Arboga: Mord på Aki Olavi Paasila, 2015-08-08 och Göran Möller, 2016-08-03

MR var bättre på att kniva - sämre på att bränna bilar. Ingen förortsgrabb. Han var född 1374, i ett annat land, ett annat språk.
Själv tycke han ju också att det var konstigt att bränna bilar. Han ringde en kompis, frågade om råd - det följde han..........

Just det. Det är något speciellt med hennes förhållningssätt i rättssalen. Hon liksom accepterar inte den tilldelade rollen att svara "jag....." på åklagarens frågor. Hon använder sina ytliga psykologikunskaper till att förklara för rätten hur personen JM tänkt, gjort o s v. Som om hon lämnat denna eländiga lekamen, som försatts i en så hopplös belägenhet.

Anstiftan sitter ju redan som granit så vad ska Amanda göra annat än att låta Johanna pladdra på

Hon är mer än rökt... Total härdsmälta i huvudet..

Jo, ungefär så. Det fatala för henne är att hon inte alls har kunnat förutse hur utfrågningen skulle läggas upp; om hon har försökt planera för frågor som verkade vettiga så lade hon upp en berättelse för den planen.
Nu blir det inte så - åkl hoppar fram och tillbaka mellan frågor som inte längre har något sammanhang för henne. Det blir bara rörigare och rörigare, helt oöverblickbart för henne

En sex-barnsmor i hennes ålder, fängslad under lång tid och inför rätta -- det räcker med lite störd nattsömn några nätter och sen blir man helt osammanhängande i ett förhör av det här slaget. Oro för utgången som anledning till sömnsvårugheterna bör man lägga till. Dvs. den oskyldige sover gott om natten, i en brottsrättsprocess. Lite förenklat, men i princip. Det är värre för dem vars oro för utgången inte beror på den egna skulden utan på oro över att få en rättvis bedömning, i olika sammanhang. Eller på sekundära konsekvenser av falska anklagelser etc. Här känns det tämligen rättssäkert. Vare sig hon valt det själv eller ej så sitter ju JM i sitsen att hon förlitar sig på att bli överbevisad om sin skuld. I stället för att erkänna eller lägga fram "hur det var", vilket är den enklaste saken i världen om man (erkänner eller) har rent mjöl i påsen. Ljuger man däremot mot en förundersökning och kanske hundra vittnen (inklusive nära familjemedlemmar) och en utredning och rättegång som i praktiken kan backa och kolla så har man kanske lite för stor tilltro till sin egen förträfflighet. Kanske lätt att hamna i sådant storhetsvansinne som ensam sexbarnsmor med egen flyktingmottagning, och lite andra knäck, när man kämpar för att hålla ihop familjen. Ensam mamma med tvillingar ovanpå det? Ni skojar. Flyktingpojkarna framstår därmed som drängar och barnvakter till familjen, och bland dessa väljer hon sin krigare och goon, som sen ska slaktas.

Hursomhelst. Med hela samhället som motpart, och kanske särskilt med sin egen familj som motpart, så är det bara en linje som i praktiken håller i en mordrättegång.

Ja, Hikes har förmodligen gett upp, det går inte att försvara en som JM, hon hänger sig själv så djävla bra, det är bara för Hikes att gilla läget och tänka på sitt arvode.

Vad är det för forskning hon hel tiden försöker luta sig emot?? Är det månne SÅC som spökar för oss... 😈😈😈😈

- Det var ju de sanna uppgifterna, säger 42-åringen.

Men du har ju inte berättat att du var till affären?
- För att jag var lika rädd som alla andra. Jag hänvisar till forskningen.
nu måste jag på ett möte på eftermiddagen och missar resterande del av detta spektakel
men detta att en åtalad sitter och hänvisar till forskning som hon i sin tur inte vet vilken forskning det är är in i helvete underhållande och torde vara ganska unikt ?

detta säger allt...Johanna i ett nötskal

Ann-Sofie Sannemalm
Åklagaren: Men du har ju sagt att han var ute med kompisar. Vill du berätta sanningen för oss.
- Vilken sanning, menar du, säger 42-åringen.
idag 11.15

Exakt. Men jag ser det snarare (eller likaväl) att det handlar om att bli ställd mot väggen, bli genomskådad och att med cross checking inte ta sig nån vägen. ÅK blockerar henne, hon tillåts inte sväva iväg, byta ämne, pressas att stå inför sina egna motsägelser.

Hon utgår från sin erfarenhet, sina referenser. Hon har aldrig blivit ställd mot väggen och klarat sig galant tidigare.
Är hon trängd och desperat så kan man nog förvänta sig vissa reaktioner i några variabler.

Tillräckligt smart (läs kapabel till kontroll) så hade hon fortsatt med sitt drama, sina tårar - dock på ett trovärdigt sätt. Hon hade sansat hänvisat till litteratur och låtit belevad. Hon hade undvikit anklagelser mot andra och spelat på strängar som antyder komplott mot henne.
.. i kombination lyssnat på sin advokat och låtit denna styra betydligt mer.

Nu ser man bara en mental härdsmälta där hon genomskådar sig själv ju mer pressad (och desperat) hon blir.

Edit. För att baka in Freud som hon gillar så kan man se hur hon ramlar ner till en lägre nivå och hugger som en reptil.

I Eskilstuna arbetade hon som barnföljare i 3-4 månader. Var inte så lång tid. Verkade trevlig, glad och lugn utåt imo.