Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Men om poliserna i den gamla utredningen var inkompetenta behövs väl inte så mycket list om någon nu skulle vilja lura dem? Känns som om man behöver bestämma sig. Var de inkompetenta eller inte?

Med all önskvärd tydlighet visar du att du egentligen inte har något att tillföra tråden. Var är svaren på mina inlägg som riktar sig specifikt till dig?


Jo, det har ju polisen och RS påstått flera gånger. Men det har hittills alltid visat sig att de antingen själva matat barnen/familjen med informationen som bara GM kunde känna till (fyndplats, "mordvapen", tillvägagångssätt, etc.) alternativt att infon bevisligen är falsk ("mordplatsen", bråket, att Kevin skulle ha flutit i vattnet", övrigt innehåll i den så kallade dagboksanteckningen). Uttrycket "gick du på den lätta" ligger nära till hands.

Jag upprepar: "Du klarar inte av att konfrontera det faktum att RS har ljugit dig rakt upp i ansiktet under alla dessa år. Därför har du ett behov av att hitta alla möjliga scenarion där barnen trots allt ändå ska ha kunnat vara skyldiga."


Driver du med trådens deltagare?

Kompetens är inget binärt där ena läget är Hercule Poirot och andra läget är Johnny English. Att poliserna var inkompetenta betyder inte att de var utvecklingsstörda.

Nej visst är det så, men mitt frågetecken vilar inte på att kompetens är ett binärt begrepp, det räcker med att notera att det är lättare att vilseleda utredare som inte gör en noggrann utredning jämfört med de som gör en noggrann.

Jo, du gjorde kompetens till ett binärt begrepp när du ville hävda att inkompetens och godtrogenhet är samma sak. Poliserna var bevisligen grovt inkompetenta och utredningen amatörmässig, men det betyder inte att en sjuåring skulle klara av att överlista dem.

Jag delar Sandbergs egen uppfattning om att dom faktiskt gjorde en noggrann utredning
Och då menar jag att polisen plockade in och förhörde alla tänkbara personer som kunde tillföra något till utredningen. Alltså många förhör och t o m hemliga avlyssningar

MEN sedan sket det sig och Sandberg hade inte tillräcklig stake, envishet, ärlighet och kompetens att slutföra fallet korrekt. Det handlade om karriär eller flopp

SÅ ISTÄLLET för att ta den svåra vägen dvs sätta dit gärningsmannen eller om det visade sig vara omöjligt: erkänna för svenska folket att "tyvärr har vi inte tillräcklig bevisning för att klara upp fallet"
NEJ istället gjorde Sandberg det enkelt för sig, kopplade in SÅC och hela helvetet. Och alla dessa gav sig på en fullkomligt normal småbarnsfamilj som nyligen hade genomgått skilsmässa
Vilka fega svaga ynkliga myndighetspersoner

Utredningen gick väldigt snabbt in på ett enormt villospår när de bestämt ville ha R som huvudvittne till händelsen trots att han faktiskt inte hade bevittnat någonting alls. Inte konstigt att det gick dåligt då.

[Leif GW Persson: Pojken borde ha fått blåljusen att tändas, Expressen 2017-06-18]

Därefter, och i det utredningsläget, väljer man så att avskriva honom som tänkbar misstänkt. Varför framgår inte. Heller inte vem som tagit det beslutet. Nio månader efter Kevins död grips han på bar gärning för en våldtäkt på en treårig pojke. Mindre än hundra meter från den plats där Kevin blev dödad.
Enkel fråga till er som just läst det jag skrivit. Vad tror ni själva? Att det bara är jag som är yrkesskadad.

[Tonåring erkände våldtäkt – polisen såg inget samband, Expressen 2017-05-21]

Mindre än ett år senare, den 11 maj 1999, rapporterar Expressen att en treåring våldtagits i Dottevik.

Det var treåringens mamma som upptäckte vad som hänt när hon kom för att hämta sin son på en lekplats. Barnet fördes till sjukhus där läkare konstaterade att han våldtagits.

Enligt artikeln hade mamman sett en tonåring snabbt lämna platsen där hon fann sin son. Tonåringen rymde först till Norge. När han återvände till Arvika erkände han våldtäkten.

[Wikipedia: På bar gärning]

In flagrante delicto eller ibland bara in flagrante är latin och betyder på bar gärning. Det är när man tar någon just när personen i fråga håller på att utföra en handling.

Ett liknande begrepp är färsk gärning, vilket är strax efter att personen utför handlingen. På färsk gärning får man ta tillbaka föremål som stulits från en, vilket kallas laga självtäkt.

'Tonåringen rymde först till Norge. När han återvände till Arvika erkände han våldtäkten.' = 'gripen på bar gärning'?

Ja, jag tror att Leif GW Persson är arbetsmiljöskadad, efter alldeles för många år som kung i rutan.

