22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg (2017-05-22)

När pratade du med mamman?

Förövrigt håller jag med dig.
Jag tror inte att det är ngt skumt med föräldrarna o pappans "plumpa" ordval, är inte heller konstiga i den situation han är i.

[quote=daikirai|61250866]Det är jag mycket väl medveten om. Men bara för mamman har haft kontakt med henne betyder det inte att hon finns på riktigt. Det jag menar är att tågkvinnan kanske bara är påhittad.[/QUOT

Ingenting i det här försvinnandet faller inom rimlighetens gränser.
Jag vet inte om någonting stämmer med försvinnandet!

Vissa uppgifter hålls hemliga och andra ändras.

Den 12 juli .

Det började med att jag tipsade henne på messenger om Eskilstunatjejjen I*m*, då blev hon undrandes varför jag nämner henne, och ville veta vad jag hade för riktig observation omkring denne person vs.Patrik.
Jag beskrev att några hade trott sig se Patrik i Eskilstuna, och det var just i närheten utav V**
*vägen där den flickan bor +att han såg rätt nöjd ut (om det nu var han).

I vilket fall ville hon ha numret till de personerna som tyckts sig sett honom,men jag hade ju inte dem, så då gav jag mitt (tänkte att det är lite shysstare än att sitta och skriva,när det gãller en människa som försvunnit.
Att prata med henne gjorde att man faktiskt skämdes över sina små idee'r man bollat med.Hon var/är ju utom sig av oro.
Hon frågade om jag verkligen hade någon RIKTIG observation att förmedla som kunde ge en fingervisning om var de kunde finna Patrik.
Och det kunde jag ju inte, jag blev tyst och insåg att jag faktiskt bara störde henne i hennes sorg och oro med mina "inte egentligen veta någonting viktigt ", och det var otroligt svårt att få ur mig ord som "lycka till "och liknande, så jag sa att jag var ledsen för hennes skull och sen adjö.
Det samtalet kändes ända in i själen , stackars mamman .

Det lär leva i ett helvete.
Hoppas att han hittas oavsett..

En annan sak som är jobbig är ju att man tänker att ;
Medans vi sitter och skriver än hit och en dit, kanske han håller på att dö.
Uttorkad, hungrandes, kanske skadad , kanske instãngd någonstans,med vetskap om att han kommer dö....
den dödsångesten,är inte den här musikaliske shyssta killen ett uns befogad att ha
.
Så att sitta inne här och skriva medans det kanske händer honom just nu, gör mig illa till mods.

Jag skãms t.o.m.

Måste nog ta mig till Hallsberg,även om allt kanske redan är försent.
Men just för att visa medkänsla för Patrik, som person.

Eva!
När Du talade med mamman kunde Du ju ha frågat henne om allt Du frågat här!
Jag skämtar ALDRIG seriöst!
Antingen skämtar jag eller är seriös!

Jo jag vet, men en av de gånger jag faktiskt blev tyst (händer knappt aldrig), var när jag lyssnade på hennes sorg,fanns ingen rim och reson i att fråga något,.när en mãnniska är så ledsen. Man fylldes av respekt och ville inte störa.
I det läget kände jag hur fjuttig jag är i en sådan här allvarlig händelse. (Min egen uppfattning om mig själv) Hon sa inget illa om mig,hon var bara orolig och ledsen....


Du e bra,vet att du är klok och seriös,får dina kvickheter ibland,men vi behöver muntras upp ibland när allt är så svårt känslomässigt...😇

Har läst hela tråden, och hundratals trådar därtill här inne, och detta blir mitt första inlägg.
Vågar mig på att kommentera gällande denna tråd att det är en hel del som borde höra hemma i konspirationsforumet, kanske behövs även en ny underkategori: rasistiska konspirationsteorier.


Med det sagt så verkar väldigt många i tråden ha svårt att förstå och ta in hur en människa i depressivt tillstånd kan handla och tänka, och hur detta kan manifesteras utåt. Med denna okunskap så avfärdas sedan hela scenarion och vidare skapas trådsanningar och fakta förvrängs.

Exempel (ej ordagranna citeringar, utan tolkningar av inläggen):
Tolkningen “Patrik såg målmedveten ut” görs om till att Patrik inte kan ha/haft en psykos.
Tolkningen att ryggsäcken slängts över diket av någon annan än P, för att ingen människa vill bli blöt om fötterna, ses som fakta.

Jag själv erfarenhet av suicida tankar och självmordsförsök, och då även ett som har många likheter med den teori om att Patrik tagit sitt liv.

