Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
I protokollet angavs det upphittade vapnet som en Ollon-pistol av märket Arminius med angivet serienummer. Det är att dra väldigt stora växlar på att samhället är ont utifrån detta. Likaså att att polis och press skulle vara inblandade i en konspiration. Kan vara så att Dennis Karlsson påverkats av när Hans Holmer satt och dinglade med magnum-revolvrarna i tv och nu tycker sig komma ihåg dessa.
http://sv.tinypic.com/view.php?pic=2ducbra&s=8#.WXZ4LBXyjIU
Citat:
Praktiskt taget ingenting i protokolletI protokollet angavs det upphittade vapnet som en Ollon-pistol av märket Arminius med angivet serienummer. Det är att dra väldigt stora växlar på att samhället är ont utifrån detta. Likaså att att polis och press skulle vara inblandade i en konspiration. Kan vara så att Dennis Karlsson påverkats av när Hans Holmer satt och dinglade med magnum-revolvrarna i tv och nu tycker sig komma ihåg dessa.
http://sv.tinypic.com/view.php?pic=2ducbra&s=8#.WXZ4LBXyjIU
http://sv.tinypic.com/view.php?pic=2ducbra&s=8#.WXZ4LBXyjIU
http://2.bp.blogspot.com/-4lDqVfRsWLk/Vc7jj6a9nbI/AAAAAAAAAWY/Nhvq1glJ7mc/s1600/startpistol.jpg
är korrekt och man slarvar inte bort vapen i en normal mordutredning.
Slutsatsen om världens ondska kommer inte från just den här frågan.
Citat:
Praktiskt taget ingenting i protokollet
http://2.bp.blogspot.com/-4lDqVfRsWLk/Vc7jj6a9nbI/AAAAAAAAAWY/Nhvq1glJ7mc/s1600/startpistol.jpg
är korrekt och man slarvar inte bort vapen i en normal mordutredning.
Slutsatsen om världens ondska kommer inte från just den här frågan.
http://2.bp.blogspot.com/-4lDqVfRsWLk/Vc7jj6a9nbI/AAAAAAAAAWY/Nhvq1glJ7mc/s1600/startpistol.jpg
är korrekt och man slarvar inte bort vapen i en normal mordutredning.
Slutsatsen om världens ondska kommer inte från just den här frågan.
Denna är väl knappast normal.
Citat:
Praktiskt taget ingenting i protokollet
http://2.bp.blogspot.com/-4lDqVfRsWLk/Vc7jj6a9nbI/AAAAAAAAAWY/Nhvq1glJ7mc/s1600/startpistol.jpg
är korrekt och man slarvar inte bort vapen i en normal mordutredning.
Slutsatsen om världens ondska kommer inte från just den här frågan.
http://2.bp.blogspot.com/-4lDqVfRsWLk/Vc7jj6a9nbI/AAAAAAAAAWY/Nhvq1glJ7mc/s1600/startpistol.jpg
är korrekt och man slarvar inte bort vapen i en normal mordutredning.
Slutsatsen om världens ondska kommer inte från just den här frågan.
Artikeln är från december 1986. Då hade Hans Holmer redan suttit i bästa Clintan stil och dinglat med revolvrarna i en tv-sänd presskonferens. Det är långt ifrån omöjligt att de båda unga vapenupphittarna kan ha påverkats av detta när de nio månader efter MOP ska peka ut den typ av revolver de hittat . I synnerhet som dessa förevisats av en publicitetssugen vapenhandlare.
Vapenhandlaren Karl-Erik Lexne utmärkte sig vid Viggenflygningarna i mars-86 för att på Aftonbladets tillskyndan lagt ut ett vapen under löven i en park för identifiering: En medborgare hittade puffran och lämnade in den till polisen. Inte ofta jag håller med HH men i fallet med Lexnes usla omdöme håller jag med honom.
Dessutom innhåller AB-artikeln från 861207 fel, det finns visst magnumliknande startrevolvrar av märket arminius. Låt vara att den sk "snubbnose" versionen är den vanligaste.
Startpistolen utgjorde grunden i Lars Krantz verkliga stolleteori. Joakim Palme skulle skjutit med startpistol mot faderna rygg all den stund med Lisbeth Palme skjutit sin make i bröstet med ett finkalibrigt vapen som hon sedan smusslat undan på sabbatsberg. Efter detta skulle JP sprungit luntis norrut för att sedan gömt startpistolen på Markvardsgatan. Av alla knasteorier är denna den galnaste jag hört.
Beslagsprotokollet anger att en startpistol i dåligt skick kommit in och att den sedan destrueras. Krävs att samtliga inblandade i destruktionen är invigda i falsariet , redan där blir det mycket osannolikt. Sen kommer frågan varför man skulle lägga en revoler i ett prång på Markvardsgatan om den var ett mordvapen i MOP. Vore enklare att slänga den i havet eller någon sjö.
Citat:
Nekrolog i DN 11/11 1996 över den nazianstrukne Lennart Hagman, som var verksam inom underrättelsetjänsten samtidigt med Olof Palme.
Jur kand, direktören Lennart Hagman, Stockholm, har avlidit 75 år gammal.
