Botkyrka kommun erkänner: Vi har slängt Astrid Lindgrens "rasistiska" böcker

Det har jag svårt att tro, det är nog snarare förlaget som dansar polska på Karlstads torg så fort Saltkråkan vinkar med fingrarna, för att nu parafrasera majorskan på Ekeby. Nej, här handlar det om andra slags påtryckningar av moralisk eller snarare moraliserande karaktär, utifrån föreställningen att vissa symboler och teckensekvenser "skadar barn" och därför måste förbjudas. För inte kan Astrid ha velat skada barn? Bort det, och alltså ville hon "egentligen" ta bort ordet även om hon själv märkligt nog aldrig gjorde det. Så enfaldigt är resonemanget, och dess grumliga förutsättning är förstås text- och medieklassens självbelåtna föreställning att det är deras göranden och låtanden som gör världen bättre eller sämre, att det är de som har makten att inkludera och exkludera och skapa värde och mening. Men moral danas ju i familjen och i den privata sfären, sådana här offentliga åtbörder skapar bara ett enormt hyckleri i stil med viktorianernas om sexualiteten.

Ja det är märkligt. Eventuellt är det även något brott t.ex. trolöshet mot huvudman eller nåt liknande.
Biblioteken har antagligen nåt avtal där det står att de ska vårda kulturarvet och här gör de det rakt motsatta.

Med digitalisering av gamla böcker kan det bli mycket enkelt att söka på politiskt opassande ord i gammal litteratur och skicka dessa till återvinning som Botkyrka lite poetiskt kallar det när böckerna bränns och omvandlas till fjärrvärme.

Denna författarinnan sa en gång åt ett skinheads att han skulle sluta skinheadsa och skinnhuvet svarade att om hon säger så ska han göra det.

Att ge sig på denna författarinans böcker på grund av något skäl utan att anstränga sig för att de hamnar hos folk eller på ett antikvariat är ett mycket märkligt beslut och självklart undrar man vilka böcker de inte bränner.

Detta är inte lite Nordkorea. Svenska stormaktstiden var också djävla rasistiskt. Vi hatade de djävla danskarna bl.a utifrån ras. De var dumma smutsiga och allt annat fel och därav slaktade våra förfäder dom. Det är förmodligen fel att vi ens har kvar rapporter om detta enligt Botkyrka kommun. Bättre att slänga och bränna vår historia på bål! Detta är liksom varför folk idag har svårt att tyda historian då folk ibland för för sig att bränna den...

Det beror helt på hur gallringen går till.

Det är uppenbart olämpligt att köpa in en nyskriven bok där någons pappa beskrivs som negerkung. Däremot inte alls något problem att ha kvar en av Astrid Lindgrens böcker och kunna diskutera med barn hur ordet tas emot idag.

Så frågan är vilka böcker Botkyrka rensat ut. Astrid Lindgrens böcker är folkkära, har en stark tradition och ska finnas kvar, slitna böcker bör ersättas. Andra böcker som varken läses eller har relevant historia, bör kasseras. Slitna böcker ska förstås kasseras, och vid behov ersättas.

Din beskrivning med samla damm stämmer knappast med Astrid Lindgrens böcker eller Botkyrkas val av böcker att kassera.

Som i det gamla Sovjet där man hela tiden skrev om historieböckerna, retuscherade bort personer på gamla gruppfoton o.s.v..

En annan fånig sak: den där bibliotekarien verkar inte ha förstått begreppet "bokbål". Hon verkade tro, att bara de censurerade Pippi-böckerna förstördes på samma sätt som annat avfall och inte genom att bränna dem, så var det helt OK... Bibliotekarier är också en sådan yrkesgrupp som har janserat. De hade mycket mer bildning förr. Nu anställer bibliotekscheferna snarare personer som ska vara sociala och lättpratade och kunna hjälpa ungdomar när de spelar dataspel i biblioteket. (Har hört detta från mina vänner som är bibliotekarier.)

Haha, vad klantig du var nu.

Historia är en sak, litteratur en annan och litteraturhistoria en tredje. Blanda inte ihop.

A. Litteratur kan man bearbeta i all evighet, om man vill, precis som nu sker efter noga övervägande. Detta är inget nytt. Man ändrar språk, tar bort ålderdomliga uttryck eller sådant man inte längre tycker passar. Våra värderingar förändras över tid.

B. Litteraturhistorien kommer att innehålla berättelser om det vi nu ser.

C. Rasism är historia, både i böcker och i vardagligt liv i Sverige. Vakna, trötter.

Vid den tid Astrid skrev Pippi visste man inte att ordet neger var ett fullt ord. Ordet var en synonym med ordet svart person. Ordet neger betyder väl just svart. Det är i USA man gjorde ordet till ett fult ord "nigger". Jag visste inte att min svarta kompis tog illa upp när jag köpte negerbollar på 80-talet. Om någon tar illa upp, så byt ut orden i böckerna, men många är så lättkränkta nu för tiden. En författare sa att man inte kan säga knappnål utan någon enögd jävel blir förbannad. Vilket jag tycker stämmer. Inte är det rättvisst heller, jag tänker på när Järvheden blev totalmobbad i ett humorprogram för sitt färglösa utseende. Det var helt sjukt, men verkade ok i media sverige på 2000-talet.

