Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Den enkla förklaringen är att när föräldrarna åkte till polisen med bröderna för att lämna vittnesmål så visste de inte tidpunkterna när kevin dog. Polisen meddelade inte sånt till allmänheten och detta var en vecka efteråt.
Så när polisen sätter igång förhören så berättar de inga tidpunkter och sedan kommer alla förhören igång med familjen som var på besök, då borde polisen fått hum om att familjerna åkte iväg för att fiska runt 17.50 eftersom de var vid macken 17.58.
Föräldrarna blir stressade när Robin berättar det han berättar och i det läget tänker man inte klart, att det enkla faktumet att de var och fiskade kl 18.00 tänker de inte på eftersom de får den förvillningen att Kevin dog mellan 17.00-18.00 vilket inte stämmer med temperaturmätningen som GW har påtalat.

Det man måste förstå i det här är hur det var utan facit på hand, i realtid 1998 visste ingen vilka tidpunkter Kevin dog, allt som fanns på bygden var rykten och det var via rykten bröderna fick för sig att de sett något.

Vad C hade sett på gården var äldre tonåringar i samspråk med Kevin, det var det C:s vittnesmål handlade om, att R gick in med ett vittnesmål om att han sett Kevin knivmördas var inte sant utan ett sätt att även han få uppmärksamhet på ett barns vis.

Att styvmamman tog det R sa för sant beror på att föräldrarna inte hade en susning om vilka tidpunkter dådet ägde rum och ingen visste heller hur Kevin dött eftersom det var total tystnad från polisens sida i och med att man på det sättet ska kunna få in relevanta vittnesuppgifter, eller få ett bra erkännande, om detaljerna är okända så är det bara mördaren som vet om detaljerna.

Enorm stress och press bryter ner en människa på bara några få dagar, där är den största anledningen till att föräldrarna handlade så som dom gjorde.

Jag tror nog att vi, med tanke på RS vidlyftiga förhållande till sanningen, ska ta det här med dagliga samtal från justitiedepartementet med en enormt stor skopa salt. Personligen tror jag det har mer med RS vilja att göra sig "märkvärdig" att göra.
Sedan ser jag inte heller poängen med att LGWP skulle ta upp detta i den krönika han skrev eller menar du att RS valde ut barnen framför 13-åringen utifrån order han fått från departementet om att inte sätta igång något "invandrarkrig"?

Du kanske har rätt där, och vi får nog aldrig veta vad telefonsamtalen egentligen handlade om. Och även om RS nu skulle ha uppfattat det som påtryckningar uppifrån så försvarar det ju ändå inte hans eget agerande.

Ok, men inte enligt Skatteverket som meddelade att han utvandrat 2005. Och jag ser att hans adress på ett av domstolshandlingarna 2012 så är han skriven i Norge.
Men Skatteverket kan för all del inte se vem som åker in och ut genom skogen från Arvika till Norge.
Inget konstigt direkt och han har svenskt medborgarskap. Hans register är rent i alla fall 5 år tillbaka i tiden i Sverige.
Sista adress enligt skatteverket r*pslagaregatan *=e.


Edit: Vi vet inte om just den 13 åringen våldtog 3 åringen. Det måste beläggas först anser jag.
Och jag rättar mig själv efter felaktig information om hans efternamn som inte alls är bytt. Han och hans syskon och pappa har alla samma efternamn.

Nej men visst blir man lite nyfiken på om det verkligen förekom några samtal. Där skulle kanske LGWP kunna bistå med information via några gamla kontakter på departementet.

Det går väldigt bra ihop med att Persson inte nämner det.
Jag har mycket svårt att tro att det initialt handlade om att styra utredningen, eller ens att utöva tryck på den. Jag tror det handlade om att vara proaktiv, försöka ligga före kvällstidningarna i hur utredningen fortlöpte, så man var någorlunda förberedd när kvällstidningarna (eller andra politiker i utspel) använde Kevins död som valfråga. Och det i sig är totalt galet. Valarbete ska inte bedrivas från departement, av departementsanställda. Valarbete ska ske från partikanslierna, med deras resurser.

