Men lägg fram bevisen på bordet då, vad är problemet?
Men det förstår du väl själv, om det inte vore för att du gör med dina vanliga retoriska trix, som dessutom Ryssland alltid kör med.
FBI måste väl få göra färdigt sin undersökning innan bevis kan läggas fram, vilket är helt normalt polisarbete. Så hur i helvete tror du att vi på flashback skall kunna lägga fram några bevis. Det är nog så uppseendeväckande att FBI dragit igång en undersökning!
Men det förstår du väl själv, om det inte vore för att du gör med dina vanliga retoriska trix, som dessutom Ryssland alltid kör med.
FBI måste väl få göra färdigt sin undersökning innan bevis kan läggas fram, vilket är helt normalt polisarbete. Så hur i helvete tror du att vi på flashback skall kunna lägga fram några bevis. Det är nog så uppseendeväckande att FBI dragit igång en undersökning!
Då ska man inte anklaga KGB Putin innan utredningen är klar. Det är minst sagd dåligt attityd att gå runt porten och gapa att grannen är en ond människa för att jag vet att det är så. Javla dumma cirkus pajaser är vad jankarna & fejk media är.
Då ska man inte anklaga KGB Putin innan utredningen är klar. Det är minst sagd dåligt attityd att gå runt porten och gapa att grannen är en ond människa för att jag vet att det är så. Javla dumma cirkus pajaser är vad jankarna & fejk media är.
Som jag skrev: Att FBI anser det lönt att inleda en undersökning är uppseendeväckande bara det. Sedan tillkommer förstås de amerikanska säkerhets/underrättelsetjänsternas bedömning.
Jag har läst boken "Varför vi älskar att hata Ryssland - Russofobi från Karl den Store till Barack Obama". Jag tycker faktiskt den passar bäst här i tråden om det ryska informationskriget.
Jag hade faktiskt stora förhoppningar på denna bok: Kanske äntligen en bok som verkligen utmanade mina åsikter om Ryssland! Men ack nej, då den, till stora delar, men inte alla, innebar en besvikelse.
Boken är uppdelad i tre delar: "En fördoms styrka", "Utkast till Russofobins historia" och "Russofobi - En bruksanvisning".
I den första delen så upprepar författaren Guy Mettan, i stort sätt all den ryska propaganda som förekommit till försvar för Rysslands agerande och dess kritik emot väst: Allt ifrån det absurda påståendet att "ingen sett röken av ryska trupper i sydöstra Ukraina"., (hm, "konstigt" då de inte bär ryska kännetecken men ändå låtit sig tagits tillfånga några gånger), till "Det finns inga bevis för rysk inblandning i nedskjutningen av MH17, (Vilket det nu finns klara bevis för). Ibland så ställer dock författaren befogade frågor om t.ex. konspirationsteorierna om terroristdramat i Beslan, (dock verkar det som att konspirationsteorierna angående höghussprängningarna 1999 kan ha grund i verkligheten) , eller de ständiga klagomålen inför Olympiaden i Sochi. Ibland kan också intressanta fakta komma fram, som att invånarna på Krim, med överväldigande majoritet och högt valdeltagande, röstade för självständighet 1991. En omröstning som annullerades retroaktivt av Kiev.
