Hur finna meningsfullhet och syfte när allt är meningslöst?

Senaste åren har jag insett att alla vägar mer eller mindre leder till exakt samma punkt. Hur vi än gör så dör vi en dag, och då spelar ingenting vi gjort någon roll längre. Sett till universums storlek och den tid som allt funnits så är vi alla, och även mänskligheten som helhet, bara ett mikroskopiskt ögonblick.

Även om du exempelvis uppfinner något som räddar massor med liv (vilket få gör) så hade den grejen ändå uppfunnits av någon annan tillslut. Är du VD för ett skitstort företag så går staffettpinnen bara till någon annan.

Folk spenderar så jävla mycket tid med att jaga ditten och datten. Status, pengar, personer, titlar, bättre boende, bättre bilar, bättre this, bättre that. Men för vad?

Någon som känner samma sak? Någon som har en annan åsikt?
Vad är meningen med att göra något alls egentligen som kräver en större uppoffring när dess värde för dig som person går ner till 0 den sekund du tar ditt sista andetag?

Kunde lika gärna varit jag som hade skrivit detta, Min hjärna kan också gunga in på dessa oändliga vägar av saker ibland också som gör en galen.

Det är lönlöst att ställa dessa frågor har jag kommit på genom åren för det finns inget rätt svar på dom. Ja vi alla dör någon gång och nej vi vet inte varför vi lever eller existerar och vad våran funktion är i detta universum bara att acceptera och låta det vara så. Det blir lättare att leva när man accepterar att saker och ting bara är som dom är.

Rädda liv? Den störste hjälten är den som kan ta död på åtminstone större delen av mänskligheten så att planeten kan få en omstart. Medan det ännu finns en del djur och växter kvar som kan gå vidare och sakta rensa våra sopor medan plasten sakta förmultnar även den på några tusen år och kemikalierna fasas ut i hundratusen år av kretsloppen. Det enda riktigt vackra i världen är alla arter och deras evolution. Den har pågått svindlande länge och pågår ännu.

Människan, med sin muterade hjärna, den enda varelse som kan ställa en så meningslös fråga som "finns det någon mening?", samtidigt som vi förstör allt vi rör vid, och förökar oss in absurdum, är i sin existens definitionen på undergång.

Jag tänkte för länge sen skriva en bok, i deckarformat, där hjälten på slutet kan välja att "trycka på knappen" och väljer att avsluta mänskligheten och släppa ut viruset. Men jag upptäckte att den boken redan är skriven, Dan Browns Inferno. Men han har ett lite snällare virus, mänskligheten blir bara steril. Nej, ni unga, meningslösheten bara växer med åren, hoppet om att denna gröna och blå lilla planet ska bli vacker igen är förbi.

Jag tror att njutning är meningen, d.v.s. hedonism. Egentligen så är ju det också meningslöst, men skit i det!

ta bort

"Psykologisk hedonism är teorin om att sökande efter njutning och undvikande av lidande är människans enda drivkraft eller motivation." Men, om man njuter av att lida?

"Etisk hedonism är teorin om att mängden resulterad njutning är den enda måttstocken på en handlings moraliska värde." Ted Bundy njöt nog mer än oss alla andra.

Testa psilocybinsvamp

Aldrig förstått det här med meningslöshet. Lidande behöver definitivt inte ha något med meningslöshet att göra. Jag kan nästan bli lite irriterad på mänskor som anser att livet är meningslöst. Visst, det kan vara meningslöst att kämpa för vissa mål i livet. Men vad det beror på(meningslösheten i eftersträvandet av de målen/värdena), kan man hitta orsaker till, som ger livet en mening, även om denna mening inte är njutningsfull, behaglig, skänker en hopp, ger en bättre framtidsutsikter, etc.

Alltså, att många saker och mål osv kan vara meningslösa, går att förstå. Men inte allt.

Det är enligt mig olika sorters meningslöshet. Den meningslöshet Bulkhulken beskriver, som jag själv hela tiden brottas med, är en djupare meningslöshet. Visst kan man känna en mening med mycket man gör och åstadkommer i livet, men slutpunkten är alltid samma sak att vi dör och allt kommer att glömmas bort en vacker dag.

Tid och rum tar aldrig slut och någon gång försvinner troligen mänskligheten och allt är bortglömt. Ingenting som vi människor någonsin har gjort kommer någonsin att ha någon större betydelse i universum. Vi människor är så små och obetydelsefulla.

Nyckeln till att finna lycka enligt mig är att acceptera detta och leva i nuet. Göra vad som får oss att må bra just nu. För vad vi än gör så kommer det vara betydelselöst och bortglömt med tiden. Detta är dock för mig lättare sagt än gjort...

Jag vet inte. Jag vill bara dö. Anledningen till att jag inte lyckats ta livet av mig är för att jag är rädd för att misslyckas. Jag tror ändå att vi åker på en "reboot" och hamnar här igen ändå.

Existens är ingen trevlig plats. Jävnligt märklig grej.

Kanske är det bara vi människor som tänker snett och missar hela poängen. Men jag ser för det mesta bara dåliga saker med existens. Spelar ingen roll om just jag slipper lida, folk kommer att lida och det kommer att vara lika verklighgt för dem.

Ta inte livet av dig. Bara lev och se vad som händer. Okej? De är väl jävligt tråkigt att ligga död?

Acceptera skiten bara.

JA livet är totalt meningslöst i ett logiskt perspektiv, men det behöver inte betyda att vi ska ta livet av oss. Meningen är att vi aldrig får veta, och att livet är absurt. Konstigt. De ändras hela tiden. Precis som ditt psyke. Häng med bara. Om en månad kanske du är världens lyckligaste?

Här i Sverige har vi tak över huvudet, kan äta oss mätta varje dag och sova gott (förhoppningsvis). Man måste bara sluta försöka, gå och vänta på mirakel som aldrig kommer ske. Ta de som det kommer.

Så länge det är uthärdligt är det ju ok. Släpp kontrollen bara. Lyckan kommer till nästan alla någon gång, i små stunder. Njut av dem. Du kan inte kontrollera mycket, så skit i det bara. Nu är allt värdelöst och du vill inte göra någonting, låt det vara så.

Välmåendet kommer när det kommer vännen. AlHoppas du blir frisk snart. Vet hur du känner. Har med varit sjuk. Prövat SSRI-preparat?

Lite rörigt inlägg, men det jag vill säga är; världen är i sin andliga karaktär, i sin "kärna/essens", bara en avspegling av ditt mående. Ingenting annat. Därför är det absurt och vi vet ingenting. Det är för mig det enda som betyder något. Min hälsa.

Om man tänker logiskt eller rationellt så är det meningslöst ja, men vad fan har det för egenvärde? Så länge det känns meningsfullt är det gött.