Och hursom, min teori är att Sandberg inte pallade trycket från dessa samtal. Samtalen kanske med tiden ledde in på vad departementet var minst resp. mest rädda för? Eller så var det helt och hållet Sandberg som upplevde ett tryck bara av att behöva rapportera.

Kommer det något från Persson i frågan så är det nog en lögn, tyvärr. Återstår att Sandberg eller nån annan kan understödja att dessa samtal förekommit. Josefsson/SVT har tagit uppgifter för sann.

[Mordet på Kevin: Rapport mörklades av polisen, Journalisten, 2001-01-29]

Frilansjournalisten Nina Hjelmgren sa nej och hänvisade till upphovsrätten när Rikspolisstyrelsen, RPS, ville stryka ner hennes rapport om Kevinutredningen till oigenkännlighet.

Då gjorde RPS en kortversion där känslig kritik mot politiker och polismyndigheter inte fanns med. Men försöket att tysta ned den ursprungliga rapporten gavs upp sedan Expressen avslöjat dess innehåll.

Efter den mycket speciella polisutredningen om mordet på fyraårige Kevin i Arvika i augusti 1998, fick förundersökningsledaren Rolf Sandberg i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att göra en redovisning av utredningsarbetet.

Det som gjorde utredningen unik var att barn visade sig ha dödat Kevin.

Redovisningen skulle användas i polisutbildningen och som vägledning för andra polisdistrikt som kunde hamna i samma situation som kollegorna i Arvika.

Rolf Sandberg valde att anlita en professionell journalist för att skriva rapporten. Jobbet gick till Nina Hjelmgren i Uppsala som i december 1999 började arbetet tillsammans med Rolf Sandberg. Hon fick under sekretess full insyn i polisutredningen. Den 24 februari 2000 var rapporten klar. Rolf Sandberg och Nina Hjelmgren var överens om den slutliga lydelsen och den 65-sidiga texten lämnades över till RPS.

[//]

En månad gick och ingenting hände. Då anade Nina Hjelmgren oråd och postade ett exemplar av rapporten till Polisen i Värmland så att den skulle diarieföras.

– Jag ville försäkra mig om att den skulle bli offentlig någonstans, säger Nina Hjelmgren.

Intern kortversion

Många månader gick och ingenting hände. Men under hösten visade det sig finnas en intern kortversion av rapporten på bara tio sidor. Den var skriven med ett traditionellt rapportspråk och känsliga stycken hade utelämnats.

Ursprungsversionen syntes inte till och när Expressens Olle Eriksson försökte få ut den från polisen i Värmland var den inte ens diarieförd.

Nina Hjelmgren skrev brev till länspolischefen Rolf Kläppe och frågade varför. Nu började fler reportrar intressera sig för mörkläggningen.

Den 20 december frågade en reporter från Arvika Nyheter efter rapporten på Rikspolisstyrelsen och fick beskedet att det var ett arbetsmaterial som inte kunde lämnas ut.

Dagen därpå var Nina Hjelmgrens och Rolf Sandbergs ursprungsversion ”Kevin-fallet” en offentlig handling som kunde lämnas ut.
Båda beskeden gavs av polisöverintendent Harald Boström, chef för polisförvaltningsenheten vid RPS. Bakom svängningen låg två artiklar i Expressen om att skälet till mörkläggning var att justitiedepartementet kritiseras i rapporten. Den 21 december var rubriken ”Kevinmordet: Freivalds la sig i utredningen”. Dagen därpå: ”Unckel reagerar på hemlig rapport”.

– Redovisningen är ett arbetsmaterial men eftersom vi inte har något att dölja så har vi släppt den ändå. Det fanns ingen anledning till att vi skulle sitta i skottgluggen när vi inte behövde, säger Harald Boström.