Närmaste anhöriga är döttrarna Lotta och Mia samt sonen Jan.
Efter studentexamen i Skövde 1941 gjorde Lennart Hagman värnplikts- och beredskapstjänstgöring och avlade reservofficersexamen 1944. Han var knuten till Försvarsstabens underrättelseavdelning 1949-56 samtidigt som han hade viss tjänstgöring vid Arméns fallskärmsjägarskola. 1953 tog han jur kand-examen i Stockholm. Efter tjänst som kanslichef vid Reservofficersförbundet blev han organisationschef och direktör vid Sveriges jordbrukskasseförbund (sedermera Föreningsbankernas förbund) 1963 varifrån han pensionerades 1986. 1974 blev han major i reserv-en vid Älvsborgs regemente och 1975 hedersledamot av Reservofficersförbundet. 1970 fick han Finlands lejons orden. (...)
http://www.dn.se/arkiv/familj/konstruktiv-i-jordbrukskassan/
Elmér själv ska, enligt en uppgift, vid denna tid haft allvarliga planer på att avgå och öppna eget inom den “pedagogisk-psykologiska branschen”. Den tidigare arbetskamraten från försvarsstabens utrikesavdelning, Lennart Hagman, som i början av 1960-talet arbetade inom Jordbrukskassan, ordnade så att Elmér försöksvis fick undervisa bankens anställda i kundtjänst och försäljningsteknik. Undervisningen, som bedrevs på centerrörelsens kursgård i Sånga-Säby, hade alltså inget med Grupp B:s verksamhet att göra men Elmér har själv uppgivit att han “utnyttjade dessa tillfällen till att göra en del rekryteringar” till Grupp B:s fältorganisation. SOU 2002:92 s.176.Leif Nordqvist:
- gillade att arrangera fester (enligt uppg ibland med inslag av Palmehat)
- bodde mycket nära Säpos signalspaningsanläggning i Mälarhöjden
- var kompanjon med Gunnar Busk som var affärsbekant med IK:s far
- var ledande centerpartist i Stockholm samtidigt med Lennart Hagman
- var ordf i Vuxenskolan Sthlm (Hagman samtidigt VD för Jordbrukskassan)
- samverkade med centerpartisten Ninni Hagman (Fredrika Brehmerförbundet)
- var anställd hos Nils Nessen som byggde USA:s och Storbritanniens ambassader i Sthlm
- var inblandad i organiserad ekonomisk brottslighet inom byggbranschen
__________________
Senast redigerad av iesho 2017-07-25 kl. 13:37.
Senast redigerad av iesho 2017-07-25 kl. 13:37.
Citat:
Det gäller att se misstagen för misstag för att kunna bryta igenom mörker, penetrera skeenden och bedöma individer. Det är misstagen och sätten dessa ordnas upp som utgör en viktig nyckel till att få grepp om vad som driver en individ, en grupp.
Behandlingen av Ulla Strömbäck-Larsson visar på misstag från konspiratörernas sid. På det hela taget visar WT-männen kompetens och låter sig inte identifieras . Lite rörande att det ska det till en ettrigt näsvis kärring för att någon frundligt ska lägga märke till dessa . Allt ljugande och förtal mot henne gör inte heller det något proffsigt intryck, snarare korttänkta krumbukter som skriker taskspeleri rakt ut och skulle kunna ge ledtrådar om bara PU synat dessa ordentligt när det begav sig.
Behandlingen av Ulla Strömbäck-Larsson visar på misstag från konspiratörernas sid. På det hela taget visar WT-männen kompetens och låter sig inte identifieras . Lite rörande att det ska det till en ettrigt näsvis kärring för att någon frundligt ska lägga märke till dessa . Allt ljugande och förtal mot henne gör inte heller det något proffsigt intryck, snarare korttänkta krumbukter som skriker taskspeleri rakt ut och skulle kunna ge ledtrådar om bara PU synat dessa ordentligt när det begav sig.
Du återkommer ofta till detta sista. Har du själv talat med damen, och kan du i så fall inte redogöra för det?
Citat:
Nej , jag har aldrig talat med Ulla Strömbäck-Larsson. Väldigt försiktig att tala med vittnen överhuvudtaget. Stor risk att man påverkar dessa , om än oavsiktligt. I fallet med Ulla är hennes vittnesmål mycket detaljerat och hon lämnade detta innan Hans Holmer gjorde sin Walkie-Talkie efterlysning i media.
Hade tidigare PU-ledningar arbetat förutsättningslöst hade Ulla ex fått titta på de SÄPO-män som på egen hand övervakat Olof Palme. Istället har vi det första svaret att männen var från EKO-roteln, sedan var det SÄPO och därefter unga poliser som spanade på skinnskallar. Det raljanta sätt som Åklagaren Jörgen Almblad och spaningsledaren Hans Ölvebro avfärdar Ulla är hårresande, även med PU-mått mätt.
Fortfarande kan den nya PU-ledningen plocka fram Ullas signalement på WT-männen och jämföra dessa med de SÄPO-män som övervakade OP.
