Fått brev om skuld till privatperson ifrån Kronofogden

Jag tror den viktigaste frågan inte är juridisk. Det är om kravet är ställt för att jävlas eller inte. Kronofogdens inblandning tyder på det och därmed att det finns en strategi för att få tillbaka pengarna och samtidigt göra livet lite extra surt för TS. Om TS är skyldig att betala är det enklast att göra det och lämna ärendet bakom sig, livet går vidare.

Det är inte samma förutsättningar som i det fallet du länkade till.
Där var det en oklart varför transaktionen ägt rum och vad pengarna var ämnade till, plus att det var 1:a personen det gällde, dvs den som mottagit pengarna.

Det är sambon som mottagit pengarna. Sambon har sedan använt dem som kontantinsats.

1 - Att hon per automatik är skyldig att betala sin sambos skulder är osäkert. Var i lagen står det?

2 - Dessutom har de inte hanterats som ett lån. Det finns inga överenskommelser, skuldbrev eller krav om återbetalning. Det finns heller inga återbetalningar gjorda. Det anser jag är ett starkt skäl att det inte är ett lån.

Det är lika klart att det handlar om en efterkonstruktion av ex sambon för att få mer penagar eller hämnas.
Ska bli intressant att se hur domstolen dömer.

Förutsättningarna är väldigt liknande. Pengar har förts över. Ena parten hävdar att det är ett lån andra parten hävdar att det inte är det.
HD är väldigt tydliga i sitt utlåtande att om det råder tvekan om det skall ses som ett lån eller gåva så ligger bevisbördan på mottagaren.
Nu är inte ts en direkt mottagare men indirekt så är han det eftersom pengarna gick till handpenning till hans boende.


2) Att det inte hanterats som ett lån spelar ingen roll, det är det som HD beslutat om att när det råder tvekan, alltså vid avsaknad av gåvobrev, skuldbrev etc så ankommer det på mottagaren att bevisa att det var en gåva.
HDs dom var väldigt tydlig.
Din och min personliga åsikt är helt irrelevant eftersom det finns en väldigt tydlig praxis satt av HD.

Jag tycker snarare att det tvärt om är TS som verkar försöka slingra sig undan ett uppenbart lån.
Knappast vanligt att man får kontantinsatsen till ett hus i gåva.

Är summan över ett halvt basbelopp(och det lär det vara eftersom det är en kontantinsats på ett hus) så hade jag verkligen inte chansat med domstol om jag varit TS.

Rent moraliskt borde TS också betala. Är ju jävligt pissigt att tro ha en snäll sambo som ordnar med kontantinsats till schysst boende och sen bara skita i att betala tillbaka den delen när det tar slut.

Jag sitter själv i samma situation med min sambo där jag gick in med en mycket högre kontantinsats än henne när vi köpte bostad. I vårat fall har jag sett till att vi upprättat ett skuldebrev som garanterar att jag får tillbaka detta om det skulle ta slut i framtiden. Litar inte på fruntimmer fullt ut....

Kom flashback-eliten fram till något eller?

Det här är definitivt ett extremt svårt juridiskt fall som behöver gå vidare till HR för att vi vanliga dödliga ska veta vad ett lån är för något...

"Indirekt" låntagare.
Det här är nya begrepp som har tillkommit i juridiken.

En annan sak som skiljer från HD fallet är att pengarna använts till något. En anledning för HD var att i fall där pengar förs över av misstag är det upp till mottagaren att bevisa att den har rätt till dem.

Men så är det inte här. Här har givaren betalat något till en släkting för flera år sedan. Syftet är uppenbart. Det var för att stödja sin släkting med kontantinsats i en fastighet.

.
Det är konkludent handlande.
De har aldrig gjort något för att få tillbaka pengarna tidigare. Till skillnad från HD fallet där betalaren krävde tillbaka de inom kort.

Det har aldrig tidigare angets några villkor för återbetalning. Vare sig från släktingen eller ex-sambon.

Att komma efteråt och påstå att hon är skyldig i andra hand är absurs.

Kontaktinsatsen var ur hennes perspektiv vare sig ett lån eller en gåva.
Hon gick in i ett husköp med 50% av huslänet och ägde 50% av huslånet.
När hustet såldes betalade hon sin lån och fick 50% av vinsten.

Att sambon betalade insatsen var helt upp till honom.
Hon ingick ett avtal under de förutsättningarna att huset hade en grundplåt.
Om det var en skuld skulle det angivits.

Att släktingar kommer efter huset är sålt och ska pengar för att de köpt tapeter, klippt gräsmattan, och målat garaget är helt orelevant.

Tycker

Ett halvt basbelopp är 20-30.000 (beroende på)
Då kan man kräva exet på allt man lagt ut till huset. "Min mamma betalade för renoveringen, det var GIVETVIS ett län - för jag pengar" etc etc.

Avtal är avtal.

Det finns inget krav på att man skall ha krävt tillbaks lånet inom en viss tid(inom preskriptionstiden för en skuld vill säga) eller upprättat något låneavtal.
Råder det tvekan om det är ett lån eller gåva så är det upp till mottagaren att bevisa att det är ett gåva.
HDs dom är väldigt tydlig.

Utan något som helst bevis på att det var en gåva och med både utlånare och exsambo som påstår att det var ett lån så är det givet att domstolen kommer anse det vara ett lån.

Tveksamt, men i så fall ett lån till sambon. Inte till henne.

Varför sitter du i juridikforumet när du inte har den absolut blekaste jävla aningen om vad du pratar om? Hur pengarna har flyttats runt och till vilka konton är totalt irrelevant utan det är som alltid uppsåt och verkan som spelar roll.

Någon har fört över pengar, samma någon säger att det är ett lån, bevisbördan ligger då på TS att bevisa att det är en gåva då han haft personlig vinning och ingenting annat gäller oavsett vilket konto pengarna än kommit till.

Det är du som påstår att det var en gåva som behöver bevisa att det var en gåva.

Har du bevis på att det var en gåva? Om inte så var det lån.

Men fatta vilka konsekvenser det skulle få om folk per automatik blev skyldiga andra för att "de haft nytta av" någon annans pengar.

Man skulle kunna fakturera alla runt omkring sig och bevisbördan ligger på dem att bevisa att det inte är lån.

Ja nu är ju praxis så och har varit i 3år utan att folk börjat fakturera andra hej vilt.
En domstol kommer ändå givetvis göra en bedömning i varje enskilt fall och betänk också att en tvist inte har samma beviskrav som i brottmål och att vi har fri bevisprövning i Sverige.

Det är inte så att man måste hosta upp 100% bevisning, det kan räcka med att givaren har en tidigare historik av liknande gåvor för att domstolen skall bedöma att det varit en gåva.
Om man fått 30-40k av någon och denna personen råkar vara en multimiljonär som regelbundet ger sådana gåvor så är det sannolikt att en domstol skulle anse att det varit en gåva.
Är personen däremot en vanlig Svensson och de 30-40k man fick var allt personen hade sparat så är det inte speciellt sannolikt att det varit en gåva och då behöver man kunna styrka att det faktiskt var en gåva och inte ett lån som är väldigt mycket mer sannolikt.

Domstolen kommer ta alla omständigheter i beaktande men om det inte finns något som talar för eller emot gåva/lå¨n så är utgångspunkten att det är ett lån.