Jag tror att den person som Christer K såg sprang österut in på någon av park-vägarna på kartan
https://www.google.se/maps/@59.3377118,18.0644076,3a,75y,58.59h,68.06t/data=!3m6!1e1!3m4!1ssHv7i1Rgt3c-ln9Qu7Zbtw!2e0!7i13312!8i6656
där Döbelsgatan övergår i Malmskillnadsgatan precis innan brandstationen.
Christer K:s berättelse. SOU 1999:88 sid 777:
Men det kan ändå ha varit den person som Claes Brewitz såg springa på Döbelnsgatan närmare Rådmansgatan.
https://www.google.se/maps/@59.3377118,18.0644076,3a,75y,58.59h,68.06t/data=!3m6!1e1!3m4!1ssHv7i1Rgt3c-ln9Qu7Zbtw!2e0!7i13312!8i6656
där Döbelsgatan övergår i Malmskillnadsgatan precis innan brandstationen.
Christer K:s berättelse. SOU 1999:88 sid 777:
Christer K berättade i huvudsak följande.
Fredagen den 28 februari 1986 hade hans hustru, tillsammans med
deras dotter, rest bort för att besöka sin mor. Christer K var således
ensam över helgen. Han hade på kvällen tagit bilen och farit in till
Stockholm från den förort där han bodde. Inne i Stockholm hade han
åkt Birger Jarlsgatan norrut, tagit av Rådmansgatan västerut och fortsatt
Döbelnsgatan i sydlig riktning vidare mot Malmskillnadsgatan.
Efter Johannes kyrka, vid brandstationen, fick Christer K göra en
kraftig inbromsning framför en man som sprang ut i gatan framför
bilen. Mannen halkade till och blev stående framför Christer K:s bil.
De tittade på varandra fem till tio sekunder. Christer K kunde se
mannens ansikte väl. Christer K uppfattade vidare att mannen i sin
högra hand höll ett pistolliknande föremål. Han uppgav sig vara rätt
säker på att det var fråga om en revolver. Beträffande klockslaget för
sin egen iakttagelse kunde han inte ange det närmare än till ungefär 23-
24 på kvällen.
Den man Christer K iakttagit fortsatte därefter springande över
gatan, med en lätt hälta på vänster ben, vidare på trottoaren i Christer
K:s färdriktning och sedan till vänster ned i vad Christer K genomgående
beskrev som ”gränden”. Efter incidenten hade Christer K rullat
framåt en bit, sett mannen springa österut mitt i gränden och sedan kört
raka vägen hem. Christer K såg ingen annan på platsen.
Beträffande mannens utseende hade Christer K särskilt fäst sig vid
dennes stirrande blick när de tittade på varandra; han hade fått för sig
att mannen var knarkare. Ansiktet i övrigt beskrev han som uthugget i
trä, med kraftiga drag och en ganska fyrkantig haka. Mannen bar inte
glasögon och Christer K hade inget minne av någon mustasch. Mannen
var 180 cm lång eller något däröver och i fyrtioårsåldern. Överkroppen
hade gett ett kraftigt intryck, men inte underkropppen. Christer K visste
dock inte om detta berodde på den jacka mannen bar. Han beskrev
denna som någon form av täckjacka, mörkblå till färgen. Den var
knäppt. Mannen hade även haft en mörkblå, stickad mössa. Byxor och
Döbelnsgatan övergår, via en s-kurva, i Malmskillnadsgatan just efter
Johannes kyrka, sett från den riktning vari Christer K färdades. Där
Malmskillnadsgatan börjar ligger en brandstation. Direkt efter detta kvarter
ansluter Tunnelgatans trappor och David Bagares gata till Malmskillnadsgatan
från västlig respektive ostlig riktning. – Det är något oklart exakt var
Christer K fick bromsa in; brandstationen ligger en bit från Tunnelgatan.
RÅ skrev i resningsansökan att E (dvs. Christer K) sade sig ha sett en
revolver, medan HD i resningsbeslutet refererade motsvarande iakttagelse så
att E sett ”ett pistolliknande föremål. Det senare synes av dokumentationen att
döma vara mer korrekt; vad Christer K sade sig ha sett var just ”ett
pistolliknande föremål”. Att det rörde sig om en pistol/revolver var ett antagande
från Christer K:s sida. – Christer K gjorde under förhören inte någon åtskillnad
mellan termerna pistol och revolver, men väl mellan begreppen och därvid
framgår att det han trodde sig ha sett var en revolver. Det framgick vidare att
Christer K hade provskjutit med revolver, vilket även belades via förhör med
den vars vapen Christer K provskjutit (se nedan).