Att gå av tåget på fel station
Detta har hänt mig flertalet ggr. Det har ibland handlat om ren panikattack, men också vissa gånger om att "förstöra för mig själv".
Alltså, när allt bara är mörkt, skit och ångesten är stor; göra något drastiskt impulsivt som förstärker mörkret. Detta för att "orka" ta sitt liv. En förstör för sig själv. Detta är dessutom vanligt inom vissa psykiatriska diagnoser. Speciellt hos de som känner stor skuld och empati för anhöriga och därför "hindras" från att ta sitt liv. Återkommer till detta om att “förstöra för sig själv” längre ned.

Jag har också gått av tåg pga ångest och panik, som nämnt.
Detta kan snabbt kännas som ett misslyckande vilket iaf för mig kan ge olika konsekvenser beroende på mitt mående. I mina mest depressiva tillstånd är detta nog förödande för att risken för suicida tankar ska öka markant.

Vidare från min egna erfarenhet:
Jag skulle hem till en familjemedlem. En som tyvärr visade väldigt lite (eller felaktigt snarare) stöd för mig och min mentala ohälsa. Jag åkte buss men sket i (eller snarare var oförmögen) att gå av där jag skulle. Skickade ett mess med en lögn om att jag missat bussen och tänkte ta en senare. Åkte istället till ändhållplatsen. Hängde kvar en stund på busshållsplatsen tills alla passagerare försvunnit inom synhåll och bussen åkt. Stället hade jag aldrig tidigare varit på. Jag började gå mot det till synes mest ödsliga hållet. Detta är över en åker, mot ett skogsparti. Åkern hade låga grödor och jag kom till ett parti med diken och vatten som jag bara går rakt över, detta trots att jag blir genomblöt och lerig om skorna/benen. Observera detta sistnämnda, då någon/några i tråden bestämt hävdat att ingen människa gör så.

Åkern var inte helt platt och jag kommer till ett parti som är helt undangömt iom lutningen, samt där var en stor sten och därför ett avbrott i åkergrödorna och det växte istället högre sly där. Där valde jag att stanna. Tankarna var att jag inte ville gå in i skogen iom där kan det finnas promenadstråk jag inte känner till och därför kanske heller inte den ödslighet jag önskade just då. Här försökte jag sedan ta mitt liv med tanken att jag ska lyckas med det.
Jag lever ju uppenbarligen idag, så långt fattar ni att jag inte lyckades. Men detaljerna kring det har inget att tillföra Patriks försvinnande.

Skillnaden i detta scenario för mig, kontra många andra av mina scenarion, är att när jag väl slår mig ner så har jag bestämt mig för att avsluta mitt liv. Många ggr tidigare, och även efter det, har jag vandrat långt men inte nått den gränsen där jag till 100% bestämt mig att avsluta mitt liv. Dessa gånger kan jag alltså inte riktigt förmå mig; för finns där ändå en önskan om att inte vilja dö, även om de suicida tankarna är starka.
Dock så kommer jag ju alltid tillbaka till civilisation och mina anhöriga efter dessa gånger och/eller börjar bete mig underligt i sms till polare så att nån iaf hämtar upp mig till slut. Jag försvinner ju inte spårlöst, även om skammen är enormt stor.

Vill även peka på följande:
1. att jag inom båda dessa scenarion har slängt/lämnat/tappat vissa av mina tillhörigheter och inte brytt mig om det. Detta handlade också för mig om att dels "förstöra för mig själv”, som jag skrev inledningsvis. Lämna sådant som är viktigt oavsett om jag helt bestämt mig för att dö eller ej. Tänker att det kan (notera kan, för vi vet inget om Patriks innersta tankar) ha varit en helt naturlig grej att självmant lämna sin väska med dator trots (eller snarare just för) att den innehåller mkt värdefulla saker utifrån sina egna värderingar (egenskapad musik osv).

2. att jag utåt sett betett mig helt "normalt". Är övertygad om att alla främlingar som såg mig, och alla kameror som fångat mig, visat en person som vilken annan som helst, som inte har några synliga tecken på att må dåligt.
Detta kommer för mig själv dels av en skam över att må så dåligt/vara så värdelös att jag inte ens klarar av att sitta på ett kollektivt färdmedel som alla andra, och dels för att jag inte vill väcka någon misstanke och behöva vara med om att någon hindrar en eller ringer snuten. Att få va ifred med min ångest är motivet helt enkelt.

Sidenote:
Långt första inlägg, lär väl bli bashad för det. Får se om jag pallar få ihop ytterligare ett inlägg om anhörigas reaktioner. Kan vara nyttigt att visa på andra verklighetsbaserade perspektiv som inte behöver göra att en väljer att tro på mordkonspirationer som första bästa teori. På återhörande.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva efter dina rader.

Starkt av dig att skriva dem iaf o bra att få ditt synsätt. Jag håller med dig om det mesta, för att inte säga allt. Det är inte alltid man kan se en persons mående på utsidan.

Men.. Vad menar du med "rasistiska konspirationsteorier" i denna tråd..?

