Citat:
Ursprungligen postat av
Varangian
Jo, fast problemet är snarare vanlig hedonism är epikurism. Det är väldigt få svenskar som är epikuréer.
Jag tycker deras värderingar är applicerbara på majoriteten av svenskar.
Citat:
Epikurismens lära gör anspråk på att medföra lycka (eudaimonia)[15], njutning (hēdonē)[16], lugn i kropp och själ (ataraxia)[17], och frånvaro av smärta (aponia)[18]. Ataraxia ses som "vishetens slutgiltiga mål".[19]
Citat:
Epikurismen kan delas in i fyra grundläggande drag:
Man bör undvika det som skapar oro, som politik[29] och offentligt liv.[30] (I De Otio (On Leisure) av Seneca så citeras Epikuros enligt: "Den vise mannen deltar inte i politik, om det inte är av något särskilt tillfälle”.)[31]
Man bör leva i stillhet, bland sina vänner.[1] En epikuréansk maxim som passar in på detta motto är "Lev i skymundan!" eller "Lev gömd"[32][33]
Människan bör söka de ting som ger lust, men inte nöjesliv och tillfällig njutning, utan det livets goda som leder till varaktig lycka. Man bör alltså enligt epikurismen ha god kontroll över sina njutningar[34] ("njut - men med förnuft"[1]).
Frånvaron av smärta är det högsta goda.[1]
Vissa saker här stämmer ,men ändå inte. Vissa stämmer inte alls, vissa stämmer helt med hur många svenskar ser på saker och ting.
Okej, de är mer hedoniska, men de verkar delvis följa epikurismen.
Hedoniska är nog bättre, det har du absolut rätt i. Men de är verkligen inte stoiska. Historiskt må vi ha varit mer stoiska än epikuriska, nu känns vi däremot luta mer mot epikurismen, om man ska se de två skolorna som dualiteter.