tråden om löpning

Angående hur långt man kommer utan intervallträning. När jag slog personbästa på milen, strax under 40½ minut, hade jag knappt sprungit en intervall i hela mitt liv. Jag sprang faktiskt inte så himla mycket, konditionen kom till stor del från transportcykling och lite skidåkning.

I höst är jag fast besluten att springa en bit under 40. Har sprungit över 5 mil de allra flesta veckor sedan december och målet för i sommar är att ligga stabilt på 6-7 mil/vecka. När det är dags att toppa form blir det mer snabbdistans, alltså kortare pass nära tävlingstempo, någon gång i veckan. Långpass på 18-22 km räknas väl som kvalitetspass också, antar jag. Men intervaller är det väldigt sällan jag tränar.

Det kanske är omöjligt att komma ner till, säg, 35 minuter på milen för de allra flesta utan intervallträning. Men jag tror snarare att man behöver kvalitetsträna och pressa sig på något sätt, hur man gör det är nog mindre viktigt.

Har du några bevis för det här eller är det bara tyckande från din sida? Är det alltså stopp vid 40.....eller 39....eller?

Jag säger absolut inte att intervaller är onödigt eller att det inte är effektivt. Men för motionären eller "elitmotionärer" så kan korta, snabba intervaller framkalla skador och kanske förstöra mer än nyttan. Jag hade en polare som knarkade intervaller men blev less på att han aldrig putsade sitt personbästa på milen. Men han blev jävligt bra på intervaller .

Någon exakt vetenskaplig gräns finns förstås inte. Och det försöker jag inte påstå heller. Jag säger bara att man inte kommer ner under en viss gräns utan att träna anaerobt. Det gäller att hitta en balans i träningen med lagom mycket av allt så att man inte blir skadad. Din kompis tycks ju springa alltför mycket intervaller och för lite vanliga pass.

Jag är en sån som slutat köra intervallträning och har märkt bättre resultat från träningen. Kan dels bero på att jag tränar en aning mer nu än tidigare när jag körde 1-2 intervallpass i veckan.

Enligt mitt tycke är intervaller överskattade (föredrar själv fartlekar samt tröskelpass). För att få till ett bra intervallpass så behöver du vara rätt mentalt inställd innan och under passet, vilket är svårt att planera för. Så om du har en dålig dag och har planerat ett intervallpass kommer det antagligen gå sämre än om du haft en bra dag, om du förstår vad jag menar. Därav anledning till att jag föredrar fartlekar och tröskelpass där man kan planera efter känsla.

Fartlekar och tröskelpass ger ju också anaerob träning.

Anledningen till att köra intervaller är att man vill lära kroppen att springa i överfart vilket gör att löpekonomin i lägre farter brukar öka ganska markant. Med detta kan man springa mer avslappnat (ergo snabbare) i önskad fart (ex tävlingsfart på 10km).

Jag säger inte att man måste, men att köra 5-7x1000 m 3min aktiv vila i överfart (3.45-3.50 tempo om du satsar på sub40 på milen) gör att löpning i 3.59-fart känns lättare.

Mvh,

medioker 36.xx-löpare

Fast du gav ju absoluta påståenden.....

Det var just intervallträning jag ställde mig frågande till, inte fartlek. Fartlek kör jag rätt ofta.

Det absoluta påståendet är att jag inte hittar någon i sverigetoppen eller världstoppen från 10 km upp till mara-distans som inte kör intervaller. Tröskelpass och intervaller tycks krävas för att nå riktigt långt. Man ska dock komma ihåg att dessa ofta har hjälp av någon / några som analyserar träningen och anpassar programmet allt eftersom.

Det kan vara svårt att hitta nivån själv, kör man för mycket hårda pass ger man inte kroppen chans till riktig återhämtning och förbättring. Om man då drar ner på den hårda träningen får man mer positiva resultat.

Läste en intervju med Kell-Erik Ståhl, innehavare av det svenska rekordet på maran och med ett flertal vinster internationellt. Sammansättningen av hans pass var ungefär 80-10-10, alltså 80% distanslöpning inklusive långpass, 10% intervall och 10% tröskelträning.

Har en ytlig bekant som springer 15-20 km i lugnt tempo varje dag (hon gillar långpass i snacktempo) och gör strax under 40 på milen. Då tar hon ut sig helt. Är helt övertygad om att den tiden skulle gå att förbättra om träningen lades om med ett intervallpass i veckan för att få in vanan av att springa snabbt samt få anaerob träning. Hon är dock inte intresserad av att springa snabbare så det är irrelevant för hennes del. Så visst kan man bli relativt snabb utan anaerob träning men det tycks ju finns en gräns som inte kan passeras utan den typen av träning. Och intervaller kanske inte är nödvändigt, man kommer långt med tröskelpass och fartlek. Men alla de bästa tycks ha kommit ytterligare en bit med intervallpass i högre fart än tävlingstempo.

Får ont i knäna när jag springer.
Väger 95 kg och är 180cm lång, springer med air max.
Tror ni det handlar om skor, springstil eller vikt?
Tack på förhand!

Okej, jag uppfattade inte att du syftade på eliten utan löpning överhuvudtaget i högre tempo. Under 40 på milen är trots allt snabbt för lejonparten av alla som tränar löpning.

Anaerob träning kan man ju dock få utan intervallträning, tex genom fartlek. Intervallträning handlar ju om att ta pauser (själva intervallen).

1000m-intervaller tror jag är en bra metod för att putsa milentiden. Jag är dock högst osäker på korta intervaller (om man nu inte har fysiska problem med att få till snabbhet i rörelserna).

Är man ovan med löpning kan det kännas i knäna en tid.

Du är dock lika lång som jag men väger 23 kilo mer.....

Ner mot 40 (dock inte under) har jag också kommit i princip utan intervaller, men det känns som att det blir en tröskel precis där någonstans där högre tempo är svårt att få in med enbart tempopass. En nära bekant som tränar löpning på elitnivå påstår att jag nog skulle kunna komma ner mot 35 med lite disciplin och ökad träningsmängd med tanke på att jag har en ganska låg veckomängd (säg runt 20 km/v utslaget över året) i jämförelse med de flesta andra som springer på ungefär samma tider, men det som antagligen skulle fungera som pepp blev mest frustration eftersom jag är lite för lat för det.

En intervallfråga till då (om jag nu ska försöka få in lite fler såna pass), är det vettigare att köra färre 1000 m-intervaller, säg x 5, istället för x 8 för att orka köra varje intervall lite snabbare? För att få upp farten mot att sänka miltiden, är det vettigare att få till sammanlagt 5 km i 3.45-tempo än 8 i 3.55-tempo? Och är det smart att öka vilotiden mellan intervallerna för att lättare orka hålla tempot alla intervaller? Har för mig att jag läst att vilan ska vara max 1/3 i tid räknat av intervalltiden, dvs att jag vilar 1-1,5 min mellan varje 4-minutersintervall, men jag upplever att den tiden är lite för kort för att återhämta mig tillräckligt för att orka pressa tempo. Jag fattar ju att det inte är meningen att ta det så lugnt att pulsen går ner till vila, men samtidigt så ska man ju orka med högt tempo.


Har lagt in tid från varvet som seedning, hoppas att jag hamnar lite längre fram men har väl läst mig till att det inte hjälper så mycket.. Tänkte köra ett av LLs seedninglopp nu till våren men blev sjuk och missade det. Ska ut och köra mycket kuperade grusvägar tänker jag, kanske skulle försöka köra banan någon gång innan också, möjligen då uppdelat i två dagar.