Den andra historiska delen är kanske den mest intressanta. Den tar upp hur Västeuropa behandlade de Bysantinska riket, (en nedsättande västlig benämning som syftar på den by där Konstantinopel uppfördes. Ungefär som om vi skulle kalla Ryssland för "Nyen" efter den svenska befästning som St. Petersburg uppfördes på). De historiska fakta som redovisas i kapitlet är dock sådant jag har lite kunskap om. Det är kanske därför jag blir imponerad? Det återstår, givetvis, att kontrollera dessa fakta, om jag ids. Dock anser jag att beteckningen "caesaropapism" är en befogad beteckning på det bysantinska styret. När man kombinerar världslig och andlig makt. (Att sedan den katolska dogmen om "påvens ofelbarhet", ifrån 1800-talet, är lika absurd är en annan femma). Dock gillar jag att Bysans ville komma överens med andra delar av kyrkan genom demokratiska beslut i kyrkomöten, även om jag har full förståelse för att Karl den Store ville ena det västromerska riket genom att tolka treenighetsläran på sitt speciella sätt. Ett sådan enande behövdes verkligen med tanke på att islamisterna stod vid rikes gränser. Det hela motsvarar idag, i betydelse, när vi i väst talar om "mänskliga rättigheter". Hur som helst så hävdar författaren att väst ljög och förfalskade friskt för att bekämpa Bysans, (förutom då ett regelrätt korståg som avleddes emot Bysans istället för emot Jerusalem). Intressant är också författarens tes om att "utan Bysans, ingen renässans", då lärda flyktingar kom till Italien därifrån.
Sedan följer en redogörelse för den franska russofobin, vilket jag finner intressant. Även redogörelsen för den brittiska russofobin verkar inte osannolik. Men när Mettan kommer in på den tyska ryssfobin så börjar det balla ur. Att kritisera det tredje riket är förstås att spraka emot ett öppet mål. Men vad värre är de oseriösa spekulationerna om att Merkel nu är ute efter en total dominans över hela Europa. Det hela avslutas med en analys av dem amerikanska russofobin. Det är naturligtvis inte speciellt svårt att hitta självmotsägelser där inte! Lika så är det inte speciellt svårt att peka på att USA, (i alla fall fram till Trump), hade tillgång till en enormt stor "mjuk makt", förutom att man är starkast militärt sätt. Dock påpekas det, helt riktigt att USA, i många fall, inte behöver tvinga andra länder till att agera som de vill: De kan övertyga andra länder istället. (Något som, det isolerade, Ryssland, i princip, är oförmögen att åstadkomma).
Den tredje delen är intressant. För all beskrivning av hur russofobin läggs upp rent taktiskt och informationsmässigt, kan lika gärna appliceras på den ryska informationskrigföringen emot väst. Det hela avslutas sedan med en absurd saga om "Snövit Rus". För om det är så att det, förutom vissa skämt, helt saknas självkritik i Ryssland, så är det väldigt patetiskt! Tilläggas skall att även en svensk jägare medverkar i sagan.
Källa: Metan Guy, "Varför vi älskar att hata Ryssland - Russofobi får Karl den Store till Barack Obama", 2017, (andra och utökade upplagan), Karneval förlag.
Jag kommer nog att återkomma flera gånger till denna bok då den är intressant vad gäller den ryska informationskrigföringen gentemot väst, även fast den är menad att bevisa det motsatta förhållandet, vilket den endast, delvis lyckas med.
Jag har läst boken "Varför vi älskar att hata Ryssland - Russofobi från Karl den Store till Barack Obama". Jag tycker faktiskt den passar bäst här i tråden om det ryska informationskriget.
Jag hade faktiskt stora förhoppningar på denna bok: Kanske äntligen en bok som verkligen utmanade mina åsikter om Ryssland! Men ack nej, då den, till stora delar, men inte alla, innebar en besvikelse.
Boken är uppdelad i tre delar: "En fördoms styrka", "Utkast till Russofobins historia" och "Russofobi - En bruksanvisning".
I den första delen så upprepar författaren Guy Mettan, i stort sätt all den ryska propaganda som förekommit till försvar för Rysslands agerande och dess kritik emot väst: Allt ifrån det absurda påståendet att "ingen sett röken av ryska trupper i sydöstra Ukraina"., (hm, "konstigt" då de inte bär ryska kännetecken men ändå låtit sig tagits tillfånga några gånger), till "Det finns inga bevis för rysk inblandning i nedskjutningen av MH17, (Vilket det nu finns klara bevis för). Ibland så ställer dock författaren befogade frågor om t.ex. konspirationsteorierna om terroristdramat i Beslan, (dock verkar det som att konspirationsteorierna angående höghussprängningarna 1999 kan ha grund i verkligheten) , eller de ständiga klagomålen inför Olympiaden i Sochi. Ibland kan också intressanta fakta komma fram, som att invånarna på Krim, med överväldigande majoritet och högt valdeltagande, röstade för självständighet 1991. En omröstning som annullerades retroaktivt av Kiev.
