Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
De säger inte ett smack om "faktiskt titelbruk" och det var inte heller syftet. Det finns massvis med teckningar med rent titelbruk, massvis teckningar med blandat niande och titelbruk samt massvis teckningar med rent ni-ande. (Samt givetvis duande och all möjligt annat.)
Jag valde två ur den senare kategorin för att illustrera att det liksom inte bara finns två alternativ att ständigt älta kring som många verkar tro.
A. Förr niade alla utom barn varandra och det ansågs superduperfint.
B. Förr var det fullkomligt otänkbart att nia annat än tjänstefolk och butiksbiträden
Nåja, tjänstefolk niades mycket sällan. De förnamnstilltalades, om de var kvinnor, och efternamnstilltalades om de var män - för det allra mesta.
Hursomhelst är det viktigaste argumentet mot tesen att
ni var väsentligt vanligare och mer accepterat än vad som hävdats i tråden hur
ni-förespråkarna uttrycker sig när de argumenterar för en
ni-reform. Då låter det sannerligen inte som om det redan vore accepterat att nia kors och tvärs - det är ju precis det man vill ändra på!
Citat:
Över- och medelklass reste även förr i tiden. De kunde också främmande språk. Det blir ju då ganska orimligt att tro att de var fullkomligt immuna mot påverkan från niandet i tyskan, franskan, ryskan osv.
Det fanns ett bildat trespråksideal under nittonhundratalets förra hälft i den svenska sociologiska borgerligheten, men det omfattade för det första definitivt inte ryska. I den mån ryskans niande påverkade svenskan torde det ha varit via Finland och finlandssvenskan, knappast direkt. Sedan kan man fråga sig i vilken utsträckning som engelskans
you-ande och tyskans
Sie-ande då uppfattades som
ni-ekvivalenter - det är ju bara franskan av de tre språken som ingick i den borgerliga bildningen som hade ett tilltal som helt stämde med svenskans
ni. Någon enhetlig utländsk påverkan i riktning mot accepterande av
ni kan knappast ha förelegat, även om
ni-förespråkare gärna hänvisar till utländskt bruk när de argumenterar för
ni-tilltal.