Citat:
MR har mördat för JM:s skull; på hennes inrådan, efter mycket tjatande, bedjande ögon, övergreppshistorier – och löfte om ett bättre liv: Han saknade pengar, han saknade utbildning, han saknade arbete, han saknade uppehållstillstånd, han saknade sin familj och sin käresta i Iran, han saknade fast förankring, han saknade sitt språk; att fritt och dagligdags kunna uttrycka sina tankar inkl. språkets alla nyanser, han saknade vägledning... Han hamnade hos en utsugande, psyksjuk socialkärring av värsta sort som under täckmanteln av att vara "snäll" gav honom mer och allt starkare droger för att för egen vinning kunna utnyttja honom som ett underminerat och förvirrat mordredskap.
MR bör ha en MYCKET STOR STRAFFRABATT; inte bara pga sin ålder, utan också för att han stått i beroendeställning till en av Sveriges värsta och mest elakartade manipulatörer med allt vad detta innebär. Till och med hennes mor säger att hon inte har några känslor.
Han har inte förstått varför föräldrarna skulle dödas; bara att hans matmor och den som gentemot de svenska myndigheterna ansvarade för hans väl och ve i landet: JM, varit mycket angelägen om detta mord (mordförsök) och att hon sagt sig vara betjänt av att han utförde det. Han bibringades också uppfattningen att han själv skulle ha allt att vinna och inget att förlora - och till slut visste han varken ut eller in; allt under det hans hjärna underminerades av alla droger.
MR sade nej; han rekommenderade henne i sina klara stunder att gå till en läkare; han bad henne sluta med sina dumheter; han gjorde allt för att skaka av sig hennes enträgna förfrågan; han varnades för henne; han rökte sig bort i dimmorna… men han fick aldrig en lugn stund utan att hon påminde honom.
JM åt sig allt längre in i hans drogomtöcknade hjärna och hon gav honom pengar och till och med tillgång till sitt betalkort för att han inte skulle gå miste om en kontinuerlig ny- och påtändning i allt högre doser och med allt tätare mellanrum. Till slut styrde hon MR:s tankar och hjärna så till den grad att hon en kväll med belåten min drog på sig ett par diskhandskar, gnisslade ut en byrålåda och drog fram en av hans dyra märkeströjor, vecklade ut den på köksgolvet, hämtade en stor skarp kökskniv och lät den försvinna ned i en plastpåse varpå hon gjorde ett litet knyte av mordattiraljerna och smög ned i sin stora skinnväska. – Nu var det bara en viss slutpreparering kvar: Hon försäkrade sig om att MR hunnit få i sig erforderlig dagsranson och lite till, viskade till honom att hon hade en liten överraskning till honom och att han skulle få veta vad det var så fort de var utom syn-och hörhåll för AG som hon såg stod och tjuvlyssnade bakom ett hörn. ”Okey”, sade MR.
AG lämnade lägenheten och åkte till sina kusiner – men hann knappt komma dit förrän JM (som gått bet på att få tag på DB) kommenderade hem honom: Han fick vara barnvakt när hon skjutsade MR till K-holm, och inom en timme skulle hon vara tillbaka. – Det skulle dröja c:a tre timmar.
Till MR sade hon att hon förberett ett varmt och läkande ört- och reningsbad med levande ljus på ena badkarskanten; bubbel på den andra – men först var hon tvungen att uträtta ett litet ärende. ”Okey”, sade MR. – Och så åkte de: Hon mot G-liden; han mot avgrunden.
Efteråt kunde han inte stå på benen. Han visste vad han gjort samtidigt som han agerat någonstans utanför sig själv. – Var, visste han inte; inte heller varför; bara att. Han mådde dåligt och hela han var blodig; hans hjärna fungerade inte som den skulle: Det var framför allt JM:s verk; resultatet av lång och varaktig psykisk preparering som en så pass ung person som MR inte haft ens en sportslig chans att värja sig mot.
