Tennistråden

Lite roligt att du nämner Kent Carlsson. Jag hittade, av en ren slump en kvällstidning från sommaren 1987 (alltså en trettio år gammal tidning) där det fanns en artikel om Kent Carlsson när han precis hade vunnit en turnering. Jag har tänkt att ta en bild på den och lägga upp har när det är på dagen 30 år sedan den skrevs (om det är tillåtet enligt forumreglerna, det får jag kolla upp).

Det borde du verkligen göra.

Jag var inte ens påtänkt när han spelade tennis men har läst om honom och sett lite av hans matcher på youtube. En typisk grusspelare som var tvungen att ge upp karriären pga knäproblem (har jag för mig). Fanns ju så många duktiga svenska spelare på den tiden men Carlsson verkar ha kommit i skymundan. Idag hör man ju aldrig hans namn. Kanske finns någon på det här forumet som är gammal nog att sett honom spela under sin korta karriär.

Ja, helt klart en underskattad svensk idrottsman massmedialt. Jag tror aldrig jag har sett honom i TV. Jag föddes i mitten av 80-talet och var för ung för att se honom när han var som bäst men man ser och hör aldrig något om honom idag. Borg, Wilander, Edberg, Nyström, Järryd, Björkman, Enqvist och alla som håller på med GTG ser och hör man om i media men aldrig Kent Carlsson. Varför är det så?

Det är väl inte såå konstigt? 4R RG bästa GS resultat. Ok, 9 titlar, det är starkt. Men från din lista ovan har du lämnat ute Jonas B. Svensson (5 titlar, 2 RG semifinaler, QF AO), Henrik Holm (0 titlar, 4R WI), Pernfors (3 titlar, F i RG), Henrik Sundström (5 titlar, QF RG), Niclas Kroon (1 titel, 4R RG, plus "vicht" ), Janne Gunnarsson (1 titel, SF AO) och Peter Lundgren (3 titlar, 4R UO). Alla är från samma generation, mer eller mindre, och har väl jämförbara resultat med Carlsson. (Kulti också). Vet inte om dessa fått så hemskt mycket mer uppmärksamhet än Carlsson. Man hör ju inte talas om dem alls nuförtiden (ok, Gunnarsson och Lundgren, men inte för deras gamla meriter).

Edit: Dock synnerligen imponerande att Carlsson vann 5 grustitlar 1988, och var rankad 6. Känns som han borde kunnat gjort ett bättre resultat i RG det året, men han rök i 4R mot Jonas B. Svensson i fem set. Var det några andra än svenskar som vann nått 1988, frågar man sig? Wilander och Edberg la ju beslag på alla GS. Det var tider, det.

Edit: Förresten var jag besviken att Lopez förlorade mot Pouille i finalen i Stuttgart tidigare idag. Lopez har haft lite oflyt i gräsfinaler. Torskade ju mot Dimitrov i Queensfinalen för ett tag sen, efter minst en matchboll (lite clutch där från bulgaren, tydligen....). Idag hade han 1-0 i set och flera breakbollar i set 2, men torskade det i tiebreak. Sen bruten i set 3.

Och Dr. Ivo torskade mot Gilles Müller i Holland (tänker inte försöka stava turneringsnamnet). Inga extrapoäng för att gissa hur många servegenombrott det var... Tror dock det var ett par breakbollar. 7-6, 7-6.