Citat:
- gillade att arrangera fester (enligt uppg ibland med inslag av Palmehat)
- bodde mycket nära Säpos signalspaningsanläggning i Mälarhöjden
- var kompanjon med Gunnar Busk som var affärsbekant med IK:s far
- var ledande centerpartist i Stockholm samtidigt med Lennart Hagman
- var ordf i Vuxenskolan Sthlm (Hagman samtidigt VD för Jordbrukskassan)
- samverkade med centerpartisten Ninni Hagman (Fredrika Brehmerförbundet)
- var anställd hos Nils Nessen som byggde USA:s och Storbritanniens ambassader i Sthlm
- var inblandad i organiserad ekonomisk brottslighet inom byggbranschen
Elmér själv ska, enligt en uppgift, vid denna tid haft allvarliga planer på att avgå och öppna eget inom den “pedagogisk-psykologiska branschen”. Den tidigare arbetskamraten från försvarsstabens utrikesavdelning, Lennart Hagman, som i början av 1960-talet arbetade inom Jordbrukskassan, ordnade så att Elmér försöksvis fick undervisa bankens anställda i kundtjänst och försäljningsteknik. Undervisningen, som bedrevs på centerrörelsens kursgård i Sånga-Säby, hade alltså inget med Grupp B:s verksamhet att göra men Elmér har själv uppgivit att han “utnyttjade dessa tillfällen till att göra en del rekryteringar” till Grupp B:s fältorganisation. SOU 2002:92 s.176.Leif Nordqvist:
- gillade att arrangera fester (enligt uppg ibland med inslag av Palmehat)
- bodde mycket nära Säpos signalspaningsanläggning i Mälarhöjden
- var kompanjon med Gunnar Busk som var affärsbekant med IK:s far
- var ledande centerpartist i Stockholm samtidigt med Lennart Hagman
- var ordf i Vuxenskolan Sthlm (Hagman samtidigt VD för Jordbrukskassan)
- samverkade med centerpartisten Ninni Hagman (Fredrika Brehmerförbundet)
- var anställd hos Nils Nessen som byggde USA:s och Storbritanniens ambassader i Sthlm
- var inblandad i organiserad ekonomisk brottslighet inom byggbranschen
Lennart Hagman var under andra världskriget aktiv i den nazistiska ungdomsrörelsen och hade efter kriget problem att bli officer. Efter referens från bl a Birger Elmer fick han till slut sin fänriksgrad. På en tågresa från Stockholm till Skövde och resultatet blev en lång vänskap mellan de båda unga männen. När den unge officerskadetten OP fick allt som oftast låna ett torp på familjen Hagmans gård Sjötorp utanför Skövde . Det var också på en kräftskiva i augusti 1947 som den unge OP för första gången träffade blivande IB-chefen BE.
Tycker inte det är besvärande för den 20-årige OP att han umgicks med en exnazist som uppenbart lämnat denna åskådning som han haft i tonåren. Människor kan växa till sig och lämna ungdomlig dumhet.
Ena stunden skriver du om hur förfärlig förföljelsen av OP var . I nästa läge försöker du på alla sätt implicera Ingrid Klering i MOP , trots att inget tyder på att den då 22-åriga IK skulle vara inblandad. En aldrig uppvisad tavla från en uppenbart pundig trumslagare/konstnär är vad du anför. Det faktum att hennes pappa var företagare och kände andra företagare inte gillade OP ser du som bevis. Arvsynden ströks i o m Magnus Erikssons landslag 1350, men det gäller tydligen inte IK.
Citat:
Menar du att Åsard är medvetet eller omedvetet vilseledande i sina slutsatser avseende morden på bland andra Palme och JFK?
Det gäller att se misstagen för misstag för att kunna bryta igenom mörker, penetrera skeenden och bedöma individer. Det är misstagen och sätten dessa ordnas upp som utgör en viktig nyckel till att få grepp om vad som driver en individ, en grupp.
Behandlingen av Ulla Strömbäck-Larsson visar på misstag från konspiratörernas sid. På det hela taget visar WT-männen kompetens och låter sig inte identifieras . Lite rörande att det ska det till en ettrigt näsvis kärring för att någon frundligt ska lägga märke till dessa . Allt ljugande och förtal mot henne gör inte heller det något proffsigt intryck, snarare korttänkta krumbukter som skriker taskspeleri rakt ut och skulle kunna ge ledtrådar om bara PU synat dessa ordentligt när det begav sig.
Behandlingen av Ulla Strömbäck-Larsson visar på misstag från konspiratörernas sid. På det hela taget visar WT-männen kompetens och låter sig inte identifieras . Lite rörande att det ska det till en ettrigt näsvis kärring för att någon frundligt ska lägga märke till dessa . Allt ljugande och förtal mot henne gör inte heller det något proffsigt intryck, snarare korttänkta krumbukter som skriker taskspeleri rakt ut och skulle kunna ge ledtrådar om bara PU synat dessa ordentligt när det begav sig.
