Citat:
Ursprungligen postat av
HgF
Gud är en litterär gestalt som förekommer i kristendomens allmänna urkund Bibeln, där Gud är högsta hönset. Det mesta i Bibeln är författat och redigerat av en mängd skriftlärda, präster och religiösa ledare under en lång period för upp till flera tusen år sedan.
Ytterst är Gud och Bibeln uttryck för människans religiositet, en sannolikt evolutionär disposition, som finns i mer eller mindre hög grad hos alla människor. Detta - senare stycket - gäller förstås alla andra små och stora - utslocknade och levande religioner - som finns/har funnits på vår jord.
Religionens och Gudstrons status har stötts och blöts under historiens gång. Redan på 1700-talet lanserade David Hume (1711-1776), en idé som de flesta filosofer och sociologer såväl då som nu har anslutit sig till, där Gudstron har en psykologisk förklaring och att den har uppstått ur människans naturliga känslor. Då har vi gått varvet runt och är återigen framme vi religiositeten som en mental disposition, där man i modern tid har kommit fram till att vissa hormoner, inte minst endorfinerna kanske har ett finger med i spelet.
På det fetstilta.
Man kan fråga sig om alla klåparna som lanserat sina teorier om gudsfenomenet verkligen har tagit
hänsyn till alla parametrar som finns kring ämnet gud. Är det så enkelt att bara bortförklara allt
vad människor är med om som psykologiska fenomen? Visst, hjärnan ÄR komplicerad, men HUR
komplicerad är den egentligen? Om man ställer lite smarta följdfrågor på vissa fenomen, så kan man
förstå att de vetenskapliga svaren på gudsfenomenen är bristfälliga.
