Husförhör

1800-talet var en period då man mer eller mindre var förtryckt av svenska kyrkan, bl a genom kyrkotukten. Och någon religionsfrihet hade vi praktiskt taget inte, då frikyrkor och religiösa sammankomster utanför kyrkan var strängerligen förbjudna. Dessutom skulle det hållas husförhör.

Men jag undrar, vilka konsekvenser kunde man få om man uteblev från husförhören, inte var påläst och "kuggade" på förhören?

I värsta fall kunde prästen utesluta dig från det lokala samhället, och uppmana andra medlemmar att inte umgås eller prata med dig.

Utesluta från samhället?
Vad betyder det?

Kanske använde mig av fel ord, det fanns tydligen ett ord på Svenska, och det är exkomminucera. Betyder mer eller mindre att du inte får vara med på något, och igen vill prata med dig.

Du är hundra år fel. Under 1800-talet försvann straffen långt innan de togs bort ur lagboken. Om du uteblev kunde du tidigare bli dömd till böter eller "stock" eller stå på knä i kyrkogången under gudstjänst. Skamstraff alltså.

Att du inte var så duktig skrevs in i Husförhörslängden ungefär som vi idag använder Twitter med noteringar som "Imbecill", "Nästan idiot", "Svagsint" och dylikt.

Trots uteslutning från kyrkan var man skyldig att närvara på husförhören?

Kolla den här tråden.

(FB) Kyrkoförhör i Sverige tidigt 1900-tal?

En googling med husförhör tillför ytterligare upplysningar. I Finland kallades tillställningarna oftast läsförhör, men programmet var precis detsamma. Så även följderna för den som uteblev eller som inte kunde katekesen.

http://www.loffe.net/terj-mainmenu-45/276-lren
http://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-103684-Laesfoerhoer

Bara rent teoretiskt, men om man skulle bli exkommunicerad och lyckas få med sig ett gäng folk för att starta sitt egna lilla samhälle i byn, undrar om det vore möjligt att få kyrkgruppen i minoritet eller skulle riket blanda sig i och börja bestraffa?

Exkomminucering är dock inte första åtgärden prästen tar till om du misslyckades på husförhören. Utan snarare en drastisk åtgärd om du medvetet upprepade gånger utfört blasfemi under förhöret. Dvs visa tecken att du dyrkar en annan gud eller helgon.


Mer förekommande åtgärder om man inte kan sin bibel är att prästen säger till att spendera mer tid i kyrkan, eller gå med ett kristet samfund.

I all korthet - alla religiösa sammankomster som skedde utan prästerskapets vetskap och tillåtelse var förbjudna, och kunde bestraffas med böter och fängelse. Alla som läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna minns hur det gick för Danjel Andreasson när han började hålla gudstjänster med egen nattvardsutdelning i sitt hem.

Danjel är visserligen en påhittad person, men Åke Svensson, som av Moberg görs till Danjels morbror, existerade i verkligheten. Han hamnade på Danvikens dårkista.

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85kianer

Rörelser av samma slag som åkianerna uppstod på många håll i Sverige under 1700- och 1800-talen, och de föranledde likartade åtgärder från de kyrkliga och världsliga myndigheternas håll. Mest känd och framgångsrik var Erik Janssons sekt, som i samlad tropp utvandrade till USA.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Jansson_(predikant)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik-jansarna

Läs mer i till exempel Göran Häggs bok Gud i Sverige.

Tack för informationen!
Jag tror jag var lite otydlig och inte berättade allt jag tänkte.
Jag hade mer i åtanke att man inte sluter upp med en annan församling eller startar en egen utan bara lägger av med religion. Kunde de religiösa då tvångsindoktrinera en eller fanns det någon chans att de kunde lämna en ifred alternativt bli tvigade att umgås med en eftersom den ickereligiösa gruppen vore relativt stor.

Jag ska kolla efter Gud i Sverige, hoppas den finns på nätet. Bor utomlands, så det är inte bara att gå in på Bokia.

Med tanke på vad självutnämnda bondeprofeter likt Åke Svensson och Erik Jansson fick utstå, kan man lugnt utgå från att det gått lika illa för en vanlig bonde eller dräng som börjat predika ateism. Vad skulle en sådan frispråkig sälles omgivning ha sagt - inte bara prästen och länsmannen, utan släkten och byalaget? Då man vet hur fundamental den kristna tron var för svensk allmoge ännu för hundra år sedan, känns en sådan hypotes fullkomligt främmande.

Säkert har det alltid funnits folk som tvivlat inte bara på kyrkans lära utan också på gudaväsens existens. Men hur skulle såna tvivlare och förnekare på 1700-talets svenska landsbygd ha fått kontakt med varandra, och hur skulle de ha utbytt tankar?

Under upplysningen på 1700-talet nåddes också Sverige av fritänkeri i olika former, men det förblev en begränsad företeelse bland de bildade klasserna - till exempel skalden Kellgren förkunnade ganska öppet att all religiös tro var humbug. Men ute bland folket var den lutherska kristendomen stark och levande, och av myndigheternas ingripanden att döma ansågs pietister och "läsare" av Åke Svenssons typ som långt farligare för samhällsordningen än en och annan gudsförnekare i salongerna. (Nu citerar jag Göran Hägg nästan ordagrant, men jag tycker hans formuleringar är så briljanta).

Att de styrande utgick från möjligheten att någon skulle börja argumentera för Guds icke-existens framgår ändå av lagtexter och påbud, som till exempel Tryckfrihetsförordningen från 1812. Där listas både Hädelse mot Gud och Förnekelse af en Gud och ett lif efter detta, eller af den rena Evangeliska Läran som missbruk av tryckfriheten.

http://runeberg.org/lec14j/0033.html

Det dröjde ända till 1880-talet och socialismens genombrott innan verklig ateism öppet propagerades i Sverige. Arbetarrörelsens pionjärer Hjalmar Branting och Axel Danielsson hamnade ju i finkan för att ha förnekat Gud och hånat den kristna läran. Men ganska snart insåg de att det inte skulle gynna socialismens sak att propagera ateism - folket, inlusive arbetarna, var inte nödvändigtvis övertygade kristna, men de kände vördnad för fädernas tro och skrämdes av alltför frän religionskritik. Socialdemokraterna fastslog därför att tron skulle vara vars och ens privata angelägenhet. (Jämför den här linjen med de ryska bolsjevikernas, som mördade präster i tusental, rev hundratals kyrkor och drev ursinniga kampanjer mot religionen. Det resulterade bara i att kyrkan fick en massa nya martyrer, och efter sovjetsystemets fall har den återfått mycket av sin makt.)

På 1880-talet framträdde också utilistiska samfundet under sin ledare Viktor Lennstrand, som med hängivelse förkastade all religion. Lennstrands radikalism gjorde att Branting och de andra sossarna vägrade samarbeta med honom, och när han dog somnade hela rörelsen in.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Utilister
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11234
http://literature-connoisseur.blogspot.se/2016/07/bokrecension-fornekelsens-forbannelse.html
http://www.arbetarbladet.se/allmant/gudsfornekaren-fran-gavle