Citat:
Du övereagerar. Jag undersöker bara ett spår som tydligen är tabu för dig. Leif N, Gunnar B och Agnes K är inte ens misstänkta utan jag är bara intresserad av den miljö som de verkade i vid den tiden. För mig finns inga tvivel om de uppgifter jag fått om tavlan eller Palmehatet, att du inte tror på det ändrar ingenting. Lennart Hagman var under andra världskriget aktiv i den nazistiska ungdomsrörelsen och hade efter kriget problem att bli officer. Efter referens från bl a Birger Elmer fick han till slut sin fänriksgrad. På en tågresa från Stockholm till Skövde och resultatet blev en lång vänskap mellan de båda unga männen. När den unge officerskadetten OP fick allt som oftast låna ett torp på familjen Hagmans gård Sjötorp utanför Skövde . Det var också på en kräftskiva i augusti 1947 som den unge OP för första gången träffade blivande IB-chefen BE.
Tycker inte det är besvärande för den 20-årige OP att han umgicks med en exnazist som uppenbart lämnat denna åskådning som han haft i tonåren. Människor kan växa till sig och lämna ungdomlig dumhet.
Ena stunden skriver du om hur förfärlig förföljelsen av OP var . I nästa läge försöker du på alla sätt implicera Ingrid Klering i MOP , trots att inget tyder på att den då 22-åriga IK skulle vara inblandad. En aldrig uppvisad tavla från en uppenbart pundig trumslagare/konstnär är vad du anför. Det faktum att hennes pappa var företagare och kände andra företagare inte gillade OP ser du som bevis. Arvsynden ströks i o m Magnus Erikssons landslag 1350, men det gäller tydligen inte IK.
Tycker inte det är besvärande för den 20-årige OP att han umgicks med en exnazist som uppenbart lämnat denna åskådning som han haft i tonåren. Människor kan växa till sig och lämna ungdomlig dumhet.
Ena stunden skriver du om hur förfärlig förföljelsen av OP var . I nästa läge försöker du på alla sätt implicera Ingrid Klering i MOP , trots att inget tyder på att den då 22-åriga IK skulle vara inblandad. En aldrig uppvisad tavla från en uppenbart pundig trumslagare/konstnär är vad du anför. Det faktum att hennes pappa var företagare och kände andra företagare inte gillade OP ser du som bevis. Arvsynden ströks i o m Magnus Erikssons landslag 1350, men det gäller tydligen inte IK.
Faktum är att ur förhörsprotokollet med IK framgår:
- att LOP tänkt besöka den tidiga föreställningen av en annan film men att IK påverkade LP
- att LOP fick vänta på MP och IK tills de flesta lämnat salongen
- att alla efteråt gick snabbt mot ABF, trots att det var fel håll för IK
- att IK försökte påverka LOP att promenera hem
- att IK var anledningen till att inte alla fyra promenerade mot Västerlånggatan
Dagen innan mordet hörde en kvinna två män tala om ett kommande mord i rulltrappan från Tunnelgatan till David Bagares gata: Ena mannen sa: "Blir det något mord så är det här". Dagarna innan mordet sa en bonde på Österlen, vars dotter sällskapat med VG, att Palme skulle skjutas innan lördagen. Etc...
Det var planerat för ett mord vid Dekorima på fredagkvällen och det framgår att det inte var LP som verkade för den plan som så exakt gick i lås. Någon måste ha påverkat skeendena i konspirationsplanernas riktning och IK är en av dem som hade möjligheter till det. Om jag finner något som talar emot IK:s inblandning så lovar jag att återkomma med det.
Förhör hållet med Klering, INGRID Helen, född 620504-XXXX.
Boende Vanadisvägen 42, 4 tr, 113 31 Stockholm. Telefon O8/33 55 12.
Förhöret hållet den 24 april 1986 k1 19.50 på rikskriminalsektionen.
Förhörsledare: Krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Helen delgavs att förhöret gällde hennes iakttagelser den 28 februari 1986 då hon och fästmannen planerat ett biobesok på biografen Grand, Sveavägen 41, Stockholm.
Den 28 februari 1986 ringde Helen till fästmannens arbete för att prata om alldagliga ting. Syftet var inte att ringa for att prata om något biobesök, men under samtalets gång kom fästmannen in på om de tillsammans på kvällen skulle gå på bio. Man pratade då om filmen "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund", Helen tror att klockan var ca 14.00.
Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen "Mitt liv som hund" och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se "Bröderna Mozart". Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplysta Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se "Bröderna Mozart". Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket.
Helen konmer inte ihåg om det var hon eller fästmannen som senare ringde. Hon kommer dock ihåg att man bestämt att träffas kl. 20.50 Då biografen Grand, Sveavägen.
Helen gick från bostaden till biografen Grand på Sveavägen. Hon kom fram till biografen kl. 20.40. Hon gick in i foajén och tog en filmtidning/krönika och strövade omkring inne i foajén för att se om fästmannen eventuellt kommit. Eventuellt gick hon även ut på trottoaren och tittade. Hon stod sedan vid biljettluckan ut med väggen och tittade i tidningen.
Ca 20.55 såg hon Olof Palme i biljettkön och Lisbeth Palme stod vid sidan om denne. Ca två personer var före Olof Palme i biljettkön. På vägen fram till Lisbeth förklarade hon att fästmannen stod ute på trottoaren. Hon nickade även åt Olof, som stod lutad mot väggen i kön.