Skor hade han inget minne av. Mannen bar handskar, varvid han i högra
handen hade det föremål, som Christer K tyckte såg ut som ett skjutvapen.
Christer K var helt säker på att han gjort sin iakttagelse på mordkvällen.
Han mindes det på grund av att hustrun och dottern denna helg
hade rest bort. Dagen efter hade han hört om mordet och då upptäckt att
händelseförloppet stämde precis överens med det han sett. Senare hörde
han om när mordet begåtts och den troliga flyktvägen och detta stämde
också.
Att det var Christer P han hade sett fick han klart för sig när det
publicerades bilder på denne. Han kände sig då helt säker. Han nämnde
i det sammanhanget att han var van vid att iaktta och komma ihåg
detaljer, eftersom han ägnat sig mycket åt fågelskådning.
Skälet till att han inte hade hört av sig till polisen var att han var
rädd. Han insåg att han antagligen sett mördaren och att denne sett
honom. Hans uppfattning var också att mannen kunde ha noterat bilnumret.
Han hade dock funderat på att ringa polisen många gånger,
”jag har suttit med telefonluren i handen många gånger, men inte vågat
ringt”. I ett senare förhör hänvisade han till sin rädsla, men nämnde inte
bilnumret, däremot att han i nuläget var mycket rädd för att pressen
skulle få tag i det han sagt.
Han hade aldrig berättat om sin iakttagelse för någon, inte heller för
sin dåvarande fru.
I ett andra förhör uppgav Christer K att mannen måste ha kommit
från Tunnelgatan. Han kunde inte vara hundra procent säker på detta,
”men det fanns liksom ingen annanstans att komma från”. Tillfrågad
om han inte känt till belöningen och, underförstått, om inte denna borde
ha påverkat honom att trots rädslan närma sig polisen, svarade han på
ett sätt som gav intryck av att han inte tänkt i de banorna.
Hur uppgifterna kom till PU:s kännedom. Christer K tog kontakt med
polisen den 11 maj 1997, då han vid midnatt ringde till stationsbefälet
Torgny W vid Norrmalmspolisen. Han ringde anonymt. Torgny W
uppfattade de uppgifter som lämnades som viktiga och upprättade
omgående ett spaningsuppslag med detaljerad information och åtskilliga
citat. Av detta framgår att Torgny W inte uppfattat Christer K
som helt redig. Det första samtalet varade 20 minuter. Under detta
lämnade Christer K ett telefonnummer och uppgav sitt personnummer
men inte sitt namn. Kort efter det att detta samtal avslutats, ringde han
igen, och sade då vad han hette.
Christer K hördes därefter av PU vid två tillfällen, i maj och juni
1997. Vid det senare förhöret medverkade även förundersöknings
780 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88
ledaren Jan Danielsson. Dessemellan företogs en s.k. vallning i de
kvarter där Christer K gjort sina iakttagelser.
Kontrollförhör. Förhörsledaren informerade Christer K om att man i
hans yrkeskår var skeptisk till uppgifter som kommer in sent. Han hade
även frågat Christer K om denne kunde hänvisa till personer som kunde
bekräfta hans trovärdighet. Christer K kunde inte direkt komma på
någon, men nämnde en psykolog hos vilken han gått i behandling. Det
framgick att Christer K hade dömts för rattfylleri och att polisen hade
beslagtagit jaktvapen som han innehade.
Christer K:s trovärdighet kontrollerades genom förhör med personer
i hans närhet.
Stefan S hördes i maj 1997 och bekräftade att de på det sätt Christer
K uppgivit hade provskjutit vapen som Stefan S hade haft tillgång till i
sitt arbete vid en vapenfirma. Han var osäker på när detta skedde, men
det var troligen efter mordet på Olof Palme. De hade provskjutit vid
flera tillfällen. Han ombads även beskriva Christer K som person och
gav därvid en positiv bild av denne, bl.a. som socialt och psykiskt
stabil. – Stefan S åberopades i resningsansökan (”F”) till styrkande av
Christer K:s trovärdighet.
Christer K:s tidigare hustru, de skildes 1991, hördes vid samma tid.
Hon bekräftade att hon och dottern varit bortresta den aktuella helgen.