Den andra historiska delen är kanske den mest intressanta. Den tar upp hur Västeuropa behandlade de Bysantinska riket, (en nedsättande västlig benämning som syftar på den by där Konstantinopel uppfördes. Ungefär som om vi skulle kalla Ryssland för "Nyen" efter den svenska befästning som St. Petersburg uppfördes på). De historiska fakta som redovisas i kapitlet är dock sådant jag har lite kunskap om. Det är kanske därför jag blir imponerad? Det återstår, givetvis, att kontrollera dessa fakta, om jag ids. Dock anser jag att beteckningen "caesaropapism" är en befogad beteckning på det bysantinska styret. När man kombinerar världslig och andlig makt. (Att sedan den katolska dogmen om "påvens ofelbarhet", ifrån 1800-talet, är lika absurd är en annan femma). Dock gillar jag att Bysans ville komma överens med andra delar av kyrkan genom demokratiska beslut i kyrkomöten, även om jag har full förståelse för att Karl den Store ville ena det västromerska riket genom att tolka treenighetsläran på sitt speciella sätt. Ett sådan enande behövdes verkligen med tanke på att islamisterna stod vid rikes gränser. Det hela motsvarar idag, i betydelse, när vi i väst talar om "mänskliga rättigheter". Hur som helst så hävdar författaren att väst ljög och förfalskade friskt för att bekämpa Bysans, (förutom då ett regelrätt korståg som avleddes emot Bysans istället för emot Jerusalem). Intressant är också författarens tes om att "utan Bysans, ingen renässans", då lärda flyktingar kom till Italien därifrån.
Sedan följer en redogörelse för den franska russofobin, vilket jag finner intressant. Även redogörelsen för den brittiska russofobin verkar inte osannolik. Men när Mettan kommer in på den tyska ryssfobin så börjar det balla ur. Att kritisera det tredje riket är förstås att spraka emot ett öppet mål. Men vad värre är de oseriösa spekulationerna om att Merkel nu är ute efter en total dominans över hela Europa. Det hela avslutas med en analys av dem amerikanska russofobin. Det är naturligtvis inte speciellt svårt att hitta självmotsägelser där inte! Lika så är det inte speciellt svårt att peka på att USA, (i alla fall fram till Trump), hade tillgång till en enormt stor "mjuk makt", förutom att man är starkast militärt sätt. Dock påpekas det, helt riktigt att USA, i många fall, inte behöver tvinga andra länder till att agera som de vill: De kan övertyga andra länder istället. (Något som, det isolerade, Ryssland, i princip, är oförmögen att åstadkomma).
Den tredje delen är intressant. För all beskrivning av hur russofobin läggs upp rent taktiskt och informationsmässigt, kan lika gärna appliceras på den ryska informationskrigföringen emot väst. Det hela avslutas sedan med en absurd saga om "Snövit Rus". För om det är så att det, förutom vissa skämt, helt saknas självkritik i Ryssland, så är det väldigt patetiskt! Tilläggas skall att även en svensk jägare medverkar i sagan.
Källa: Metan Guy, "Varför vi älskar att hata Ryssland - Russofobi får Karl den Store till Barack Obama", 2017, (andra och utökade upplagan), Karneval förlag.
Jag kommer nog att återkomma flera gånger till denna bok då den är intressant vad gäller den ryska informationskrigföringen gentemot väst, även fast den är menad att bevisa det motsatta förhållandet, vilket den endast, delvis lyckas med.