Helen uppger att innan hon såg Olof och Lisbeth hade folk kommit ut från en film som då nyss slutat. Helen tror att det kan vara filmen "Bröderna Mozart" som nyss slutat. Denna uppgift är hon osäker på.
Helen uppger vidare att då hon gick till biografen, trodde hon att filmen började kl 21.00. Då hon kom ut på trottoaren utanfor biografingången, Såg hon fästmannen stå och prata med två flickor. Själv tyckte hon sig känna igen den ena av flickorna varför hon började prata med henne. Vad hon kommer ihåg heter den ena av flickorna Birgitta och den andra är för Helen okänd. Hon kommer även ihåg att man stod och pratade om filmen "Bröderna Mozart", som flickorna då varit och sett på 19-föreställningen. Helen uppger att hon försökte få fästmannen att avsluta samtalet då hon ville gå in för att även se reklamfilm, varför man en kort stund senare gick in mot foajén för att gå in på biografsalongen. På väg in vet hon att fästmannen fick en chokladkaka av föräldrarna. Vilken av dessa som överlämnade chokladkakan till fästmannen kan hon inte uppge.
Helen uppger att hon och fästmannen, som tidigare köpt biljetter, satt ca två - tre rader ovanför Olof och Lisbeth Palme, vilka satt snett till höger framför dem. Helen har inget minne av huruvida ljuset var tänt eller släckt då man kom in i salongen. Hon såg inte något anmärkningsvärt under filmens gång.
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad. Då de slutligen lämnade salongen var endast några strömänniskor kvar inne i salongen. Då de kom ut i foajén var där ganska mycket folk och hon kommer ihåg att en flicka ca 12 - 13 år kom fram till Olof Palme och säger "mer pengar till kulturen". Olof växlade några ord med flickan och uppgav att han själv inte kunde bestämma detta och de gick sedan vidare. Samtalet som Olof Palme hade med flickan var bara en kort ordväxling, vilket skedde under tiden man förflyttade sig ut mot entrén.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen. Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod där. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken. Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Helen och fästmannen vänder nu och går Sveavägen norrut och omedelbart då man började gå, vänder sig Helen om och ser Lisbeth och Olof förflytta sig söderut, i armkrok vad hon kommer ihåg. Helen och fästmannen fortsätter sedan Sveavägen mot Odengatan.
Fästmannen och Helen får skjuts av en polisbil upp till Sabbatsbergs sjukhus där de släpps in i ett mindre rum. Lisbeth och fästmannen pratar om vad man sett och båda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.
Slutligen uppger Helen att det endast var vid tillfället, då hon pratade i telefon med Lisbeth Palme, som hon nämnde om biografbesöket på Grand. Hon hade heller inte tidigare innan samtalet med fästmannen pratat med någon annan människa om biobesöket.
Helen har i övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför förhöret avslutas klockan 21.30.
Stockholm den 24 april 1986
Boende Vanadisvägen 42, 4 tr, 113 31 Stockholm. Telefon O8/33 55 12.
Förhöret hållet den 24 april 1986 k1 19.50 på rikskriminalsektionen.
Förhörsledare: Krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Helen delgavs att förhöret gällde hennes iakttagelser den 28 februari 1986 då hon och fästmannen planerat ett biobesok på biografen Grand, Sveavägen 41, Stockholm.
Den 28 februari 1986 ringde Helen till fästmannens arbete för att prata om alldagliga ting. Syftet var inte att ringa for att prata om något biobesök, men under samtalets gång kom fästmannen in på om de tillsammans på kvällen skulle gå på bio. Man pratade då om filmen "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund", Helen tror att klockan var ca 14.00.
Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen "Mitt liv som hund" och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se "Bröderna Mozart". Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplysta Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se "Bröderna Mozart". Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket.
Helen konmer inte ihåg om det var hon eller fästmannen som senare ringde. Hon kommer dock ihåg att man bestämt att träffas kl. 20.50 Då biografen Grand, Sveavägen.
Helen gick från bostaden till biografen Grand på Sveavägen. Hon kom fram till biografen kl. 20.40. Hon gick in i foajén och tog en filmtidning/krönika och strövade omkring inne i foajén för att se om fästmannen eventuellt kommit. Eventuellt gick hon även ut på trottoaren och tittade. Hon stod sedan vid biljettluckan ut med väggen och tittade i tidningen.
Ca 20.55 såg hon Olof Palme i biljettkön och Lisbeth Palme stod vid sidan om denne. Ca två personer var före Olof Palme i biljettkön. På vägen fram till Lisbeth förklarade hon att fästmannen stod ute på trottoaren. Hon nickade även åt Olof, som stod lutad mot väggen i kön.
Helen uppger att innan hon såg Olof och Lisbeth hade folk kommit ut från en film som då nyss slutat. Helen tror att det kan vara filmen "Bröderna Mozart" som nyss slutat. Denna uppgift är hon osäker på.
