Citat:
Ursprungligen postat av
lasternassumma
Är jag konservativ?
Inte för att jag är konservativ, men nog var det bättre förr...
Debatt och samhällsklimat kan orsaka omsvängningar som inte nödvändigtvis är genomtänkta.
Några exempel på debattvinklingar och tänkbara "följder":
– Tomas Quist erkänner och döms. Beviskraven skärps betydligt.
– Alla brottslingar har blivit det på grund av socioekonomiska förutsättningar. Alla är egentligen oskyldiga.
– Häkte är inhumant och kan liknas vid tortyr. Förbjud långa häktningstider med restriktioner.
Jag tog bara tre exempel. Följden, i dessa tre fall, kan, kanske lite tillspetsat, bli:
– Beviskraven är så höga att många skyldiga frias.
– Vi fråntar individer ansvaret för sina handlingar.
– Förundersökningar kan inte genomföras och slutföras på ett rättssäkert sätt.
Vad har detta med JM att göra?
Hon är uppenbart skyldig, men det är inte säkert att hon fälls.
Vi söker efter "ursäkter" när vi bara borde konstatera att hon begått avskyvärda brott och bör dömas till lagens strängaste straff.
Hon leker med förhörsledare, häktespersonal och till och med väktare under rättegången. Hon bestämmer när hon ska ha handfängsel, hon skickar brev och skriver lappar till media och hennes vakter somnar under tjänsteutövning.
Det här speglar bara mina åsikter om och reaktioner på det du skrev. Jag ser ett rättssamhälle som är så fokuserat på att ta hand om brottslingar på ett bra sätt att proportionerna mellan att skydda brottsoffer och vårda brottslingar IMHO har blivit fel. Det jag ser passar med debattklimatet i media, men det passar inte med den allmänna rättsuppfattningen. Det skrämmer mig när jag regelbundet hör "vanliga människor" säga att det är bättre att ta saken i egna händer än att polisanmäla. Samtidigt som det är rekordfå av anmälda brott som klaras upp.
–
Har länge följt dina postningar och du tillhör gräddan av dem som här i tråden serverar klokskap, fakta, funderingar och framtidsfrågor -då i första hand kring hur det skall gå för Johanna Möller i den rättsliga prövningen. Det blir förstås OffT att här börja diskutera brott och brottsbekämpning, men eftersom Johanna Möller på mer än ett sätt är ett unikt unikum (vill tydligt betona hennes ovanlighet), så är vi många som intresserar oss för denna rättegång. När vi då har förstått att Kriminalvården/åklagarna är så slappa så att Johanna och Muhammad suttit på samma häkte och där och då haft gemensamt duschutrymme, så blir man bedrövad. Här hanterar man en mästermanipulatör, en kvinna som är misstänkt för två mord, ett mordförsök, flera stämplingar och flera andra grova brott, men
ändå förstår man inte att hantera henne?! Johanna Möller hanterades riktigt av Polisens folk efter att de insett att hon sannolikt var en dubbelmördare, men häktet hanterade henne som om hon satt för bagatellbrott.
Häktesvakterna på plats i domstolen är ju inte uppgiften vuxna. Skandal att låta henne vid två tillfällen kommunicera! Skandal att hon tilläts bestämma om handfängsel skulle vara på! Skandal att häktesvakter somnar under förhandling! Den här livsfarliga psykopaten, Johanna Möller, skall inte vaktas av spolingar som inte är torra bakom öronen, utan av i alla avseenden stabila och erfarna kvinnor som länge arbetat på intagningsavdelningen på Hinseberg. Två åt gången skall de vara!
Vi är inne i en av Sveriges genom tiderna mest spektakulära rättegångar: en sexbarnsmamma, en socionom som under flera år har arbetat som socialsekreterare, står åtalad för två mord plus andra brott. Det här får bara inte bli fel!
Ang det du skriver: Jag har inget emot att rättssamhället tar hand om brottslingar på ett bra sätt. Att ta hand om dem på ett bra sätt är att ta hand om dem på rätt sätt! Har man, som de flesta av oss tror Johanna Möller har gjort, mördat sin make och sin far -ja, då skall det vara livstid som påföljd. Då blir det både rätt och bra på samma gång.