MR bör ha en MYCKET STOR STRAFFRABATT; inte bara pga sin ålder, utan också för att han stått i beroendeställning till en av Sveriges värsta och mest elakartade manipulatörer med allt vad detta innebär. Till och med hennes mor säger att hon inte har några känslor.
Han har inte förstått varför föräldrarna skulle dödas; bara att hans matmor och den som gentemot de svenska myndigheterna ansvarade för hans väl och ve i landet: JM, varit mycket angelägen om detta mord (mordförsök) och att hon sagt sig vara betjänt av att han utförde det. Han bibringades också uppfattningen att han själv skulle ha allt att vinna och inget att förlora - och till slut visste han varken ut eller in; allt under det hans hjärna underminerades av alla droger.
MR sade nej; han rekommenderade henne i sina klara stunder att gå till en läkare; han bad henne sluta med sina dumheter; han gjorde allt för att skaka av sig hennes enträgna förfrågan; han varnades för henne; han rökte sig bort i dimmorna… men han fick aldrig en lugn stund utan att hon påminde honom.
JM åt sig allt längre in i hans drogomtöcknade hjärna och hon gav honom pengar och till och med tillgång till sitt betalkort för att han inte skulle gå miste om en kontinuerlig ny- och påtändning i allt högre doser och med allt tätare mellanrum. Till slut styrde hon MR:s tankar och hjärna så till den grad att hon en kväll med belåten min drog på sig ett par diskhandskar, gnisslade ut en byrålåda och drog fram en av hans dyra märkeströjor, vecklade ut den på köksgolvet, hämtade en stor skarp kökskniv och lät den försvinna ned i en plastpåse varpå hon gjorde ett litet knyte av mordattiraljerna och smög ned i sin stora skinnväska. – Nu var det bara en viss slutpreparering kvar: Hon försäkrade sig om att MR hunnit få i sig erforderlig dagsranson och lite till, viskade till honom att hon hade en liten överraskning till honom och att han skulle få veta vad det var så fort de var utom syn-och hörhåll för AG som hon såg stod och tjuvlyssnade bakom ett hörn. ”Okey”, sade MR.
AG lämnade lägenheten och åkte till sina kusiner – men hann knappt komma dit förrän JM (som gått bet på att få tag på DB) kommenderade hem honom: Han fick vara barnvakt när hon skjutsade MR till K-holm, och inom en timme skulle hon vara tillbaka. – Det skulle dröja c:a tre timmar.
Till MR sade hon att hon förberett ett varmt och läkande ört- och reningsbad med levande ljus på ena badkarskanten; bubbel på den andra – men först var hon tvungen att uträtta ett litet ärende. ”Okey”, sade MR. – Och så åkte de: Hon mot G-liden; han mot avgrunden.
Efteråt kunde han inte stå på benen. Han visste vad han gjort samtidigt som han agerat någonstans utanför sig själv. – Var, visste han inte; inte heller varför; bara att. Han mådde dåligt och hela han var blodig; hans hjärna fungerade inte som den skulle: Det var framför allt JM:s verk; resultatet av lång och varaktig psykisk preparering som en så pass ung person som MR inte haft ens en sportslig chans att värja sig mot.
Vilken härligt ironisk och målande beskrivning av inställning och synen hos "toppskribenterna" i tråden.
Nästan så att du slår knut på PK, men jag märker också att du är orolig för att JM inte kommer få något nämnvärt straff.Ta inte illa upp men trots det du tror är förmildrande omständigheter inte kommer ses på riktigt samma sätt av domstolen för MRs räkning, och jag ska vara helt ärlig så kommer Jähresten inte gå pro bono till MR utan försvinna som "förebild" samma dag som sista fakturan skickas, men du verkar ha rätt inställning för detta baaaaarn.
Sa du förlåt till Anki på Stadshotellet i E-tuna?
Jag tänker på att även ett klientel från den högre samhällsklassen finner nöjet/spänningen att förlusta sig utanför radarn. 