Intressant lista med challenger-vinnarna. De flesta är ju hyfsat kända namn, vissa väldigt kända. Men också okända. Paul Dogger exempelvis, vet någon vad som hände med honom. Bör vara född 1971 enligt listan. Jag följde ATP-tennisen slaviskt under 90-talet, som borde varit hans bästa period, men kan inte erinra mig att jag någonsin hört namnet. Etablerade han sig någonsin på ATP-touren?
En annan är Ondruska, som tillhör samma generation, som jag känner till, men inte som någon toppspelare. Låg topp 100 och spelade på touren, möjligen topp 50 periodvis, men inte topp 20 (möjligen extremt korta perioder).
EDIT: Googlade Dogger, det jag hittade var från holländska wikipedia, han är holländare. Kan ingen holländska, men så länge det är siffror förstår man ju sammanhangen. Han var som högst rankad 191 på världsrankingen, i augusti 1988, just fyllda 17 år. Han lade av 1993, 22 år gammal. Spelade totalt sex turneringar på ATP-touren, vann en match. Hyfsat sällskap han är i ändå, jämte Nadal, Djokovic, Chang m.fl. Och en påminnelse när talanger inte blir vad man hoppas, gäller alla sporter, det är definitivt inte bara svenskar det händer.

Känner inte till dem. Dogger tydligen högsta ranking på 191, när han var 17. Sen blev det visst inget mer, och la racket på hyllan vid 22. Ondruska tydligen dock en 4R i RG och högsta ranking på 27. Men inga titlar, utom i dubbel.

Det är ju självklart ingen garanti att man blir en storstjärna bara för att man vinner en challenger så tidigt. Även om det så klart är bra. Utöver det redan nämnda hjärtfelet nämnde någon på menstennisforum en oro över att Felix Auger-Aliassime redan är 191 cm vid 16 års ålder, och att det knappast är bra om han växer ännu mer. Jag är benägen att hålla med om det. Ok, en sån som Zverev är 198cm, men annars menar jag att längden på Novak, Rafa och Federer ger en klar indis om att ideallängden för en tennisspelare är strax under 190cm.

Det verkar ha lossnat lite för Gilles Muller nu. Det var svårt för honom att vinna första titeln, vilket han gjorde i sin sjunde final men nu har han tagit två titlar i år. Det ska bli intressant att se vad han får för lottning i Wimbledon. Han och Feliciano Lopez är två spelare som inte är rankad så högt men som nog få spelare vill möta på gräs.

Snälla, Gunnarsson och Lundgren?! Dessa spelare har absolut ingenting att mäta sig med meritmässigt. Dessutom så syns och hörs de i media ofta.

Pernfors var mest en "one hit wonder" som jag har förstått det. Henrik Sundström kanske man inte ser så ofta nej, men man hör ofta honom nämnas ändå. Henrik Holm och Niclas Kroon??? En titel sammanlagt, varför skulle man prata om dessa herrar?
Jonas B. Svensson, ja han borde man höra mer om, det är imponerande meriter.

Jag står fast vid att det är mycket märkligt att en idrottsman som Kent Carlsson knappt längre existerar i svensk idrottshistoria.

Det finns ingen ideallängd för en tennisspelare. Däremot så är det inte så bra om man är extremt kort eller extremt lång. Jag skulle säga att allt från 175-200 cm fungerar alldeles utmärkt som tennisspelare.

Det finns ingen ideallängd för t.ex basketspelare heller. Att ha räckvidd är bra men det betyder inte att man måste ha en viss längd. Så länge man inte är extrem år något håll så går det alltid att lyckas om man är tillräckligt duktig.

Givetvis är det ingen garanti. Har dock svårt att tro att en längd på 200 cm skulle vara någon större nackdel. Visst, kan påverka rörelsemönstret negativt, men finns ju även klara fördelar, förhoppningsvis mer muskler, vilket är en fördel vid serven. Bra räckvidd bör även nämnas. Att få tennisspelare är så långa beror väl på att få individer är så långa, både bland bankdirektörer, snickare, glassförsäljare och tennisspelare är en väldigt liten andel över 2 meter, av naturliga skäl.

Nepp! Inte en enda breakboll på hela matchen.

Största spänningen i servegemen var att Muller tog Ivo till 40 lika. Muller vann fler returpoäng överlag, så det känns ju rättvist att han vann båda tiebreak.

Intressant lista!
De flesta av de här unga titelvinnarna har ju blivit topp-10, och fyra av dem vunnit slams!