Jag läste det kapitel som du la fram. Det känns inte riktigt seriöst. En massa skitsnack om jag ska vara ärligt. Orka läsa skiten. Läs någon riktig bok istället, det finns många. Har du läst The Grand chessboard? http://www.adlibris.com/se/bok/the-grand-chessboard-9780465094356
Jag läste det kapitel som du la fram. Det känns inte riktigt seriöst. En massa skitsnack om jag ska vara ärligt. Orka läsa skiten. Läs någon riktig bok istället, det finns många. Har du läst The Grand chessboard? http://www.adlibris.com/se/bok/the-grand-chessboard-9780465094356
Nej men han omnämns och citeras faktiskt i "Varför vi älskar att hata Ryssland". Bl.a så förespråkar han en tredelning av Ryssland.
Själv så förespråkar jag en mer omfattande delning än så för att förstöra den destruktiva bottenplattan på "det ryska folkets eviga ekorrhjul".
Observera dock! Detta sönderfall måste ske på det ryska folkets/folkens eget/egna initiativ. Framförallt så är en västlig milität intervention fullkomligt utesluten och direkt livsfarlig.
Nej men han omnämns och citeras faktiskt i "Varför vi älskar att hata Ryssland". Bl.a så förespråkar han en tredelning av Ryssland.
Själv så förespråkar jag en mer omfattande delning än så för att förstöra den destruktiva bottenplattan på "det ryska folkets eviga ekorrhjul".
Observera dock! Detta sönderfall måste ske på det ryska folkets/folkens eget/egna initiativ. Framförallt så är en västlig milität intervention fullkomligt utesluten och direkt livsfarlig.
Ryssland behöver inte delas i bitar, men om decentralisering kommer att leda till det då får man handkas med det, dock tror inte jag att asiatiska delstater vill ha det så. Ryssland behöver reformer. Skattepengar bör stanna i regionerna. Den urgamla Golden Horde modellen där delstater betalar allting till Moskva och sen får kanske lite tillbaka, det funkar inte. Demokrati behövs. Folket ska välja guvernörer. Om guvenören inte sköter sitt job då förlorar han valet helt enkelt. Demokrati är inte perfekt, det funkar inte ofta, men det är det bästa som finns.
Ryssland behöver inte delas i bitar, men om decentralisering kommer att leda till det då får man handkas med det, dock tror inte jag att asiatiska delstater vill ha det så. Ryssland behöver reformer. Skattepengar bör stanna i regionerna. Den urgamla Golden Horde modellen där delstater betalar allting till Moskva och sen får kanske lite tillbaka, det funkar inte. Demokrati behövs. Folket ska välja guvernörer. Om guvenören inte sköter sitt job då förlorar han valet helt enkelt. Demokrati är inte perfekt, det funkar inte ofta, men det är det bästa som finns.
Där har du rätt. Vill man fortsätta med en väldigt lös federation, a´la EU, så är det helt ok för mig. Så länge inte makten koncentreras till Moskva och framförallt inte till någon ledare som sitter i Moskva. Alltså inte en federation som i USA, utan snarare det som Macron verkar vilja skapa i euro-zonen: Självständiga länder med gemensam valuta och ett intimt försvarssamarbete, samt en delvis gemensam budget.
Ryssland behöver inte delas i bitar, men om decentralisering kommer att leda till det då får man handkas med det, dock tror inte jag att asiatiska delstater vill ha det så. Ryssland behöver reformer. Skattepengar bör stanna i regionerna. Den urgamla Golden Horde modellen där delstater betalar allting till Moskva och sen får kanske lite tillbaka, det funkar inte. Demokrati behövs. Folket ska välja guvernörer. Om guvenören inte sköter sitt job då förlorar han valet helt enkelt. Demokrati är inte perfekt, det funkar inte ofta, men det är det bästa som finns.
Nej så klart, glömde du att ta din morgonkaffe eller?
Till största delen är det ju så i sverige, och även robin hood pengarna mellan kommunerna bestäms av stockholm, vet dock inte om de passerar genom statsbudgeten eller inte. Men visst kan det stämma att mer pengar borde stanna regionalt i ryssland.