Hon uppgav vidare att de inte hade talat särskilt mycket om mordet och
att Christer K aldrig nämnt någon iakttagelse han skulle ha gjort. Hon
gav en mycket positiv bild av sin f.d. make, som en trygg, snäll och
hjälpsam person. Det förekom inte att han överdrev eller fantiserade.
Tillfrågad trodde hon inte att han skulle lämna oriktiga uppgifter till
polisen, i vart fall inte såsom hon hade lärt känna honom.
Fredagen den 28 februari 1986 hade hans hustru, tillsammans med
deras dotter, rest bort för att besöka sin mor. Christer K var således
ensam över helgen. Han hade på kvällen tagit bilen och farit in till
Stockholm från den förort där han bodde. Inne i Stockholm hade han
åkt Birger Jarlsgatan norrut, tagit av Rådmansgatan västerut och fortsatt
Döbelnsgatan i sydlig riktning vidare mot Malmskillnadsgatan.
Efter Johannes kyrka, vid brandstationen, fick Christer K göra en
kraftig inbromsning framför en man som sprang ut i gatan framför
bilen. Mannen halkade till och blev stående framför Christer K:s bil.
De tittade på varandra fem till tio sekunder. Christer K kunde se
mannens ansikte väl. Christer K uppfattade vidare att mannen i sin
högra hand höll ett pistolliknande föremål. Han uppgav sig vara rätt
säker på att det var fråga om en revolver. Beträffande klockslaget för
sin egen iakttagelse kunde han inte ange det närmare än till ungefär 23-
24 på kvällen.
Den man Christer K iakttagit fortsatte därefter springande över
gatan, med en lätt hälta på vänster ben, vidare på trottoaren i Christer
K:s färdriktning och sedan till vänster ned i vad Christer K genomgående
beskrev som ”gränden”. Efter incidenten hade Christer K rullat
framåt en bit, sett mannen springa österut mitt i gränden och sedan kört
raka vägen hem. Christer K såg ingen annan på platsen.
Beträffande mannens utseende hade Christer K särskilt fäst sig vid
dennes stirrande blick när de tittade på varandra; han hade fått för sig
att mannen var knarkare. Ansiktet i övrigt beskrev han som uthugget i
trä, med kraftiga drag och en ganska fyrkantig haka. Mannen bar inte
glasögon och Christer K hade inget minne av någon mustasch. Mannen
var 180 cm lång eller något däröver och i fyrtioårsåldern. Överkroppen
hade gett ett kraftigt intryck, men inte underkropppen. Christer K visste
dock inte om detta berodde på den jacka mannen bar. Han beskrev
denna som någon form av täckjacka, mörkblå till färgen. Den var
knäppt. Mannen hade även haft en mörkblå, stickad mössa. Byxor och
Döbelnsgatan övergår, via en s-kurva, i Malmskillnadsgatan just efter
Johannes kyrka, sett från den riktning vari Christer K färdades. Där
Malmskillnadsgatan börjar ligger en brandstation. Direkt efter detta kvarter
ansluter Tunnelgatans trappor och David Bagares gata till Malmskillnadsgatan
från västlig respektive ostlig riktning. – Det är något oklart exakt var
Christer K fick bromsa in; brandstationen ligger en bit från Tunnelgatan.
RÅ skrev i resningsansökan att E (dvs. Christer K) sade sig ha sett en
revolver, medan HD i resningsbeslutet refererade motsvarande iakttagelse så
att E sett ”ett pistolliknande föremål. Det senare synes av dokumentationen att
döma vara mer korrekt; vad Christer K sade sig ha sett var just ”ett
pistolliknande föremål”. Att det rörde sig om en pistol/revolver var ett antagande
från Christer K:s sida. – Christer K gjorde under förhören inte någon åtskillnad
mellan termerna pistol och revolver, men väl mellan begreppen och därvid
framgår att det han trodde sig ha sett var en revolver. Det framgick vidare att
Christer K hade provskjutit med revolver, vilket även belades via förhör med
den vars vapen Christer K provskjutit (se nedan).
Skor hade han inget minne av. Mannen bar handskar, varvid han i högra
handen hade det föremål, som Christer K tyckte såg ut som ett skjutvapen.
Christer K var helt säker på att han gjort sin iakttagelse på mordkvällen.
Han mindes det på grund av att hustrun och dottern denna helg
hade rest bort. Dagen efter hade han hört om mordet och då upptäckt att
händelseförloppet stämde precis överens med det han sett. Senare hörde
han om när mordet begåtts och den troliga flyktvägen och detta stämde
också.