Boström säger att RPS inte ställer sig bakom det som Nina Hjelmgren och Rolf Sandberg åstadkommit.

Varför?

– Både för skrivsättet och för det material som ingår i rapporten. Vi har inte tänkt oss det sätt som den är skriven på, säger Harald Boström.

Det beror inte på kritiken mot RPS och justitiedepartementet?

– Vi har ingenting emot kritik som för saken framåt, men till exempel kritiken mot justitiedepartementet gör inte det. Det kan också vara beröm. Den innehåller väl mycket beröm av den som fått i uppdrag att göra redovisningen, säger Harald Boström.


Använda i valrörelsen

I passusen om regeringen sägs att justitiedepartementet ringt Rolf Sandberg varje dag före valet och hört sig för om läget samt skickat en lista på frågor som Freivalds kunde fokusera på om hon skulle hålla tal om Kevinmordet. När valet var över slutade departementet ringa.

Sandbergs uppfattning var att regeringen var rädd att oppositionen skulle använda sig av händelsen i valrörelsen och ville vara förberedd. Den kritiken samt berömmet av Rolf Sandberg är alltså två saker som RPS vill stryka. Boström bekräftar också att det finns en omskriven version på tio sidor som han arbetar med och att RPS tänkt ge ut en sådan kortversion.

Journalisten har sett en sådan kortversion. Den innehåller inte ett ord av vad Nina Hjelmgren skrivit om justitiedepartementet eller om svårigheterna att samarbeta inom polisen eller att den inledande jakten på en pedofil berodde på att rättsläkaren feltolkat den termometersalva som användes när sjukhuset fastställde tidpunkten för dödsfallet.

När Nina Hjelmgren hänvisar till sin upphovsrätt handlar det inte om den ekonomiska rätten. Tvärtom vill hon att redovisningen ska spridas i sitt ursprungliga skick.

[//]

– De kan ju inte bara ta delar av det jag gjort när jag pratat med folk i ett visst sammanhang och använda det till något helt annat bara för att det ska passa deras syften, säger Nina Hjelmgren.

Harald Boström säger att han behöver ta hjälp av RPS jurister för att få veta om det finns en sådan upphovsrätt i det här fallet och vad den i så fall innebär.

– Antingen gäller den inte och då kommer det en kortare version eller så gäller den och då står inte RPS bakom rapporten. Men vem som helst kan begära att få ut den och läsa den själv, säger Harald Boström.

[//]

Nina Hjelmgren blir bara trött när hon hör att RPS tänker ge ut sin bantade rapport men inte hennes.

– Det viktigaste är att den redovisning vi har skrivit finns tillgänglig och att folk vet om det. Jag vet att den kommer att användas i internutbildning och av andra polisdistrikt även om inte RPS ställer sig bakom den.

[//]

Nina Hjelmgren har också skrivit en rapport om de kommunala erfarenheterna efter Kevinmordet på uppdrag av Arvika kommun, samt en artikel om polisarbetet till Nordisk kriminalkrönika.

[Wikipedia: Leif G.W. Persson]

Persson har varit lärare på Stockholms universitet och var 1991–2012 professor i kriminologi med inriktning mot polisforskning hos Rikspolisstyrelsen med fullmaktsanställning. Han lämnade sin tjänst med pension i samband med att han fyllde 67 år.[5] Han har anlitats som sakkunnig på Justitiedepartementet.

I Hjelmgrens rapport Kevin-fallet (http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf) framgår att Sandberg kontaktade Rikskriminalen den 19 augusti och begärde att Dag Andersson skulle komma till Arvika för att bistå i arbetet enär då "man funderade över hur informationen skulle systematiseras, kände man på registratorssidan att man behövde avancerad hjälp för att fylla sin funktion i den nya organisationen" (sid. 14).