Tack Varf0rd0d0 ! Detta behövde jag läsa för att kunna förstå och respektera.

Tack för ett riktigt bra inlägg!

Är det inte du som brukar säga att man inte ska krångla till det?
(kunde inte hålla mig, det är väl din favorit emoji? )


1. "Mobiltelefonen hade inte heller visat livstecken. Jag förmodar att den inte fanns i någon av väskorna då ingenting har sagts om att den är undersökt."

Väskorna är naturligtvis undersökta och mobilen är inte upphittad
http://www.na.se/orebro-lan/hallsberg/letar-i-snariga-skogar-efter-patrik-tionde-sokinsatsen-i-gang

2. "Sammantaget så ger det vid handen att något hände P någon gång mellan det att han klev av tåget och att ryggsäcken hittades."

Hänger inte riktigt med i ditt resonemang där. Hänger det ihop med att mobilen inte visat livstecken, eller hur drar du den slutsatsen att något hände P just mellan tåget och ryggsäcken?
Det kan finnas flera anledningar till att telefonen inte kopplats upp mot någon mast efter det att han klev av tåget.
- att han fick batteritorsk ( vad jag personligen tror mest på)
- att den blivit förstörd (av honom själv eller av annan anledning)
Vet inte hur långt det är mellan mastarna vid stationen, men tänker att i centrala Hallsberg borde det finnas ganska många. Om telefonen hade haft batteri eller fungerat, borde någon ytterligare uppkoppling mot annan mast visat Patriks rörelser mot platsen där Patriks väskor hittats skett.

Det får mig att tänka att telefonen på något sätt blivit urladdad eller möjligen förstörd ganska direkt efter det han har klivit av och lämnat stationen.
Detta är mitt på dagen. Varför skulle telefonen sluta koppla upp sig direkt efter att Patrik lämnat tåget? Förstörd direkt i bilen? Varför skulle Patrik inte då försöka lämna bilen? Om den kastats ut ur bilen nära stationen? Borde den då inte hittats?
Om han vill gömma sig? Tagit ut simkortet? Möjligt.

3."Mycket talar i mina ögon för att P klev in i ett fordon vid järnvägsstationen i Hallsberg."

Vad? Vilket mycket? Finns väl inget som tyder på det.
Att hundarna inte fick upp spår? Att mobilen inte använts sedan tåget? Att inga säkra vittnen finns? Allt detta kan hända ändå. Trots allt är det en järnvägsstation och att man ska komma ihåg en person som ser ut som vem som helst dragandes på en rullväska flera dagar efter är inte något man kan begära.

3. "Om P är förvirrad så betyder det inte automatiskt att han slutar att använda sitt bankkort, han måste ha mat för att överleva. [i]Om han söker sig hemåt så har han nytta av sin mobiltelefon,"

Nej, det betyder det inte. Men det kan det också göra. Han kan absolut hamnat i en sådant läge att han glömt att tänka på att ladda mobil och kontantkort. Att han sedan inte använder varken kontokort, mobil eller hittar för att han är i ett tillstånd som gör att man inte fungerar normalt.

Allt detta kan bero på att Patrik tagit livet av sig. Antingen pga förvirring eller depression eller en kombination av båda. Han kan ha gjort ett medvetet val- att han struntade i att ladda, fylla på kort.

4."Den som fortfarande tror att P lider av en psykos och försöker att ta sig hem är bra naiv."

Det är väl inte så många som tror det. Ännu har ju inte en enda bild, en enda observation gjorts som lett till att Patrik hittats.

5. "Jag tror att någon fick P att kliva av tåget där och då, och att denna någon vet vem som plockade upp P vid järnvägsstationen. Känner sannolikt också till vad som hände med P och var han finns just nu."

Och vem skulle det vara? Vän? Nyfunnen älskare? Föräldrarna? Vad har hänt Patrik tänker du? Mördad? Gömmer sig?

- Om mördad, varför lämna spåret, väskorna? Varför inte ta med dom och dumpa dom i vattnet, var som helst men inte på plats där man plockat upp någon.

- Föräldrarna? I maskopi med varandra? Den andra sonen- skulle han inte märkt att föräldrarna är borta? Mastuppkopplingar skulle avslöja dem. Antingen när mamman pratade med Patrik på tåget. Då måste det ju setts att Patrik pratade med henne och att de inte var uppkopplade på samma mast. Eller skulle han ha väntat på dem? Utan att märkas? Och varför skulle de vara så dumma att de slängde ut väskorna?

- Vän, nyfunnen vän? Gömmer sig? Varför inte höra av sig till polis efter 2 månader? Låta polis och Missing People leta förgäves? Varför inte bara säga att Patrik önskar vara ifred, men lever? Vem betalar mat och husrum så här länge? Varför dumpa väskorna och dator?