Att det var Christer P han hade sett fick han klart för sig när det
publicerades bilder på denne. Han kände sig då helt säker. Han nämnde
i det sammanhanget att han var van vid att iaktta och komma ihåg
detaljer, eftersom han ägnat sig mycket åt fågelskådning.
Skälet till att han inte hade hört av sig till polisen var att han var
rädd. Han insåg att han antagligen sett mördaren och att denne sett
honom. Hans uppfattning var också att mannen kunde ha noterat bilnumret.
Han hade dock funderat på att ringa polisen många gånger,
”jag har suttit med telefonluren i handen många gånger, men inte vågat
ringt”. I ett senare förhör hänvisade han till sin rädsla, men nämnde inte
bilnumret, däremot att han i nuläget var mycket rädd för att pressen
skulle få tag i det han sagt.
Han hade aldrig berättat om sin iakttagelse för någon, inte heller för
sin dåvarande fru.
I ett andra förhör uppgav Christer K att mannen måste ha kommit
från Tunnelgatan. Han kunde inte vara hundra procent säker på detta,
”men det fanns liksom ingen annanstans att komma från”. Tillfrågad
om han inte känt till belöningen och, underförstått, om inte denna borde
ha påverkat honom att trots rädslan närma sig polisen, svarade han på
ett sätt som gav intryck av att han inte tänkt i de banorna.
Hur uppgifterna kom till PU:s kännedom. Christer K tog kontakt med
polisen den 11 maj 1997, då han vid midnatt ringde till stationsbefälet
Torgny W vid Norrmalmspolisen. Han ringde anonymt. Torgny W
uppfattade de uppgifter som lämnades som viktiga och upprättade
omgående ett spaningsuppslag med detaljerad information och åtskilliga
citat. Av detta framgår att Torgny W inte uppfattat Christer K
som helt redig. Det första samtalet varade 20 minuter. Under detta
lämnade Christer K ett telefonnummer och uppgav sitt personnummer
men inte sitt namn. Kort efter det att detta samtal avslutats, ringde han
igen, och sade då vad han hette.
Christer K hördes därefter av PU vid två tillfällen, i maj och juni
1997. Vid det senare förhöret medverkade även förundersöknings
780 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88
ledaren Jan Danielsson. Dessemellan företogs en s.k. vallning i de
kvarter där Christer K gjort sina iakttagelser.
Kontrollförhör. Förhörsledaren informerade Christer K om att man i
hans yrkeskår var skeptisk till uppgifter som kommer in sent. Han hade
även frågat Christer K om denne kunde hänvisa till personer som kunde
bekräfta hans trovärdighet. Christer K kunde inte direkt komma på
någon, men nämnde en psykolog hos vilken han gått i behandling. Det
framgick att Christer K hade dömts för rattfylleri och att polisen hade
beslagtagit jaktvapen som han innehade.
Christer K:s trovärdighet kontrollerades genom förhör med personer
i hans närhet.
Stefan S hördes i maj 1997 och bekräftade att de på det sätt Christer
K uppgivit hade provskjutit vapen som Stefan S hade haft tillgång till i
sitt arbete vid en vapenfirma. Han var osäker på när detta skedde, men
det var troligen efter mordet på Olof Palme. De hade provskjutit vid
flera tillfällen. Han ombads även beskriva Christer K som person och
gav därvid en positiv bild av denne, bl.a. som socialt och psykiskt
stabil. – Stefan S åberopades i resningsansökan (”F”) till styrkande av
Christer K:s trovärdighet.
Christer K:s tidigare hustru, de skildes 1991, hördes vid samma tid.
Hon bekräftade att hon och dottern varit bortresta den aktuella helgen.
Hon uppgav vidare att de inte hade talat särskilt mycket om mordet och
att Christer K aldrig nämnt någon iakttagelse han skulle ha gjort. Hon
gav en mycket positiv bild av sin f.d. make, som en trygg, snäll och
hjälpsam person. Det förekom inte att han överdrev eller fantiserade.
Tillfrågad trodde hon inte att han skulle lämna oriktiga uppgifter till
polisen, i vart fall inte såsom hon hade lärt känna honom.
__________________
Senast redigerad av iesho 2017-07-04 kl. 12:00.
Senast redigerad av iesho 2017-07-04 kl. 12:00.