Vidare framgår att "Kriminalkommissarie Dag Andersson anlände torsdag eftermiddag" (sid. 16), alltså den 20 augusti: fyra dagar efter mordet.

Det framgår dock på samma sida att Rolf Sandberg den 20 augusti "Istället för att se vilka som fanns tillgängliga när brottet inträffat, eller ringa Rikskriminalen i Stockholm, fyllde han de olika funktionerna i planen med personal som han omsorgsfullt valde ut" (sid. 16).

Det framstår med andra ord som att Sandberg själv då inte ansåg att Rikskriminalen var involverad i egentlig mening den 20 augusti. Det intrycket förstärks av att han senare i rapporten, något motstridande säger att han "begärde specifik hjälp från både Länskriminalen och Rikskriminalen och fick det, men inte utan problem. Det var inte lika självklart inom polisen, att man skulle hjälpas åt att lösa fallet Kevin, som det var i samarbetet med andra myndigheter" (sid. 28).

Det framgår även att Gärningsmannaprofilgruppen blev involverad förhållandevis sent i utredningen. "En begäran sändes till den relativt nya gärningsmannaprofilgruppen, GMP-gruppen, på Rikspolisen om biträde med brottsanalys. (Svaret kom först den 8 oktober 1998.)" (sid. 15)

De ansvariga på Gärningsmannaprofilgruppen ser det å sin sida snarare som att Rolf Sandberg undanhöll saker och inte var särskilt intresserad av deras hjälp:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/3A2lP/har-ar-garningsmannaprofil-gruppens-tre-teorier-om-kevins-dod

Utöver Dag Andersson tycks Rikskriminalen således av olika skäl inte ha varit involverad i utredningen inom de två första veckorna och Anderssons roll var då att bistå med kunskaper om hur informationen skulle systematiseras på begäran av personal på registratorssidan.

"Det gällde att hitta strukturen i arbetet så fort som möjligt. En nyhet för utredning av grova brott i Värmland var att underrättelsetjänsten var direkt knuten till förundersökningen inom samma organisation. Den delen av arbetet ligger annars under Rikskriminalen och ingår i deras organisation när de kommer till platsen. Nu ingick underrättelsetjänsten i den lokala organisationen" (sid. 13).

"Att hitta struktur är direkt avgörande i Rolf Sandbergs arbete. Han är genuint utled på polisens oproffessionella arbetsmetoder. Han tycker polisarbetet ofta saknar struktur enligt vilken man arbetar metodiskt för att samla in material till analys. Rolf Sandberg hade arbetat fram organisationsplanen för grova brott i Värmland som nu testades för första gången. Den fungerade relativt väl" (sid. 16).

"Fram till 1997 hade Arvika varit en egen polismyndighet med de begränsade resurser det innebär. Ett litet distrikt av Arvikas storlek, då 45 personer – nu 27, skulle tidigare vända sig direkt till Rikskriminalen i Stockholm som anlände med sin organisation, lokala befattningshavare sattes in i vissa roller som stöd. Nu hade man en ny länsorganisation som skulle testas för första gången. Det
innebar en mindre revolution för Arvikas polisverksamhet, som plötsligt bestod av ytterligare runt 15 personer" (sid. 11-12).

Mycket tyder på att denna organisatoriska "revolution" som testades "för första gången" misslyckades totalt. Sandberg var "genuint utled på polisens oproffessionella arbetsmetoder" och hittade därför på egna "metoder", med ett idag allt för välkänt resultat. Det är väl närmast osmakligt att tala om barnsjukdomar i sammanhanget, men ingen kan i dagsläget ifrågasätta att utredningen var full av brister, oavsett hur gärna och ofta Sandberg gärna valt att berömma sig själv för sin insats.

Anledningen att det gick som det gick beror inte enbart på en person, men utgången hade förmodligen aldrig kunnat bli som den blev utan Rolf Sandbergs in- och åverkan på utredningen.

