Stephen King

Christine har jag inte läst, men personligen tyckte jag att ''Staden som försvann'' (''Salem's lot'') var lite av en besvikelse. Ingen dålig bok, men definitivt inte en av mina favoriter. ''Jurtjyrkogården'' ser jag som en av Kings mörkaste berättelser. Mina favoriter är - och kommer troligtvis alltid att vara - 1) ''Pestens tid'', 2) ''Det'' och 3) ''Varsel''. Jag läser ständigt nya böcker av King, men även om jag har gillat många av dem, så har jag ännu inte läst någon, som jag har gillat så mycket att den kan peta ner någon av ovan nämnda från min topp 3-lista.

Citerar ett mer än sex månader gammalt inlägg av mig själv. Lade ner ''Drakens ögon'' någon gång i augusti 2016, tog upp den igen för några dagar sedan och läste snabbt ut hela boken. Jag måste ha varit på fel humör då eller så var den andra halvan av boken bättre; då kändes den trög att läsa, men som jag nämner i det citerade inlägget sviktade min läslust under hösten (har dock återupptagit läsningen och läst både King, Camus, facklitteratur inom psykologi och annat intressant under det här årets första sex månader), nu uppskattade jag den mycket mer och visst - King anstränger sig för att anpassa språket och berättarstilen efter ''någon sorts stereotyp bild av hur en saga skall berättas'', men jag gillade den ändå.

Intressant också att personen som han skrev den för - sin dotter Naomi - och personerna till vilka den är tillägnad - Naomi King och Ben Straub - har fått två karaktärer döpta efter sig i boken.

Jag håller på att läsa ''Talismanen'' av Stephen King/Peter Straub just nu. Är ca 80 sidor in i boken och gillar den än så länge. Vissa saker känns igen från övriga King-böcker, bland annat att historien är berättad ur ett barns perspektiv (barndomen är ju ett återkommande inslag i Kings författarskap), parallella världar och ''Speedy'' Parker (som något politiskt inkorrekt, utgåvan från Legenda/Norstedts är från 80-talet, beskrivs som ''den gamle negern'' på baksidan av boken), som likt Dick Hallorann för Danny Torrance i ''Varsel'' fungerar som en äldre, vis och afroamerikansk vägledare för den unge pojken Jack. Osäker på vilka inslag i boken, som är typiska för Straub, då jag ej har läst någonting av honom tidigare.

Åsikter om boken, från er som har läst den?

Vad jag har lyckats luska fram så ska han vid ett tillfälle ha använt sig utav pseudonymen "John Swithen".

Som tidigare har nämnts, så skrev han ju under 60-talet och tidiga 70-talet (innan sitt stora genombrott) noveller för olika magasin och där bör han ju ha använt sig av pseudonymer. Jag kan tänka mig att dessa är rätt så svåridentifierbara/svåröverkomliga och riktiga rariteter, som vissa samlare skulle kunna tänka sig att betala en hel del för - då snackar vi inte om samma nivå av raritet som att hitta en sällsynt Legenda-utgåva från 80-talet på second hand. När jag googlar finner jag den här informationen om pseudonymen John Swithen:


http://stephenking.wikia.com/wiki/John_Swithen



https://en.wikipedia.org/wiki/The_Fifth_Quarter_(short_story)

Mer om ämnet: https://en.wikipedia.org/wiki/Stephen_King#Pseudonyms

Har nu läst klart De öde landen och tycker den nog varit bäst än så länge i serien, boken blev genast bättre när de kom in till staden Lud. Ska imorgon eller till veckan påbörja magiker och glas men känner mig lite nedåt att jag får vänta (en?) hel bok innan dom är på tåget igen? (Blaine var det bästa med denna bok)


Om ni skulle göra en top lista på Det mörka tornet serien, hur skulle ni placera böckerna?

Har ni noterat att King ofta har följande kombo av karaktärer i sina berättelser: Intelligent protagonist (som är den pådrivande) och ointelligent/naiv, men välmenande följeslagare (som är den passiva parten)? Inte sällan befinner de två sig på en resa tillsammans, där personlighetstyp 1 är ''ledaren.'' Ett exempel är Nick Andros och Tom Cullen i ''Pestens tid'', ett annat är Jack Sawyer och Varg i ''Talismanen'' (skriven tillsammans med Peter Straub), ett tredje är Peter, som blir falskt anklagad för sin fars mord och inlåst i ''Synålens'' torn och hans unge, naive bror Thomas (som i brist på egen förmåga att styra låter Flagg göra det bakom kulisserna) i ''Drakens ögon''. ''Blaze'' (FB) Stephen King är ännu ett exempel, fast där är rollerna omvända. Förlagan till den här kombon karaktärer är självklart tagen från Steinbecks ''Möss och människor'', en berättelse, som King själv erkänner att ''Blaze'' var en sorts efterapning av.

3,2,4,7,6,5

Del ett får inte vara med på listan då den mest kändes som ett intro.

De flesta verkar säga 3an som bäst, men jag vet inte ännu.. Det är (för mig) som den verkligen tar fart senare i boken..

Läste klart magiker och glas igår och oj, den var riktigt riktigt bra. Blev ganska tom efteråt.

Skall läsa the Stand nu är tanken.

Riktigt bra bok. Var länge sedan jag läste den, och även om jag tyckte mycket om den så tyckte jag samtidigt att den var för lång.

Har precis läst ut Rage, har ni inte läst den så gör det.