Obehandlad bipolär sjukdom i botten?
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:562248/FULLTEXT01.pdf
"Flera av intervjudeltagarna har berättat att de haft svårigheter med att sätta gränser för sina egna prestationer. De har känt sig väldigt engagerade i olika uppgifter, både i arbetet, i studier och på fritiden. Många har beskrivit hur de varit aktiva långt in på nätterna, hur de förlorat sig i arbetsuppgifter och inte haft förmåga att på ett realistiskt sätt bedöma det gränslösa i sina beteenden. Ett par av deltagarna beskriver att de i sina maniska eller hypomana faser varit medvetna om det som händer omkring dem,
att de medvetet manipulerat eller kommit med lögner men att de struntat i det, oförmögna att sätta stopp, på ett för dem obegripligt sätt. Gemensamt för samtliga deltagare är att de nu i efterhand kan se tillbaka på de hypomana/maniska perioderna i sitt liv och med tydlighet se hur uppskruvat deras tillstånd varit, något som de inte hade förmåga att se innan de fick sin diagnos. Flera menar att de haft höga krav på att åstadkomma något:
”jag har alltid haft att jag ska göra så mycket saker……förut har jag tyckt att det skulle inte vara bra om jag inte gjorde allt. Det var flera som sa åt mig, varför har du alltid så mycket? Liksom, och det fattade inte jag.”
”..vi byggde om hus och vi hade grejer och vi hade företag ihop och det var massa projekt och massa saker……det har ju varit väldigt mycket, går i ett hela tiden med olika saker, jag är ju en väldigt utåtriktad person och det händer, och man träffar folk och det är en massa saker hela tiden”."
Jag drog i gång flera projekt med en överdriven optimism. Ett av dem resulterade i konkurs och sönderslagen ekonomi, där jag var skyldig en massa pengar. Ja jag drog igång grejer utan att ha de rätta förutsättningarna. Jag var omdömeslös, det kan jag se nu”.
”..mina maniska faser är alltid uppbyggda på plötsliga idéer, idéer som är fullständigt orealistiska och som slutat i misslyckande och katastrofer”.