Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Jag tycker inte att det framkommit mycket om KGBs infiltration i Sverige. Vad är det egentligen som har framkommit? En droppe i havet! Mest handlar det om rykten som ska misskreditera SAP. De spioner som verkligen avslöjats var inte sossar utan högermän och kommunister. Skulle det sönderfallande socialdemokratiska partiet än idag ha så stor makt att de kan hindra det antisocialistiska etablissemanget från att avslöja något? Naturligtvis inte!
Naturligtvis har KGB varit mycket aktiva även i Sverige och självklart skulle de ha kunnat mörda Olof Palme om de hade bestämt sig för det. Men fördelarna för KGB synes små, särskilt i jämförelse med nackdelarna. Det var inte KGB som behärskade polis, militär och massmedia. Varje tecken på inblandning skulle ha slagits upp stort i massmedia och fått för Sovjet katastrofala diplomatiska konsekvenser.
Som jag ser det var Gorbatjov en person som ville införa västeuropeisk demokrati i Sovjet i samverkan med de västeuropeiska socialdemokraterna. Vilket förstås NATO ville förhindra. Men Gorbatjov användes bara som murbräcka för att mjuka upp kommunistpartiet så att andra krafter skulle våga och kunna verka öppet. Människor vill i regel inte leva under kommunism och det måste ha varit mycket lätt för väst att infiltrera hela det sovjetiska samhället på alla nivåer. Jeltsin och hans kronprins Putin var med största säkerhet inflytelseagenter för USA, vilket tydligt har kommit i dagen nu med Trump.
Om du kör huvudet i sanden ser du inget, men åtskilliga belägg finns. År 1984 utkom
Charlie Nordblom med sin bok "industrispionage" som pekade på kvantiteten av sovjetiska spionaget i Sverige. CN poängterade att 26 av 38 ackrediterade diplomater på Sovjets Stockholms-ambassad arbetade för Tjekan. Boken publicerade bilder på 22 av dessa och ambassadören
Boris Pankin gick i taket.
Statsminister
Olof Palme reagerade också häftigt på boken och skickade fram sin statssekreterare
Ulf Larsson som gjorde ett skriftligt uttalande. Den 24oktober 12.10 gick TT ut med ULs uttalande som bl a innehöll
"Det riktas nu anklagelser mot praktiskt taget en hel ambassad. Detta är allvarligt". Att statsrådsberedningen går ut och kritiserar en utgiven bok är mycket ovanligt och för tankarna till andra samhällssystem.
Några år senare visade det sig att CN hade haft rätt. Ambassadör Pankin berättade att mer än hälften av hans personal hade varit underrättelseagenter. Palme/Larssons kritik hade varit felaktig och vid en välvillig tolkning förfärligt godtrogen.
Författaren
Hans Hederberg, som måste ses som stå långt från högerextremism och palmehat ,konstaterar torrt i sin palmebok "Ännu ett tecken på att Sovjet befunnit sig i beredskap för krig" med syftning mot spionaget i Sverige.