Citat:
Ursprungligen postat av
develi
AG väljer inte bort sin mamma. Han väljer att göra rätt för sig.
Han väljer därmed en väg hon aldrig befunnit sig på:
Sanningen.
Hans önskan att vittna står inte i ett motsatsförhållande till att älska sin mor. Han gör inte ett dugg annat än markerar att sanning är rätt val och vill stå upp för detta.
Han är ett minderårigt barn!!
Hans förmåga att "
markera att sanningen är rätt val" eller önskan om att
"göra rätt för sig" på ett musketörmässigt vis är han alldeles för ung för att fatta beslut om. Man kan ju undra om inte hans omgivning med mormor, moster, kusiner etc har påverkat honom väldigt mycket. Dessa musketörmässiga ärofyllda tankar låter inte som de kommer från ett barn, snarare från en vuxen.
Han är alldeles för ung för att överblicka känslomässiga konsekvenser av att vittna mot sin mor.
Han föreställningsvärld innehåller vid hans ålder inte funderingar om vad framtiden kommer att utvisa, hur han själv kommer grubbla. Han kanske inte ens förstår hur JM bestraffas för vad hon gjort eller hur hon kan reagera eller i värsta fall hämnas i framtiden.
Vi har haft alldeles för många fall med dåliga resultat av att barn tillåtits vittna i rättegångar. Ofta har det blivit väldigt fel för barnen efteråt. Många har haft skuldkänslor för att en förälder blivit dömd. Det är så lätt att felaktigt tro att barn bara är små vuxna.
Man kanske motvilligt skulle kunna ta risken att AG far illa av sitt vittnesmål i framtiden om det var avgörande för fallet. Nu är det inte ens betydelsefullt - JM åker dit utan AGs medverkan. Då är det bättre att han inte används av oss.