Väldigt bra inlägg i stort, men jag väljer att kommentera det ovan citerade. Jag tror att väldigt mycket i fallet Sandberg handlar om Dunning-Kruger-effekten: Inkompetenta personer tenderar att ha en dålig självinsikt och ersätter den ofta med en grandios självbild. De är därför oförmögna att inse sin egen inkompetens i synnerhet jämfört med kompetenta personer som är mer självkritiska.

Hjelmgren-rapporterna genomsyras av Sandbergs bild av hur han genom sina erfarenheter som bandyspelare ser bortom det etablerade polisarbetets rutiner och lyckas lösa fall som vore omöjliga för alla andra och envar. Han hittar de första småbarnen i Sverige som begår mord i modern tid, trots att de har alibi, bevisligen var på en annan plats när Kevin dog, inte har någon aning om hur mordet gått till, var fysiskt oförmögna att flytta kroppen, etc. Han, blott han, bara han, är den som lyckas få ett tydligt erkännande från de förhärdade småglin som försökt förneka och förvränga sin skuld i ett 30-tal förhör när videokamerorna väl är avstängda. Han, ja han, lyckas medelst hans metoder som han utvecklat då han är genuint trött på ordinärt polisarbete. Han, igen.

Hjelmgren-rapporterna framstår som pekoral, men om Sandberg inte i sin iver att via dem söka framhäva sin egen person och "prestation" hade förmodligen fallet Kevin aldrig fått sin lösning. Han blottlade i dem sin egen inkompetens och var fullständigt omedveten om att det var vad han gjorde.

Draifos får givetvis tala för sig själv men Leif GW Persson insinuerar faktiskt något i min menig minst lika långsökt; att Rolf Sandberg är en PK-polis som satte dit oskyldiga lintottar istället för den skyldige mattflygare Dr Persson pekar ut som solklar GM -- allt för att Sandberg 'till varje pris ville undvika att utredningen om mordet på Kevin skulle kunna användas som ett flyktingfientligt argument i den politiska debatt som då fördes inför valet 1998'.

Leif GW Persson i 'Pojken borde ha fått blåljusen att tändas', Expressen 18/6:

1. "I [Hjelmgrens PDF] säger [Rolf Sandberg] bland annat att han till varje pris ville undvika att utredningen om mordet på Kevin skulle kunna användas som ett flyktingfientligt argument i den politiska debatt som då fördes inför valet 1998." (direkt lögn)

2. "[...] och jag värjer mig givetvis mot att detta politiska övervägande skulle ha varit grunden för att skriva av misstankarna mot den 13-åring som jag beskrivit ovan." (insinuerande anklagelse om PK-motiv)

Leif GW Persson i 'Leif GW:s misstanke: Han dödade Kevin, 4', Expressen 19/6:

3. "Det är bara att de ringer mig så ska jag tala om vem det är. Men om du frågar mig vad som kommer ske så kommer det inte hända ett dugg."

Hur var det förresten med smakfullheten i att peka ut minderåriga som skyldiga i media? Är Perssons utpekande OK men inte Sandbergs, och i så fall varför?

Vad det här handlar om är väl i första hand frågan om polisen kan ha valt ut gärningsmän på andra grunder än de rent sakliga. Att det sedan handlar om minderåriga gör naturligtvis inte saken bättre.

Varför då dra upp det i ett svar riktat till mig?


Feg du är.

Tror du att barnen har sagt saker som bara mördaren kan ha vetat, trots att det i princip inte finns någonting som de kan ha sagt som inte polisen matat dem med eller som motbevisats? Om ditt svar är ja, vänligen motivera. Om ditt svar är nej, sluta dra upp punkten som ett argument (eller möjlighet om du så vill) för att barnen ska ha varit skyldiga. Om ditt svar är vet inte, vänligen läs om meningen ovanför detta stycke.


Du vet bara att det inte går att vifta bort?