Helen uppger vidare att då hon gick till biografen, trodde hon att filmen började kl 21.00. Då hon kom ut på trottoaren utanfor biografingången, Såg hon fästmannen stå och prata med två flickor. Själv tyckte hon sig känna igen den ena av flickorna varför hon började prata med henne. Vad hon kommer ihåg heter den ena av flickorna Birgitta och den andra är för Helen okänd. Hon kommer även ihåg att man stod och pratade om filmen "Bröderna Mozart", som flickorna då varit och sett på 19-föreställningen. Helen uppger att hon försökte få fästmannen att avsluta samtalet då hon ville gå in för att även se reklamfilm, varför man en kort stund senare gick in mot foajén för att gå in på biografsalongen. På väg in vet hon att fästmannen fick en chokladkaka av föräldrarna. Vilken av dessa som överlämnade chokladkakan till fästmannen kan hon inte uppge.
Helen uppger att hon och fästmannen, som tidigare köpt biljetter, satt ca två - tre rader ovanför Olof och Lisbeth Palme, vilka satt snett till höger framför dem. Helen har inget minne av huruvida ljuset var tänt eller släckt då man kom in i salongen. Hon såg inte något anmärkningsvärt under filmens gång.
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad. Då de slutligen lämnade salongen var endast några strömänniskor kvar inne i salongen. Då de kom ut i foajén var där ganska mycket folk och hon kommer ihåg att en flicka ca 12 - 13 år kom fram till Olof Palme och säger "mer pengar till kulturen". Olof växlade några ord med flickan och uppgav att han själv inte kunde bestämma detta och de gick sedan vidare. Samtalet som Olof Palme hade med flickan var bara en kort ordväxling, vilket skedde under tiden man förflyttade sig ut mot entrén.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen. Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod där. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken. Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Helen och fästmannen vänder nu och går Sveavägen norrut och omedelbart då man började gå, vänder sig Helen om och ser Lisbeth och Olof förflytta sig söderut, i armkrok vad hon kommer ihåg. Helen och fästmannen fortsätter sedan Sveavägen mot Odengatan.
Fästmannen och Helen får skjuts av en polisbil upp till Sabbatsbergs sjukhus där de släpps in i ett mindre rum. Lisbeth och fästmannen pratar om vad man sett och båda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.
Slutligen uppger Helen att det endast var vid tillfället, då hon pratade i telefon med Lisbeth Palme, som hon nämnde om biografbesöket på Grand. Hon hade heller inte tidigare innan samtalet med fästmannen pratat med någon annan människa om biobesöket.
Helen har i övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför förhöret avslutas klockan 21.30.
Stockholm den 24 april 1986
__________________
Senast redigerad av iesho 2017-07-25 kl. 17:54.
Senast redigerad av iesho 2017-07-25 kl. 17:54.
Citat:
Du övereagerar. Jag undersöker bara ett spår som tydligen är tabu för dig. Leif N, Gunnar B och Agnes K är inte ens misstänkta utan jag är bara intresserad av den miljö som de verkade i vid den tiden. För mig finns inga tvivel om de uppgifter jag fått om tavlan eller Palmehatet, att du inte tror på det ändrar ingenting.
Faktum är att ur förhörsprotokollet med IK framgår:
- att LOP tänkt besöka den tidiga föreställningen av en annan film men att IK påverkade LP
- att LOP fick vänta på MP och IK tills de flesta lämnat salongen
- att alla efteråt gick snabbt mot ABF, trots att det var fel håll för IK
- att IK försökte påverka LOP att promenera hem
- att IK var anledningen till att inte alla fyra promenerade mot Västerlånggatan
Dagen innan mordet hörde en kvinna två män tala om ett kommande mord i rulltrappan från Tunnelgatan till David Bagares gata: Ena mannen sa: "Blir det något mord så är det här". Dagarna innan mordet sa en bonde på Österlen, vars dotter sällskapat med VG, att Palme skulle skjutas innan lördagen. Etc...
Det var planerat för ett mord vid Dekorima på fredagkvällen och det framgår att det inte var LP som verkade för den plan som så exakt gick i lås. Någon måste ha påverkat skeendena i konspirationsplanernas riktning och IK är en av dem som hade möjligheter till det. Om jag finner något som talar emot IK:s inblandning så lovar jag att återkomma med det.
Faktum är att ur förhörsprotokollet med IK framgår:
- att LOP tänkt besöka den tidiga föreställningen av en annan film men att IK påverkade LP
- att LOP fick vänta på MP och IK tills de flesta lämnat salongen
- att alla efteråt gick snabbt mot ABF, trots att det var fel håll för IK
- att IK försökte påverka LOP att promenera hem
- att IK var anledningen till att inte alla fyra promenerade mot Västerlånggatan
Dagen innan mordet hörde en kvinna två män tala om ett kommande mord i rulltrappan från Tunnelgatan till David Bagares gata: Ena mannen sa: "Blir det något mord så är det här". Dagarna innan mordet sa en bonde på Österlen, vars dotter sällskapat med VG, att Palme skulle skjutas innan lördagen. Etc...
Det var planerat för ett mord vid Dekorima på fredagkvällen och det framgår att det inte var LP som verkade för den plan som så exakt gick i lås. Någon måste ha påverkat skeendena i konspirationsplanernas riktning och IK är en av dem som hade möjligheter till det. Om jag finner något som talar emot IK:s inblandning så lovar jag att återkomma med det.
