 2015 hamnade projektet i akut tidsnöd, och det började stå klart att man med denna takt inte skulle kunna börja driva systemet från slutet av 2017. Samtidigt höll Trafikverket – vars avtal med Transportstyrelsen ju hade sagts upp – på att avveckla sin administration. Det skedde en kort förlängning av den tid under vilken Trafikverket skulle driva systemet, men denna förlängning bedömdes inte räcka för att rädda projektets tidsproblem, och Trafikverket ansåg sig ur stånd att förlänga sin administration ytterligare.

Då uppstod scenariot att Transportstyrelsen skulle stå utan fungerande IT-system från januari 2018. Det skulle ha inneburit att inga körkort skulle kunna utfärdas, inga ägarbyten av bilar kunna registreras – hela samhällssektorer hade behövt stanna av. Som ett alternativ till detta scenario utvecklades inom Transportstyrelsen ett scenario där man skulle strunta i säkerhetsaspekterna och därigenom övervinna det främsta hindret mot rättidig implementering av systemövergången från Trafikverket till Transportstyrelsen. Projektet bestämde sig för att anhålla hos generaldirektören om att få göra ”avsteg från lagen”.

Denna begäran är fyra sidor lång och nämner både de två alternativen – avstannad verksamhet kontra brott mot säkerhetslagstiftningen -, det faktum att säkerhets- och integritetsviktiga lagar skulle ignoreras och att detta innebar en säkerhetsrisk. Dåvarande generaldirektör Maria Ågren undertecknade dokumentet och godkände därmed öppet begångna lagbrott.

Hela inlägget kan läsas här:
https://juridikbloggen.wordpress.com...-manga-fragor/

Jag tycker Jakob har fel angående analysen av om det här är ett resultat av "nyliberalt" agerande eller ej. Bakom de ivriga rekommendationerna från regeringen emot myndigheterna för att lägga ut arbete som man inte anser höra till kärnverksamheten ligger nyliberala idéer. Det finns inga belägg för att IT-drift inte är del av kärnverksamheten oavsett om det gäller myndigheter, banker eller industriföretag.

Det här handlar om att politikernas agenda styrt över myndigheternas egna analyser och personal som varnat för riskerna outsourcing har förbisetts. Generaldirektörerna är fartblinda och gör allt för att blidka sina uppdragsgivare.

Det finns en tråd som avhandlar den rent juridiska aspekten här: (FB) Överprövning av Transportstyrelsens f.d Generaldirektörs M.Ågrens strafföreläggande

/Provokatör

Det är inte riktigt vad han skriver. Prova läsa det igen.

Det är exakt vad han skriver.

Han skriver att Jonas Sjöstedt och Göran Greider påstår det. Du verkar inte kunna läsa en text.