A. Nej, i Sverige finns faktiskt en gräns på 70 år räknat ifrån författarens död, som man inte får göra något sådant. Och det tycker jag är bra. Nu hade tydligen Astrid överlåtit rätten på sin dotter att fatta sådana beslut innan hon dog. (Hoppas jag, för annars har förlaget faktiskt brutit mot lagen här.)

Hör du inte själv vad det är du säger, förresten? Det var ju precis det du beskriver, som de gjorde i det gamla Sovjet. Man skrev om historieböckerna hela tiden, och när en makthavare fallit i onåd så retuscherade man bort honom från gruppbilder. Är det så du vill ha det i Sverige?

I stället för att modernisera språket i gamla böcker, tycker jag för övrigt att vi ska lägga ner mer resurser på svenskundervisningen i skolan, så att barnen lär sig att läsa även äldre tiders litteratur. Annars tappar vi ju vår historia, vår förankring, vår connection med tidigare släkten - och de som ska komma med oss som skriver nu...

Kritiken mot utrensningen av Pippi på grund av språkbruk har fått kända pk-ister att gå i spinn. Behovet av att bortförklara och relativisera bokbrännandet verkar enormt. När Janne Josefsson kritiserade bokbrännandet i p1 sommar dröjde det inte länge innan Emanuel Karlsten skriver en kulurkrönika i GP om hur naturligt bokbrännandet är i största allmänhet och att böckerna sorterats ut för att de var slitna och skadade och att det definitivt inte är en historierevision.

http://www.gp.se/n%C3%B6je/kultur/pippis-h%C3%A5rda-p%C3%A4rmar-br%C3%A4nns-inte-ackompanjerade-av-naziflaggor-1.4445855

Man kan dock notera att Astrid Lindgren redan 1950, alltså bara två år efter utgivningen av Pippi Långstrump i Söderhavet, lät sin figur Kati uttrycka följande i boken Kati i Amerika:


Det är ju en skämtsam formulering som knappast låter sig uttolkas som ett författarinnans "ställningstagande" för eller emot användningen av ordet neger, men det är inte särskilt långsökt att uppfatta det som en drift med personer som är beskäftigt fixerade vid vilka ord som är förbjudna och inte. Hur som helst visar det att Astrid Lindgren redan "från början" var medveten om att ordet kunde uppfattas som känsligt – vilket också är tämligen självklart, eftersom hon som förlagsredaktör och "modernt" orienterad konstnär förstås hade full koll på tidens stämningar och trender. (Pippi-böckerna anknöt ju i många avseenden till 40-talets USA-inspirerade crazytradition och hade även en modernistisk illustratör, Ingrid Vang-Nyman.) Och ändå valde hon själv bevisligen både att använda och behålla ordet i alla Pippi-utgåvor, inklusive de sena film-/tv-manuskripten.

Visst kan det låta bestickande att man skall byta ut ord om någon tar illa upp, och upphovsrättsinnehavaren har förstås den juridiska rätten på sin sida. Och visst har man alltid bearbetat barn- och populärlitteratur utifrån tidens trender - det var t.o.m. långt vanligare förr, innan också den kunde började betraktas som "konst" med något slags integritet. Problemet för min del är att de opinionsgrupper som driver igenom förändringar som dessa knappast drivs av den kärlek och omsorg som de själva gärna vill tillskriva sig utan av maktambitioner, de vill att människors värde och tillvarons mening skall avgöras av huruvida man är "inkluderad" och "representerad" eller ej i de sammanhang som de själva har makt över.

Jag har också hört liknande. De vill ha sociala människor, inte kunniga och bildade som förr. Min kompis säger att det finns de som inte ens kan stava ordentligt, antingen pga dyslexi eller att man inte kan svenska språket för att man är invandrare, men är man social och "utåtriktad" får man jobbet. Men de kan inte söka upp en bok för de kan inte stava till titeln....

Ang Botkyrka-debatten. Det är svårt att rensa ut allt som kan uppfattas som rasism. Ska man börja rensa ut böcker som handlar om kärnfamiljen också för att barn i "regnbågsfamiljer" inte ska ta illa vid sig? Samtidigt blir jag trött på allt tal om bokbål och censur och vänstervridning. Visst Botkyrka gjorde ett misstag, de klantade sig ordentligt i mångkulturens namn. Samtidigt är det en massa rättshaverister där ute som tycker att "biblioteken censurerar" för att de inte köper in deras egenutgivna bok om invandringens baksida/elallergi/chem trails. Alltså jag pratar inte om Massutmaning (som jag vet att i stort sett alla bibliotek i Malmö köpte in) utan om folk som inte fattar att kommunal verksamhet har en begränsad budget och därför inte köper in.