Förhör hållet med Klering, INGRID Helen, född 620504-XXXX.
Boende Vanadisvägen 42, 4 tr, 113 31 Stockholm. Telefon O8/33 55 12.
Förhöret hållet den 24 april 1986 k1 19.50 på rikskriminalsektionen.
Förhörsledare: Krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Helen delgavs att förhöret gällde hennes iakttagelser den 28 februari 1986 då hon och fästmannen planerat ett biobesok på biografen Grand, Sveavägen 41, Stockholm.
Den 28 februari 1986 ringde Helen till fästmannens arbete för att prata om alldagliga ting. Syftet var inte att ringa for att prata om något biobesök, men under samtalets gång kom fästmannen in på om de tillsammans på kvällen skulle gå på bio. Man pratade då om filmen "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund", Helen tror att klockan var ca 14.00.
Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen "Mitt liv som hund" och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se "Bröderna Mozart". Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplysta Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se "Bröderna Mozart". Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket.
Helen konmer inte ihåg om det var hon eller fästmannen som senare ringde. Hon kommer dock ihåg att man bestämt att träffas kl. 20.50 Då biografen Grand, Sveavägen.
Helen gick från bostaden till biografen Grand på Sveavägen. Hon kom fram till biografen kl. 20.40. Hon gick in i foajén och tog en filmtidning/krönika och strövade omkring inne i foajén för att se om fästmannen eventuellt kommit. Eventuellt gick hon även ut på trottoaren och tittade. Hon stod sedan vid biljettluckan ut med väggen och tittade i tidningen.
Ca 20.55 såg hon Olof Palme i biljettkön och Lisbeth Palme stod vid sidan om denne. Ca två personer var före Olof Palme i biljettkön. På vägen fram till Lisbeth förklarade hon att fästmannen stod ute på trottoaren. Hon nickade även åt Olof, som stod lutad mot väggen i kön.
Helen uppger att innan hon såg Olof och Lisbeth hade folk kommit ut från en film som då nyss slutat. Helen tror att det kan vara filmen "Bröderna Mozart" som nyss slutat. Denna uppgift är hon osäker på.
Helen uppger vidare att då hon gick till biografen, trodde hon att filmen började kl 21.00. Då hon kom ut på trottoaren utanfor biografingången, Såg hon fästmannen stå och prata med två flickor. Själv tyckte hon sig känna igen den ena av flickorna varför hon började prata med henne. Vad hon kommer ihåg heter den ena av flickorna Birgitta och den andra är för Helen okänd. Hon kommer även ihåg att man stod och pratade om filmen "Bröderna Mozart", som flickorna då varit och sett på 19-föreställningen. Helen uppger att hon försökte få fästmannen att avsluta samtalet då hon ville gå in för att även se reklamfilm, varför man en kort stund senare gick in mot foajén för att gå in på biografsalongen. På väg in vet hon att fästmannen fick en chokladkaka av föräldrarna. Vilken av dessa som överlämnade chokladkakan till fästmannen kan hon inte uppge.
Helen uppger att hon och fästmannen, som tidigare köpt biljetter, satt ca två - tre rader ovanför Olof och Lisbeth Palme, vilka satt snett till höger framför dem. Helen har inget minne av huruvida ljuset var tänt eller släckt då man kom in i salongen. Hon såg inte något anmärkningsvärt under filmens gång.
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad. Då de slutligen lämnade salongen var endast några strömänniskor kvar inne i salongen. Då de kom ut i foajén var där ganska mycket folk och hon kommer ihåg att en flicka ca 12 - 13 år kom fram till Olof Palme och säger "mer pengar till kulturen". Olof växlade några ord med flickan och uppgav att han själv inte kunde bestämma detta och de gick sedan vidare. Samtalet som Olof Palme hade med flickan var bara en kort ordväxling, vilket skedde under tiden man förflyttade sig ut mot entrén.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen. Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod där. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken. Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Helen och fästmannen vänder nu och går Sveavägen norrut och omedelbart då man började gå, vänder sig Helen om och ser Lisbeth och Olof förflytta sig söderut, i armkrok vad hon kommer ihåg. Helen och fästmannen fortsätter sedan Sveavägen mot Odengatan.
Fästmannen och Helen får skjuts av en polisbil upp till Sabbatsbergs sjukhus där de släpps in i ett mindre rum. Lisbeth och fästmannen pratar om vad man sett och båda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.
Slutligen uppger Helen att det endast var vid tillfället, då hon pratade i telefon med Lisbeth Palme, som hon nämnde om biografbesöket på Grand. Hon hade heller inte tidigare innan samtalet med fästmannen pratat med någon annan människa om biobesöket.
Helen har i övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför förhöret avslutas klockan 21.30.
Stockholm den 24 april 1986
Boende Vanadisvägen 42, 4 tr, 113 31 Stockholm. Telefon O8/33 55 12.
Förhöret hållet den 24 april 1986 k1 19.50 på rikskriminalsektionen.
Förhörsledare: Krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Helen delgavs att förhöret gällde hennes iakttagelser den 28 februari 1986 då hon och fästmannen planerat ett biobesok på biografen Grand, Sveavägen 41, Stockholm.