[Nina Hjelmgren: Kevinfallet]

Det finns exempel där förundersökningen balanserade på gränsen till vad som är tydligt reglerat enligt Rättegångsbalken och begränsningarna i LUL. JO granskar bland annat hämtning av åtta pojkar från skolan; varför det dröjde till 23 september innan förundersökningen överlämnades till åklagaren;beslag av bevis då det råder osäkerhet kring om man har rätt att ta beslag av material, som kläder, utan att någon är skäligen misstänkt. På brottsplatsen hade teknikerna hittat fluorescerande material. Därför beslagtogs kläder för att se om man hittade något som matchade. Man visste att den av sjuåringen utpekade ”Anders” hade en tröja av fluorescerande material. Man gjorde husrannsakan hemma hos honom och andra barn. Förundersökningsledaren gjorde den bedömningen, att han kunde fatta de besluten då barnen förmodades ha något att tillföra utredningen utan att för den skull vara misstänkta för mordet. Det fanns ett uppenbart problem att få fram vem/vilka som kunde ha varit på, eller i närheten av, mordplatsen utan att för den sakens skull anses vara misstänkt/a.

Det är inte säkert att JO gör samma tolkning. Rolf Sandberg:”Lagstiftningen är inte gjord efter att barn är gärningsmän i grova brott. Lagstiftningen är gjord utifrån att barn snattat, begår en skadegörelse eller misshandel som värst. Det är inte alltför väsentligt för samhället att veta vem som gjorde det, om det var barnet, så länge det tyder på att det var barnen, är samhället nöjt. Men när det gäller mord, då håller inte lagstiftningen. JO kanske tycker det, men det gör inte jag”.

Ett av de konkreta problemen i Kevin-fallet blev: Hur skulle man kunna säkra bevis om barnen överfördes från förundersökningen till en § 31 LUL-utredning? Man tog fingeravtryck på många av barnen som förekom i förundersökningen. Några av fingeravtrycken behövde göras om då de blev för dåliga. En utredning enligt LUL hade då inletts mot två pojkar, 13 och 14 år. Man får inte ta fingeravtryck enligt regelverket i LUL. Man skulle alltså inte längre kunna stärka misstankarna mot pojkarna eller rentvå dem med hjälp av fingeravtryck. Åklagaren begärde att hos Tingsrätten få utföra telefonavlyssning av de två pojkarna, vilket inte heller är tillåtet enligt LUL. Tingsrätten godkände hans begäran. Detta har varit föremål för granskning. Åtal väcktes i februari 2000 mot den numera pensionerade åklagaren, som väntas dömas till böter. Med gällande lagstiftning väntas även domstolens ordförande fällas, eftersom han godkände åklagarens begäran om telefonavlyssning.

["Jag var med när Kevin dödades", Expressen, 1989-09-04]

12 årig pojke berättar för polisen

ARVIKA Polisen vet nu vem som mördade 4-årige Kevin. Motivet är känt och det finns vittnen och viss teknisk bevisning. I går berättade en pojke i 12-årsåldern att han var med när Arvikapojken misshandlades till döds.

Mordet på Kevin togs i går upp av TV 3:s "Efterlyst". Expressen såg programmet med Kevins familj.

-- Jag hoppas innerligt att de som har uppgifter om vad som hände Kevin berättar vad de vet för polisen, vädjar Kevins mormor Monica Hjalmarsson.

För tolv dagar sedan avslöjade Expressen polisens huvudspår: att 4-årige Kevin blev dödad av andra barn.

Förundersökningsledaren Rolf Sandberg bekräftade i går kväll uppgiften.

Under ett förhör i går eftermiddag erkände en pojke i 12-årsåldern delvis delaktighet i mordet.


_Viktigt att fria_

Polisen vet att flera barn var tillsammans med Kevin under den tragiska kvällen. Ett huvudvittne har lämnat detaljerade uppgifter om hur han dödades och om vilka som var med.

I utredningen förekommer många barn, inget av dem över 15 år.

Polisen vill till varje pris klarlägga varje enskilt barns roll i dödsmisshandeln.

-- Det värsta som kan hända är att någon som bara var åskådare felaktigt stämplas som mördare. Det är en tung börda att leva med resten av livet, säger en polisman.


_Tiden arbetar för oss_

I förhören med barnen, som hålls i närvaro av barnpsykolog, går förhörsledarna ytterst försiktigt fram. Man hoppas att ett erkännande ska "värka fram".

-- Tiden arbetar för oss. Normalt sett är det tvärtom i en mordutredning, säger kommisarie Rolf Sandberg.

Utredningen har försvårats av att vissa utpekade barn, med stöd av anhöriga, vägrat att berätta sanningen.

-- Föräldrarna är rädda för vad som ska hända om sanningen kommer fram. Det kan jag förstå, fortsätter polismannen.

-- För dessa familjer väntar en social katastrof. De måste flytta från Arvika.

[//]

var det inte en av bröderna som kom hem med blöta byxben? Hittade dom Kevin i vatten?

Nej, det är en efterhandskonstruktion från polisen som de tryckte på familjen för att de så gärna ville binda barnen till platsen. Men enligt den tekniska bevisningen så har Kevin aldrig legat i vattnet.

Ok...