Den 28 februari 1986 ringde Helen till fästmannens arbete för att prata om alldagliga ting. Syftet var inte att ringa for att prata om något biobesök, men under samtalets gång kom fästmannen in på om de tillsammans på kvällen skulle gå på bio. Man pratade då om filmen "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund", Helen tror att klockan var ca 14.00.
Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen "Mitt liv som hund" och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se "Bröderna Mozart". Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplysta Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se "Bröderna Mozart". Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket.
Helen konmer inte ihåg om det var hon eller fästmannen som senare ringde. Hon kommer dock ihåg att man bestämt att träffas kl. 20.50 Då biografen Grand, Sveavägen.
Helen gick från bostaden till biografen Grand på Sveavägen. Hon kom fram till biografen kl. 20.40. Hon gick in i foajén och tog en filmtidning/krönika och strövade omkring inne i foajén för att se om fästmannen eventuellt kommit. Eventuellt gick hon även ut på trottoaren och tittade. Hon stod sedan vid biljettluckan ut med väggen och tittade i tidningen.
Ca 20.55 såg hon Olof Palme i biljettkön och Lisbeth Palme stod vid sidan om denne. Ca två personer var före Olof Palme i biljettkön. På vägen fram till Lisbeth förklarade hon att fästmannen stod ute på trottoaren. Hon nickade även åt Olof, som stod lutad mot väggen i kön.
Helen uppger att innan hon såg Olof och Lisbeth hade folk kommit ut från en film som då nyss slutat. Helen tror att det kan vara filmen "Bröderna Mozart" som nyss slutat. Denna uppgift är hon osäker på.
Helen uppger vidare att då hon gick till biografen, trodde hon att filmen började kl 21.00. Då hon kom ut på trottoaren utanfor biografingången, Såg hon fästmannen stå och prata med två flickor. Själv tyckte hon sig känna igen den ena av flickorna varför hon började prata med henne. Vad hon kommer ihåg heter den ena av flickorna Birgitta och den andra är för Helen okänd. Hon kommer även ihåg att man stod och pratade om filmen "Bröderna Mozart", som flickorna då varit och sett på 19-föreställningen. Helen uppger att hon försökte få fästmannen att avsluta samtalet då hon ville gå in för att även se reklamfilm, varför man en kort stund senare gick in mot foajén för att gå in på biografsalongen. På väg in vet hon att fästmannen fick en chokladkaka av föräldrarna. Vilken av dessa som överlämnade chokladkakan till fästmannen kan hon inte uppge.
Helen uppger att hon och fästmannen, som tidigare köpt biljetter, satt ca två - tre rader ovanför Olof och Lisbeth Palme, vilka satt snett till höger framför dem. Helen har inget minne av huruvida ljuset var tänt eller släckt då man kom in i salongen. Hon såg inte något anmärkningsvärt under filmens gång.
Då filmen slutat satt de kvar i sina bänkar for att avvakta att den värsta rusningen skulle vara över. Lisbeth och Olof Palme stod då en stund och väntade vid kortändan av deras bänkrad. Då de slutligen lämnade salongen var endast några strömänniskor kvar inne i salongen. Då de kom ut i foajén var där ganska mycket folk och hon kommer ihåg att en flicka ca 12 - 13 år kom fram till Olof Palme och säger "mer pengar till kulturen". Olof växlade några ord med flickan och uppgav att han själv inte kunde bestämma detta och de gick sedan vidare. Samtalet som Olof Palme hade med flickan var bara en kort ordväxling, vilket skedde under tiden man förflyttade sig ut mot entrén.
Då man kom ut på trottoaren, gick man omedelbart till höger, kanske 5 - 6 m och under hela tiden som man gick, pratade man om filmen. Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod där. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söderut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan. Då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken. Man kom överens om att gå åt varsitt håll och fästmannen hade då frågat hur de skulle åka hem. Helen tyckte att man kunde gå, då vädret var så pass bra och Helen och fästmannen skulle gå mot bostaden.
Helen och fästmannen vänder nu och går Sveavägen norrut och omedelbart då man började gå, vänder sig Helen om och ser Lisbeth och Olof förflytta sig söderut, i armkrok vad hon kommer ihåg. Helen och fästmannen fortsätter sedan Sveavägen mot Odengatan.
Fästmannen och Helen får skjuts av en polisbil upp till Sabbatsbergs sjukhus där de släpps in i ett mindre rum. Lisbeth och fästmannen pratar om vad man sett och båda är övertygade om att, en man som Lisbeth sett, stämde överens med den man som fästmannen tidigare sett utanför biografen.
Slutligen uppger Helen att det endast var vid tillfället, då hon pratade i telefon med Lisbeth Palme, som hon nämnde om biografbesöket på Grand. Hon hade heller inte tidigare innan samtalet med fästmannen pratat med någon annan människa om biobesöket.
Helen har i övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför förhöret avslutas klockan 21.30.
Stockholm den 24 april 1986
Och därefter menar du på allvar, att IK ger Mårten tavlan för att sätta dit sig själv..?
..avancerat..
Hur får du ihop logiken?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera